LIVET

Det är tre månader sedan jag skrev sist. 
Förra måndagen kände jag mig glad. Riktigt glad. Jag kommer inte ihåg när jag hade den känslan senast.  Den känslan fyllde mig tydligen med energi för jag har börjat tänka igen. Vilket kan vara en förutsättning för att fungera. 
 
Hur kan ett arbete sluka min själ? Min förmåga att fungera?  

En enorm fördel med att befinna sig i skolvärlden är möjligheten till att vara ledig under högtider. Under jullovet hade jag ledigt i 16 dagar i sträck. Det var himmelskt. Jag sov mestadels. Var asocial. Köpte garn. Började virka. Svårt men roligt. Jag håller mig till enkla mormorsrutor och har fått in fingerkänslan för att inte tappa maskor. 

Undrar om virkningen fick mig att börja läka? Meditationsliknande sysselsättning. Kanske. Sömnen var nog viktigare. Enstöringsbeteendet kan ha hjälpt ockå. Det sistnämnda kan vara lurigt. Balansen mellan att avsätta tid till återhämtning i ensamhet och att vara social. I januari har jag också börjat träffa vänner igen. Utanför hemmet. Det ger glädje och energi.

 Nästa steg är att komma igång med att läsa/lyssna böcker igen. För första gången sedan jag skaffade Storytel har jag inte läst klart en enda bok under ett år. Inte en bok. Hur är det ens möjligt? Det är inte jag. Jag kan förstå att ett nytt arbete kräver mycket men hur har jag inte lyssnat klart böcker. Jag har påbörjat flera. Både på Storytel och Legimus. Mycket underligt. 

 Vad vill jag läsa då? Vilket tema ska jag ta upp?

2023-10-29

Förra helgen började jag ta mig upp ur en fångstgrop. Det behövdes miljöombyte och intensiva tankar på annat för att kunna släppa förtrollningen som jag har befunnit mig i. Skolvärlden har tagit all min energi och isolerat mig från världen. Isolerat mig från mitt eget liv. Det går fort att bli neddragen och indragen i en ohälsosam verksamhet. 

2023-09-10

Om jag inte orkar ha en fritid där jag kan få min energi påfylld är jag på fel spår. Igen. 

2023-09-09

På morgonen hann jag skriva hur mycket som helst. Sedan gjorde jag något mysko kortkommando och allt försvann. Jag var arg när jag skrev och ännu argare när allt försvann. Då gav jag upp. 

Nu är jag inte lika arg. Mer besviken.

Tecknen på fara för utbrändhet är tydliga. Efter ett skift på arbetet orkar jag bara sova, jag är utmattad in i märgen. På helgerna sover jag. 

Om jag hade fått koncentrera mig på barnen och göra mitt jobb skulle det vara perfekt. Det är alldeles för mycket som inte fungerar som gör att arbetet inte känns bra. Arbetsmiljön, personalbristen, personalomsättningen och interna system som inte fungerar.

Det är bara att inse att jag är för vek för denna bransch. 

Minsta lilla extra "droppen som får bägaren att rinna över" blir en katastrof. Det har till exempel varit slut tvål i en av personaltoaletterna nästan hela veckan. Jag började gråta när jag insåg att jag hade valt fel toalett och inte den det finns tvål i. 

2023-09-02

Glömde bort vad jag skulle skriva. Återkommer.

2023-08-31

Det är september imorgon. Var försvann augusti? 

Det var en fantastisk första vecka på skolan. Efter det har det varit oroligt och förvirrat. Jag har full förståelse för varför människor inte orkar arbeta vidare inom skolans värld. Just nu har jag tur i livet med fina kollegor. Alla har inte det. Den fysiska arbetsmiljön är svinkass men jag har vanan inne på det området så det är inte nytt för mig. Det är likadant som det verkar vara på de flesta arbetsplatser. Ingen orkar kämpa i motvind och ingen bryr sig på de nivåer där något kan åstadkommas.

Snart börjar samtalsgrupperna igen och det känns härligt att få börja. Oj vad jag har sett fram emot en ny termin med mysiga och upplyftande samtal kring livets djupa frågor. Superladdad!

2023-08-05

Oj vad roligt det har varit att arbeta första veckan på skolan!

För det första var kollegorna glada att se varandra och för det andra verkade alla tycka om att börja arbeta. Det var underbart. 

Det är jag inte van vid. Jag är van vid ointresse eller nedsättande kommentarer vid återgång till arbetet. Lägg till flera veckors "silent treatment" från chefen som straff.  Oavsett antalet frånvarande dagar eller orsak bakom frånvaron. I åtta år stod jag ut med det. Åtta år utan lagstadgad semesterledighet. Hur knäpp och nedtryckt var jag egentligen? Då hade jag ju ändå kommit från en annan arbetsgivare som inte heller ansåg att semesterledighet var något jag hade rätt till. Men av andra orsaker, det handlade om min funktionsförmåga och avsaknaden av egna barn. Då var jag helt inställd på att de hade rätt i att jag skulle vara tacksam att ha ett arbete och vem skulle vilja anställa mig med mina funktionsnedsättningar om inte de gjorde det? Ingen arbetsgivare skulle vilja ha mig. Och de som har barn går alltid före de som inte har barn. Barnlösa behöver inte semester. Och som kvinna borde jag ha skaffat barn och familj för länge sedan. Det var normalt. Det var alltså allvarliga fel med mig i jämförelse med övriga anställda. 

Jag är oerhört tacksam över att ha halkat in på en större arbetsplats med många kollegor. I en helt annan bransch. Alla kollegor kan man inte vara nära och trivas med men det finns alltid flera. Lägg till att olika funktionsförmågor accepteras. Inte av alla - så klart - men av de allra flesta kollegor och av ledningen. Det är fantastiskt att ha ett värde oavsett att jag inte passar in i den svenska normalmodellen för hur vi ska vara. 

2023-07-25

Sjuttonde semesterdagen. De senaste dagarna har jag inte känt för att sova middag. Varför? Intressant. Jag känner mig pigg. Tre semesterdagar kvar. Med tanke på det stora städprojekt som är påbörjat skulle det behövas en vecka till. Med tanke på det stora städprojektet är det otroligt skönt att semestern är slut om tre dagar. Tack och lov att få gå tillbaka till arbetet. 

2023-07-20

Fjortonde semesterdagen. Nu är jag uppe i 20 dagars sammanhängande ledighet. Kroppsligt känner jag mig återhämtad. Det har varit mycket sömn. Jag har sovit i genomsnitt 9 timmar per natt och även vilat på dagen. Det är tio dagars ledighet kvar. Wihooo!

Igår började ett större hushållsprojekt. Jag har haft det uppskrivet sedan i januari. Rensning av alla skåp, garderober, lådor, flyttlådor och förvaringslådor i förråd och hem. Det hela började med en liten förflyttning av saker från en toalett och tillhörande skåp. Nu är det totalt kaos överallt. Fast ordnat kaos. Det finns en plan. Men allvarligt talat. Hur mycket saker kan en människa ha? Det är lite läskigt att se allt jag har samlat på mig. Vad ska sparas och varför? Vad ska säljas? Vad ska ges bort? Vad ska slängas?

2023-07-17

Elfte semesterdagen. En riktigt rolig dag. Hela dagen har jag haft ro och njutit av att sitta med bokföring. I bakgrunden har jag haft intressanta dokumentärserier som sällskap. Min favorit blev snabbt "Secrets of Great British Castles". Den skulle vara rolig att se den också förutom att lyssna. Det finns mycket spännande historia att få njuta av. 

Gårdagen, söndag, var en skön och lugn dag. Kafébesök med sällskap. Perfekt! Lite oro i kroppen men det förstörde inte dagen. 

Jag undrar om vädret kan förändra sinnet. Det har varit varmt i flera veckor. Visst, lite regnväder då och då, men överlag uppehåll och soligt. När det regnar och är mulet är jag mindre stressad. Regnvädret indikerar att det är tillåtet att varva ned och pyssla på med sådant som ger mest glädje i livet. När det är soligt och varmt måste jag vara glad, njuta, trivas, tycka att livet är fantastiskt, ha sommarkläder, vara utomhus, skratta, le och vara supersocial. Är jag inomhus när det är soligt får jag fruktansvärt dåligt samvete och känner mig stressad över att inte vilja vara ute. Vi ska ju passa på att njuta av värmen. Njuta av solen. Hålla med alla andra människor om hur fantastiskt underbart det är med värme och sol. När jag kommer in tar det timmar innan synen är återhämtad till normala nivåer igen. Regn och svalka är min grej. Och hösten ser jag fram emot. Ingen press att vara någon eller något jag inte är. Tack och lov att jag bor i kalla norden. Puh!

2023-07-15

Andra semesterveckan har kommit och gått. Två dagar med bottennapp och en dag för återhämtning och två dagar som har varit... bra. Två semesterveckor kvar. Det finns mycket kvar att göra på listorna. Samtidigt gäller det att vila. Det känns i alla fall som om jag har kommit in i ett lugnare tempo än på arbetsveckorna. Bromssträckan var fem dagar. Kanske fyra. Note to self. Se till att ha bokföring redo för att sakta ned. Perfekt avslappning. 

För säkerhets skull vägde jag mig igår. Även om jag rör på mig för att stänga ringarna på min aktivitetsapp så äter jag mycket mer glass än normalt. Vaniljglass. Varenda kväll. Vi har slutat med produkter från Montelez. Min favoritchoklad är Marabou och ingen annan chokladkaka är lika god. Det har blivit en stor skillnad. Vi har nästan ingen choklad hemma, förutom Kina snacks. Fazer har lämnat Ryssland. Nå men i alla fall. Ja ghar inte gått upp i vikt. Tack för det. Jag hade inte klarat ett bakslag med det just nu. 

2023-07-12

Åttonde semesterdagen. Började dagen med att skaka yoghurten med korken öppen. Det blev ohyggligt kletigt. Överallt. När jag, så småningom, sätter mig vid köksbordet har jag satt två skedar i skålen. Godmorgon?

Sjätte och sjunde semesterdagen var i ångestens tecken. Jag fick ett ekonomiskt bakslag, det var hett ute, dålig sömn, för litet intag av vatten och svåra tankar kring framtiden och ekonomin. Tankar som vad har jag gett mig in i? Är jag helt dum i huvudet? Varför skulle något någonsin bli bra för mig? Hitintills har jag inte lyckats med en enda sak i livet? Varför behövde jag bli född? Total värdelös människa. Allt går åt skogen. Sådana uppmuntrande tankar snurrade i huvudet. Skuggorna finns ännu kvar. Därinne och i bakgrunden. Redo att kasta sig fram. 

Igårkväll började jag se en serie "A Discovery of Witches". Även om jag inte hann med i vad som hände på skärmen var den så bra att jag till slut kunde släppa taget om ångestsnurret i hjärnan. Det är därför jag känner mig mer vid liv idag. 

2023-07-09

Idag fick jag flera påminnelser om att vakna till liv. Kanske har jag varit för trött att det ska nå fram tidigare. Sömnen är bra på nätterna och jag kan sova flera timmar på dagen/eftermiddagen. Har jag börjat återhämta mig?

På högmässan var jag vaken nog att faktiskt höra predikan. Visserligen seglade jag iväg en stund, som alltid, men jag hängde med i början och på slutet. Verkligen matnyttiga funderingar vaknade till liv. På söndagsfikat kände jag mig hemma och mestadels trygg. Ändå kände jag mig ojämn i humöret. Intressant.  

2023-07-08

2023-07-07

Femte semesterdagen. En extremt stressig förmiddag med ett plötsligt uppdykande arbete.. Allt blev försenat. Frukosten och morgonmediciner först vid lunchtid. Lite väl sent. Sedan var hela jag ”efter” resten av dagen. Jag försökte göra en massa vettiga saker; arbeta, läsa, vara social och tänka. Det var nästan omöjligt. 

Jag kom i alla fall ihåg att försöka undvika att använda mobilen. Det var supersvårt.  

2023-07-06

Fjärde semesterdagen. En fulltecknad och rolig dag. Var trött redan vid 18 tiden. Jag har samlat alla jobb appar och nyhetsappar i en semestermapp på mobilen. Nu gäller det att jag inte öppnar den de kommande tre veckorna. Min skärmtid är tydligen nästan 4 timmar per dag. I genomsnitt. Det har varit fruktansvärt svårt att inte plocka upp mobilen idag. Den är tydligen som en snuttefilt. 
 

2023-07-05

Tredje semesterdagen. En dag med tankar kring livets skörhet och styrka. Vi var på en begravningsgudstjänst för en av våra starka syföreningsdamer. 88 år. Hon har levt dag för dag i 88 år. Blott en dag ett ögonblick i sänder. 

2023-07-04

Den andra semesterdagen. Ångesten dök upp idag. För allt möjligt. Livet i allmänhet och ekonomin i synnerhet.

Jag kunde lugna ned mig litegrann med bokföring. Tack och lov att jag har den ventilen. Snabbt kommer jag in i andra tankemönster. Kan jag lära mig att släppa taget med andra, mer konstnärliga, ventiler? Kanske en kombo? Börja med något enkelt för hjärnan och glida in i lite mer intressanta labyrinter. Hitta min egen värld. Skapa en egen värld. Målet är trygghet från den tunga och riktiga omvärlden. En omvärld som jag har varit med och skapat. 

Nyheterna stressar mig läskigt mycket. Kanske ska jag pausa från nyheterna på mobilen under sommaren? Endast kolla nyheterna på SVT? Det är till och med stressande att öppna SMHI appen. Det är kanske läge att pausa från den också? Pausa från mobilen? 

2023-07-03

Min första semesterdag av 20. Fyra veckor i sträck. Känns underligt. Känns bra. Känns rätt. Känner mig som en riktigt normal person.
 
För säkerhets skull har jag lagt upp en plan vad jag behöver göra. Listor. Gillar listor. Det finns flera större projekt. Flera mindre projekt.

Helgen var intensiv. Sista rycket inför semestern.  Var social i två dagar och kände mig levande. 

2023-06-26

Kaitum. Midsommardagen. Tradition. Återupptagen. Det bästa jag har gjort på länge. Den där nödvändiga halvårskollen på livet. Nyårsdagen och Midsommardagen. Första Kaitumresan var år 2009. Känslan av avslappning och nedvarvning som fördjupas i bussens inre. Bubbla av lugn. Sorl av andra människor. Inte ensam. I frid. Ifred. Tankarna saktar ned, planar ut, gör skutt åt olika håll, landar och slappnar av. 

 Schedule equals sanity. En mening som jag har haft i mina dagböcker och i de flesta anteckningsböcker genom åren. Den dyker upp lite då och då. Så även i min anteckningsbok som jag tog med mig på bussresan. Schema, tidsangivelser, vardagsrutiner och traditioner är exempel på vad som håller mig någorlunda jordad. Någorlunda balanserad. Fortfarande annorlunda, udda, drömmande, barnslig och onormal. Någorlunda fungerande i den värld vi lever i.  

Snart har jag semester från mitt jobb på skolan. Fyra veckor. Förra sommaren var jag nystartad företagare och sommaren 2013 var jag mellan två olika anställningar. Sist jag hade en lagstadgad semesterledighet var således år 2004. Även då i en anställning hos kommunen. Cirkeln är sluten. 

Vad ska jag göra under min semester. Hinna ikapp. Städa, sortera, spara, ge bort och slänga. Kreativa projekt. Promenera. Äta bättre. Kämpa med ångesten. Sova. Finnas till. 

2023-05-31

Imorgon är det juni. Hur gick det till? 

Nästa år fyller jag 50 år. Hur gick det till? 

Var har tiden tagit vägen? 

Vishet lär komma med åren. 

När då? 

Vid ett helt sekel? Vid dödsögonblicket? 

Livet är oförståeligt. Tålamodsprövande. 

Det är visserligen intressant ur ett helikopterperspektiv. På avstånd. Någon annans liv. Balanserat. Perfekt. Inga fallgropar.

Livet som en jojo är inte att rekommendera. Speciellt inte när snöret fastnar och allt blir en härva. 

2023-05-30

Himmelens! Idag fick jag en applåd på en APT. För att det meddelades att jag ska vara kvar på min arbetsplats. Det kändes oerhört värdefullt. Det är första gången jag har fått en offentligt visad uppskattning. Obeskrivligt häftigt. Overkligt. 

2023-05-24

Yeti. Snömannen. Bigfoot. Det är min tanke när jag känner på min frisyr nuförtiden. Det är massor med hår och det verkar vifta åt alla håll. Samtidigt. Förr klipptes min frisyr var sjätte vecka, nu är det var sjätte månad. De gånger mitt protesöga hamnar snett i ögonhålan och pekar helt galet borde det vara rena Haloween känslan att möta mig. 

 10,4 km har promenerats under dagen. Vardagsmotion under en arbetsdag. 

2023-05-23

Idag var en sådan dag där jag har känt mig trött i själen. Det hade varit skönt att slänga in den i en 60 gradig vittvätt. Hänga upp den på tork. Stryka den och ta på sig den igen. Alla intryck borta och börja om på nytt. 

2023-05-22

 Fastän jag har börjat (om) (igen) att äta godis, dricka läsk och äta rätter som börjar på ”p” har jag inte gått upp i vikt. Jag står kvar på min viktnedgång med -14 kg. Nöjd! 

2023-05-21

Vågar jag tvätta vinterjackan ännu? Den frågan har jag ställt mig i två veckor nu, men jag har inte vågat agera. Kanske i veckan som kommer? Kanske vid midsommar. För säkerhets skull. Om jag inte åker upp till Kaitum och det blir snöstorm.

Det var någon som frågade varför jag inte hade skrivit på länge. Inspirationen har inte slagit till. Det har varit för mycket. Det har varit för mycket nytt på gång. Alla möjliga svar dök upp i huvudet på en gång. Det är en kombination av allt möjligt. Det viktigaste är inspiration och formuleringsproblem i tankesfären.

 Arbetsuppgifterna i min firma är lika välgörande som jag hade tänkt mig och kunderna är mysiga att jobba med. Jag skulle vilja ha fler kunder. Jag vet. Det tar tid att komma in i en bransch. 1 till 5 år. Arbetsuppgifterna i min anställning på en låg- och mellanstadieskola är oväntat uppfriskande. Jag älskar verkligen att vara med barn. Det känns konstigt att jag som inte har egna barn kan känna mig så hemma. 

Det är tufft att ha startat eget och att hela tiden ligga efter i ekonomin. Jag håller på att bli mer galen än vad jag är. Normalt sett. Just nu skulle jag behöva en ordentlig infusion av pengar för att slippa ha denna ständiga ångest. Jag är definitivt inte för stolt att inte ta emot gåvor eller investeringar i mitt liv. Just nu kommer jag inte ens upp i den lön jag har haft tidigare med både en heltidsanställning och mitt företag. De senaste 14 månaderna har jag haft en låg inkomst. Det biter mig i svansen. Mitt gamla liv. 

Att börja om är svårt.

Varför gav jag mig in på det här?
Varför inte stanna i privat anställning?
 
Därför att jag är värd lika mycket som andra människor. Jag kan inte befinna mig i anställningar där jag inte har samma rättigheter, skyldigheter och förmåner som mina kollegor. Jag ska ha rätt till exempelvis löneökningar, semester och betald övertid. Totalt sett har jag arbetat 15 år utan semesterledighet, utan betald övertid och aldrig haft en jämlik lön. 15 år med kränkningar som jag har accepterat. 15 år som jag har mått sämre och sämre psykiskt. Minoritetsstress. Arbetat stenhårt med ansvar utan gensvar. Istället sjunkit djupare och djupare ned i utnyttjandegrad. Hur dum har jag varit i alla dessa år? Mina bästa produktiva år är bortkastade.  Bara för att jag ville vara som alla andra. Normal. Inte udda. Se ut och göra som alla andra. Låtsas vara någon jag aldrig kan nå upp till. En människa med full funktionsförmåga. 

Tänk om jag hade förstått tidigare att jag är lika värdefull som alla andra människor och kämpat för det. Avslutat anställningar där jämlikhet inte existerade. Engagerat mig i människors lika värde. 

2023-02-08

Influensan fick mig i fredags. Fem dagar senare och jag är fortfarande halvdöd.  Minsta lilla fysiska aktivitet och jag hostar upp lungorna. Gnäll, gnäll, gnäll,… Gnällt klart. Känns bra.
Läste en intressant artikel i British Archaeology på morgonen och den har varit med mig hela dagen. Det handlade om en anglosaxisk kvinnograv. Kvinnan var kanske en kristen ledare av något slag för hon hade ett detaljrikt silverkrucifix med sig i graven. Det gav mig en intressant distans till hur tillvaron ser ut nu. 1500-1700 år senare. Det kan vara vettigt att försöka vara mer ödmjuk inför vår fantastiska värld och historia. 

2023-01-31

Imorgon är det februari och det känns bra.  Vi går mot rätt håll. Mot ljuset. 

2023-01-26

Ett år. Det kan vara stor skillnad eller vara som tidigare. Det senaste året har varit extremt underligt. Jag har haft flera sådana år under mitt halva sekel av liv. Det här året är speciellt för det har vänt upp upp och ned på flera fronter samtidigt och mestadels på grund av mina egna fria val. 

De senaste veckorna har jag börjat få ordning på vardagsrutinerna. Det känns fint att hitta det jag söker. 

2023-01-11

De här stunderna som vi kan hitta för att andas och varva ned är guld värda. Idag fick jag nästan 50 minuter i lugn och ro med en tankeväckande bok. Sedan en tankeväckande veckomässa och avslutade med ett mysigt samtal. 

2023-01-08

Livet är det som händer när du planerar annat. Det har jag hört någonstans. Eller läst. Eller något. Jag planerar och planerar och livet blir något annat. 

Att börja arbeta i skolvärlden är som att komma hem. Först gillade jag det. Sedan började jag trivas. Skolan avspeglar det som finns i samhället. Det är en tuff värld. För barn och för vuxna. Det är en utmaning. Det som gör att jag trivs är att atmosfären vibrerar av fantasi och kreativitet. En slags skaparkraft. Det påverkar mig starkt. Det är inspirerande. Jag förstår varför en del blir kvar i skolan hela livet.  

Jag har varit ledig 17 dagar. Det har varit hälsosamt att varva ned och ha tid att umgås med sanslöst vettiga människor. Det har blivit mycket sömn. Det har blivit mycket choklad. 

Imorgon börjar vardagen igen.

2022-10-29

Livet har tagit en ny vändning. Eller två.

Jag har varit på anställningsintervju och börjar arbeta med barn på en skola snart. Det är det perfekta jobbet för mig i dagsläget. Ingen konkurrens med det jag vill arbeta med i egna firman och en fast inkomst. Det sistnämnda är det viktigaste.

Samtidigt har jag påbörjat att flytta. Ner i en källare. Intressant vändning även det. Det lär ta sin tid. Jag får två rum att ha till mitt hem, samt ett stort förråd till alla flyttkartonger. Min första prioritering är att få ned mina böcker. 17 bokhyllor; 40 cm breda, 2 meter höga och 28 cm djupa. Jag älskar mina böcker. De är min skatt, min trygghet och en påminnelse om en bättre tid. Glädje och ljus. Tiden då jag kunde sitta med en bok i famnen och sträckläsa. Ibland hela dagar. Det är mest facklitteratur. Det finns romaner också. Sådana som jag kunde läsa om och om igen. 

Det här med att flytta ger fördelar. Rent ekonomiskt blir det otroligt mycket lägre hyra. Det kräver också tankeverksamhet för att organisera hur allt ska packas ned och i vilken ordning. Det är ångestdämpande. Det ger även motion. Trapplöpning med böcker och kartonger. Min kondition lär därmed sannolikt bli bättre. 

Det här med att flytta gör mig orolig. Det är mycket känslor som kommer upp i dagen. Att börja säga adjö till ett hem. Jag har svårt att sova en del nätter och andra kvällar somnar jag direkt. Ikväll har jag svårt att somna. Jag är för trött för att göra något praktiskt eller något kontorsjobb. Det är mycket damm i luften. Protesögat skaver. Innan jag sover behöver jag ta ut det och rengöra det från damm. Jag orkar inte lyssna på något. Datorn är nu uppdaterad. Den har inte varit igång på flera dagar. 

Den första snön har kommit i måndags och då pulsade jag iväg på oskottade gator till sjukhuset för att få min fjärde vaccinationsomgång. Jag hade inte ens tänkt på att boka färdtjänst för jag räknade inte med snö. Det blev färdtjänst tillbaka hem. Det var livsfarligt att gå. 

Nu har det regnat i några dagar och är isigt. Det är livsfarligt att gå. 

Isoleringens tid är här. Den tar slut i maj 2023. Tack och lov att färdtjänst finns. 

2022-10-22

Igår var jag på konsert och jag kom fram till något under musikens påverkan. Jag hittade den röda tråden efter det förvirrade sinnet på torsdagskväll. 

Enkelheten. 

Är svaret. 

Koncentrera mig på det enkla. I allt. Inte krångla till det. För då tappar jag bort mig. Igen.

2022-10-20

Nu kan jag inte sova för jag fattar ingenting. Det var för svåra funderingar på kvällens Alpha. Predestination?!? Fattar noll. Jag tappade bort temat för kvällen. Måste kolla om filmen och försöka förstå vad jag inte förstod. 

2022-10-19

Barn är en säker energikälla. Hittills har jag fått två dagar med barngrupper och det har varit helande och upplyftande. Barn är enkla att vara med. Världen där ute försvinner och endast nuet existerar. Det är avslappnande.

Boken jag läser nu "Du kommer att ta dig igenom" är mitt i prick. Den tar upp många av de tankar och funderingar jag har. Författaren är också bra på att förklara. 

Mitt historiska tema för oktober till december blir Sverige i Andra världskriget. 

2022-10-15

Det var ett år sedan jag påbörjade min viktnedgång. 14:e oktober 2021. -13,7 kg på ett år. Det är bra. Jag är nöjd.

Tänk vad mycket som har hänt på ett år. 

Mitt liv är helt förändrat. Jag är både fri och fångad. 

2022-10-11

Det är mycket lättare att återhämta sig från sjukdom om man har vänner. Det är jag tacksam för. Vilket stöd. Det var från mars i år som jag har börjat söka mig utåt och försöka ta upp kontakter med människor som jag tycker om. Som jag trivs med. Som tar fram det bästa ur mig. Att komma ifrån en miljö där energin dräneras ur kropp och själ var det viktigaste som kunde hända. Tiden att söka och hitta tillbaka till ljus, vänskap, energi och mer glädjefyllda stunder har funnits på min väg. Jag kommer att köra i diket flera gånger. Precis som tidigare. Livet är inte enbart uppe eller nere. Livet är något däremellan. 

2022-10-10

Vilken dipp jag hade igår och igår natt. Jag har klivit ur min komfortzon och det är fruktansvärt mycket nytt som händer. Det kan bli för mycket helt enkelt. Jag mår bättre nu. Tack och lov. Och jag är laddad med idéer. Det var massor som maldes innan ljusglimtarna tittade fram. Men helt plötsligt dök de upp. Mästerbyggaren och Mästervävaren har inte övergett mig. ❤️

2022-10-09

Det var tacksägelsedag idag. Fel dag för min del att gå i kyrkan. Inget kändes rätt. Smet och gick ut och grät istället. Ingen kan eller vill hjälpa mig. Inte ens Gud. 

2022-10-08

Jag hade absolut ingen lust att gå ut ikväll. Jag gjorde det ändå. Jag trodde inte att jag skulle ha roligt. Jag hade det ändå. Jag trodde inte att jag skulle känna något för musiken. Jag kände massor. 

Jag var till och med hungrig när jag kom hem. 

Konserten var härlig. Livlig musik. Toner som letade sig igenom in i min kropp och själ. Den väckte något till liv. 

Tack till allt som medverkade till att jag gick ut. 

2022-10-07

Något som är positivt med att inte må psykiskt bra är att gå ned i vikt. -3 kg på några veckor. Hungerkänslorna försvinner. Vi har hämtat mammas nya nationella id-kort hos polisen idag. Efter den lilla promenaden var jag kallsvettig och yr. Lite mer mat är nog vettigt. 

När man kommer in på polisstationen behöver man anmäla sig digitalt. Idag sa jag till från början att vi inte klarar att logga in oss på den och vi fick gå fram direkt till kassan. För en vecka sedan, när vi skulle beställa id-kortet, blev jag arg och besviken över att jag inte kunde klara den. Ytterligare ett bevis på min grupptillhörighet till bottenskiktet i samhället. Bankomaten var den första digitala maskin som jag fick ge upp och nu är det den andra jag har råkat på. Det går utför. Nästa test blir sjukhusets digitala inloggning. Nädå, jag är inte deppig inte. Va? Vem har sagt det?

Idag har jag haft igång Maktens Ringar och jag tycker att den är riktigt bra. Undrar om jag ska lyssna på JRR Tolkien. Jag gillar hans språk. Jag ser på Storytel att det finns flera historier jag inte har läst. Om Númenor, Beren & Luthien, Gondolin. Allt låter spännande. Ett bra sätt att komma ifrån livet. Kortsiktigt i alla fall. 

2022-10-06

Första franska kvinnan som tilldelats Nobelpriset i litteratur och den 17:e kvinnliga författaren. Oj vad kul att få läsa om henne. Och av henne. Måste googla. 

2022-10-05

Det är segt att vara förkyld och isolerad. Lägg till att det regnar ute. Gnäll, gnäll, gnäll!!! 

Nå i alla fall... jag har börjat läsa en ny bok "Du kommer att ta dig igenom" av Max Lucado. Jag både gillar den och irriterar mig på den. Den är välskriven och genomtänkt. Titeln passar bra till mitt liv just nu. Lite hopp i mörkret.  Beskrivningen att vara nere på botten i ett hål och inte kunna ta sig upp är träffande. Det är också skönt att läsa om andra människor som har haft det tufft. Det är viktigt att förstå att det finns fler som jag därute. Jag känner en vän i detta nu som också befinner sig i mörkret. Vi är i alla fall två i mörkret.  

Annars är det väl guld och gröna skogar för resten av min släkt och bekantskapskrets. Facebook, Instagram och andra sociala flöden visar hur alla runtomkring har det bekvämt, njuter av sina liv och lyckas med allt de tar för sig både i privatliv och arbetsliv. De verkar glida fram i sina liv. Vackra bilder och vackra liv. Orörda av problem. 

Ja. Jag fattar. Det är ytan som syns. Ytan är viktigast. Därför kan jag inte heller veta hur de har det. Egentligen. Det kanske finns fler här nere i mörkret? Hallå?

2022-10-04

Förkylningen vill inte riktigt ge med sig. Inga ljusglimtar att se fram emot för denna tisdag. Livet känns totalt värdelöst nu. Tack och lov att jag har saker att bokföra. Det är rogivande och ångesdämpande.

I natt när jag inte kunde sova tänkte jag på hur skönt det hade varit att vara fullt seende och kunna arbeta med vad som helst. Då hade jag kört truck i gruvan och lyssnat på böcker hela dagarna. Vilket drömscenario. Ingen stress, inga problem och mycket fritid. Jag hade kunnat resa runt i Sverige i min husbil och kollat in alla historiska platser. Dagdrömmeri när det är som bäst! 

2022-10-03

September har gått fort. Alldeles för fort. Jag har tagit upp studier och det är tuffare än vad jag hade tänkt mig.  Ändå är det ett ämne som jag tycker om. Lön. 

Det som har hållit uppe mig i denna månad har varit torsdagarna. Och lördagarna. Och varannan-tisdagarna.  Resten av veckodagarna är det väl inget större fel på men de är mer mörka än ljusa. De ljusa dagarna ger energi och hopp. 

Mitt liv har varit ett misslyckande från det jag föddes. Det låter drastiskt. Jag har inte lyckats med något och jag har inte tagit mig någonstans.  Min kropp och min mentala hälsa gick sönder från 5 års ålder. Lägg till en otrygg barndom och svag socio-ekonomisk bakgrund. Ingen vettig uppfostran eller ett startblock att stå på. Det var med andra ord aldrig meningen att jag skulle lyckas. Jag borde aldrig ha läst vidare, börjat arbeta eller skaffat mig intressen. Jag borde ha klivit av skolan efter sjunde klass och blivit sjukpensionär på heltid. Börjat röka cigaretter, druckit sprit och skaffat mig barn med flera olika karlar och levt på socialen. Det är faktiskt inte helt omöjligt att min situation hade varit bättre idag än den är nu. För då hade jag inte lurat i mig själv en massa nonsens. Drömmar är farliga. 

Från mars i år och framåt har jag börjat få in mer ljus i mitt liv. Bara glimtar till att börja med. Och fortfarande mest glimtar. Men de finns där. Jag är värdefull i små doser och små handlingar. Jag kommer aldrig att lyckas med mitt liv. Det är försent. Men jag kanske kan finnas till för andra. 

Från mars har jag också börjat inse att jag som människa är lika mycket värd som någon annan människa. Skillnaden är att jag inte längre är anställd på bidrag. Det är ingen som får betalt för att utnyttja mig. Jag är en riktig människa. Det är en fantastisk upplevelse. I 23 år har jag åkt i tredje klass och nu åker jag i första klass. Ingen kan ge mig sämre villkor. Jag borde ha klivit av tåget för länge sedan. Helt allvarligt. Klantskalle. Ytterligare ett misslyckande. 

Torsdagarna är en dag med barnverksamhet och Alpha grupp. Lördagarna är fria från arbete. Varannan-tisdagarna är sociala händelser i kombination med hantverk. Där är energin och hoppet starkt. 

Varannan-söndagarna kan också ge ljus ibland. Det är när jag kan gå på högmässa i kyrkan. Risken på söndagarna är om det blir för obehagliga kyrkfikastunder. Den eviga osämjan mellan två orter. 

Ja. Det är nog bäst att undvika fikastunderna överhuvudtaget tror jag. Det gäller alltså att snabbt dra vidare för att bevara eventuella ljusglimtar en längre stund. Måste testköra denna plan till nästa gång. 

Det här senaste dippen i humöret är i kombination med en förkylning, ekonomiska problem och att jag missade godkänt på en tentamen med 8,75 poäng. Förkylningen bromsade upp mig och gav mig alldeles för mycket tid för mig själv i isolering. Jag är väldigt duktigt på att dra ner mig själv i djupaste mörker. Den dåliga ekonomin är ju inget nytt, men ångestframkallande nå så in i..... vassen. Tentamen kan jag göra om. 

2022-09-18

Ensam. Ensamhet. Det är vad jag har tänkt på de senaste veckorna. Inte att vara socialt ensam eller att vara ensam när jag är ensam. Låter snurrigt. Utan att stå ensam i världen. Otryggheten att inte ha någon att vända sig till när livet blir ohållbart. När livet blir pressat och allt är mörkt. De senaste året har jag umgåtts med människor med andra traditioner och kulturer än vad jag själv är född i. Det som slår mig är att de ofta hjälper varandra. I familjen och i släkten. De samlar ihop sig när någon behöver hjälp. Genom att ge lite från många håll ordnar det sig för den som hamnat i en svagare position. 

Vi kan säga att det beror på att dessa andra kulturer inte har upplevt ett samhälle med sociala skyddsnät. Men var det verkligen så i Sverige före det nu nästan förlorade välfärdssystemet? Hjälptes man åt? Jag tror inte det. Min släkt, vare sig på mammas eller pappas sida, har aldrig brytt sig om varandra. Vår kärnfamilj och de kärnfamiljer som jag står närmast i släkten har inte hjälpt varandra. Det har varit var person för sig. Eget ansvar. De fåtal enskilda personer som har fått det bra har lämnat de andra bakom sig. De hör av sig ofta och talar gärna om hur bra de har det och hur fria de är att göra vad de vill med sina liv. Det skapar en djupt liggande röta i släktrelationer i generationer. Värdet i att få prata med någon som har det dåligt är för välgörande för de som har det bra. 

Skulle jag hjälpa någon i min familj och släkt? Jag vill tro det. Är jag en hjälpsam person eller är jag en person som kallt går vidare om jag har det bra och lämnar andra bakom mig. Det är läskiga tankar. Om jag skulle få det bra någon gång i framtiden skulle jag då dela med mig av det jag har? Gode Gud, säg att jag är en sådan person. 

Jag är en feg person i alla fall. Det insåg jag i  torsdags. Jag var på ett medlemsmöte som i delar var obehagligt. Vi som grupp stoppade inte enskilda påhopp utan var tysta eller förvärrade situationen med mer påhopp. Hur ska man bemöta sådana situationer? Jag är för feg för att ta strid. Jag är för rädd. Rädd att det är jag som nästa gång som utsätts för gruppens hånfullhet, påhopp och tysthet. Erfarenheten slår till med full kraft. 

2022-09-05

Igår rensades bokhyllor. Inte faktaböcker, endast romaner. Det blev luftigt och fint i hyllorna. 

Den senaste Elly Griffiths romanen jag har lyssnat på var en besvikelse. Det är den fjortonde delen om Ruth Galloway. Är jag less på serien eller var den tråkigare än normalt? Eller var jag inte på rätt humör? 

Nu ska jag börja på den första boken till bokkaféet. Det är "Lincoln Highway" av Amor Towles. 

Alla fritidsverksamheter startar igen. Tack och lov! Jag har börjat känna som om jag snart kommer att gå under av tristess. Ett balanserat schema utanför hem och arbete är vad som behövs för att skaka liv i humöret och fantasin. 

2022-08-20

Sortera, släng och ge bort. Det har blivit ett beroende för mig att rensa sedan vi började i pappas lägenhet, hans lånade sommarstuga och genomgång av alla hans papper. Det är en lugnande sysselsättning på kvällstid och ger snygg effekt i hemmet. Fast det ger merjobb för de omkring mig med turer till second-hand och soptippen. Fast om jag redan har börjat dödsstäda är det ju lättare för kvarvarande anhöriga när det väl är dags. De gör en del av jobbet nu iställer för sedan. Fast det är förmodligen inte de anhöriga som hjälper mig nu som kommer att städa ur mitt hem då. 

Och nu for mina tankar in på släktforskning. För det har varit min andra sysselsättning, på kvällstid och helger, en stor del av sommaren. Jag har kommit i kontakt med släktingar utomlands och det är lite häftigt. Dessutom blir jag förvånad över hur mycket lättare det är att släktforska än då jag började (för typ 28 år sedan). Det finns så många digitala arkiv. Det kostar en hel del att vara medlem. Det är ett stort minus. Jag har inte riktigt förstått hur mycket samiskt påbrå vi har från mammas sida. Det hade varit värdefullt att veta när jag läste Samisk kultur och historia i Umeå. Jag var den enda icke-samen i gruppen och jag kunde inte samiska. Det var inte möjligt att läsa påföljande kurser. Tänk vad spännande det hade varit med all den informationen.

Vi, mamma och jag, handlade ensamma på Ica i fredags och det blev krångligt och roligt. Vi tappade bort varandra hela tiden. Hittade inte det vi skulle ha och vi fick leta och leta. I ena sekunden pratar vi med varandra och i andra har vi tappat bort varandra. Det tog över en timme att handla men det enda vi inte fick med oss hem var ett 18 pack med ägg. Det var en lyckad insats med andra ord. 

Jag fick en sådan önskan att få åka till kyrkan i Malmberget. Problemet är bara att det inte finns många taxibilar som är kopplade till färdtjänst. Om jag ska vara med i kyrkan behöver jag åka 10 på morgonen och åka hem kl 16. Det blir att gå i kyrkan varannan söndag. När vi är i Gällivare. 

Nu ska jag njuta av en skön lördagskväll. Doftljus, härlig belysning och regn som öser ned. På utsidan. Definitivt lyssna på en bra bok. Och pyssla samtidigt. Eller sortera något… 

2022-08-12

Sommarcaféet som avslutades i söndags och en ansökan om särskilt boende enligt Socialtjänstlagen (för pappas räkning) har däckat mitt humör den här veckan. 

Sedan blev det fredag. 

Först hittade jag en present från Alpha "Boken om hopp" i min brevlåda och sedan kom jag ihåg att bokkaféerna kommer igång snart. Livet känns redan lättare. 

Jag lyssnar på en läskigt spännande bok "Augustus" av John Williams. Jag skulle kunna sträcklyssna den, men livet kommer och stör hela tiden. Inläsaren Robin Field är bra. Eva Queckfeldts bok "Kampen om Romarriket" var en bra början in i romarnas historia. Till helgen har jag dessutom en av mina favoritdeckare på kölista. "The Locked Room" av Elly Griffiths. Nummer 14 i Ruth Galloway serien. 

Livet känns redan ljusare.

2022-07-28

På kyrkfikat ikväll dök det upp en chokladboll och en kaka på min assiett. Jag skulle endast ta te. Men... ja... de liksom bara flög upp på fatet. För en millisekund vid bordet hade jag tanken "det här är inte hälsosamt". Sedan dök Kakmonstret från Mupparna upp. 

Fyra dagar har det tagit att städa ur pappas lägenhet. Nu är det klart. Nu är det gjort. Tack och lov! Jag känner mig tacksam att vi var tre personer. Jag fick de lätta uppgifterna och ändå känner jag mig slutkörd. Splittrade tankebanor och ingen framåtanda under dagen. Endast fokuserad arbetsinsats för att färdigställa projektet.

Det blev festligt att avsluta dagen med sommarkyrka och fika. Mysigt och glatt sällskap. Vanliga människor med vardagliga samtal. Härlig stämning. Och gott fikabröd! 

2022-07-25

Det finns flera fönster i min lägenhet (såklart - det hade varit udda om det inte funnits några fönster) och på det fönster som inte går att öppna där bajsar fåglarna hejvilt. Varför? 

Idag är det dags att börja (återigen) att avsockra mig själv. Jag återföll i tröstätande den senaste en och en halv månaden. Mamma och jag firade i helgen att vi ska leva hälsosammare från denna vecka. Jag har till och med rullat ut yogamattan. Den här gången är den utrullad i sovrummet. Då kliver jag över den, eller på den, oftare tänker jag. Det borde ju räknas som träning i sig.

Böckerna bakom denna omgång av hälsosammare levande är 1%metoden och Hälsogåtan. Verkligen bra boktips som jag fick av en släkting. De är både inspirerande och ger insikter. I Hälsogåtan tas det också upp hur viktigt det är att inte vara ensam. Ensamhet skapar mycket hälsorisker för människan. Det finns många praktiska förslag i böckerna också. 

Jane Eyre är avslutad och den var lika bra som tidigare. Den version jag läste nu har Amanda Root som inläsare. Eftersom det är en av mina favoritskådespelare så blir ju boken ännu bättre att lyssna på. 

2022-07-09

Det har blivit att sova hela dagen. Nästan i alla fall. Somnade vid 6:30 och sov till 13:00 för att ta mediciner och sedan somnade jag om till 17:00. Jag är fortfarande trött men jag tänker att jag hinner vända tillbaka dygnet före måndag. 

En ny bok är på gång "1% metoden" av James Clear. Det är en inspirerande bok. Den är enkel att förstå. Den låter vettig. Att skapa goda vanor. Att börja med små förändringar kan ge stora resultat. Att bara börja med något litet. Vad ska jag börja med? Vilka goda vanor vill jag ha? Vilken person vill jag vara? Vilken person anser jag mig vara idag? Intressanta tankar. 

Det historiska temat för juli, augusti och september blir tiden för romerska imperiet från Augustus och framåt. Spännande. Jag hade tänkt mig det förra perioden men det blev inte något av. Alls. Nu tar jag upp tråden igen. Det är en god vana. Kunskap är aldrig bortkastat. Det skapar glädje och gott humör. 

2022-07-08

Idag har jag varit och försökt hjälpa till en stund på Sommarcaféet som volontär. Jag var för långsam i rörelserna och mest i vägen. Det är för avancerat att hinna med allt som händer runtomkring. Rent synmässigt. Ibland blir jag oerhört frustrerad av att vara värdelös i praktiska sammanhang. Ja okej just nu tycker jag synd om mig själv. Och jag är trött. 

2022-07-07

Vi har flyttat pappa till en korttidsboende i måndags. En station på väg till ett permanent boende. Allt gott jag har fått höra om denna kommunala enhet stämmer inte alls in. Svaret på skillnaden är pandemin. Före pandemin var det ett bra boende. Nu har de personalbrist och de som arbetar vill inte vara där. Varje gång vi har besökt pappa på eftermiddagen så ligger personalen i sofforna och sover eller kollar i sina mobiler. Brukarna (eller vilket fackterm som nu används) är instängda på sina rum eller sitter utplacerade ensamma. Det är hjärtskärande. 

Pappa fick tillbaka sin rörelseförmåga i höger ben. Resten av höger sida är borta (arm, ansikte, syn, hörsel). Det finns inga tecken på att han vet vilka vi är. Han har grav afasi. Vi kan inte kommunicera med honom. Inte ens med gester. Enligt experterna kommer det inte att bli bättre. Skadorna på hjärnan är enorma. Han är "rörlig" i alla fall. När han var på sjukhuset, i förra veckan, hann han smita två gånger och hittades vandrande på stan barfota. Före sin stroke promenerade han aldrig någonstans. Någonsin. Nu på detta korttidsboende är det kodlås för att ta sig ut. Förhoppningsvis försvinner han inte därifrån. 

Vardagen känns konstig. Det är en anhörig som hålls i förvaring fram till dödens ankomst. Inte ens om jag hade en värsta fiende hade jag önskat den personen det här ödet. 

2022-06-20

Så... Min pappa fick en stroke för över en vecka sedan. Han överlevde, men vänster hjärnhalva är allvarligt skadad. Precis samma sak hände hans pappa vid samma ålder. 

Det är en annan slags vardag nu med rutiner för sjukhusbesök och längre fram besök på boende. Det är mycket praktiskt som ska ordnas. Vi får ta ett steg i taget. Jag får fantastiskt stöd av en släkting som tar på sig att vara den som har huvudkontakten med sjukhuset och har kontakter med andra släktingar. Jag kände att jag höll på att halka ned i mörker av all stress kring släktingar som ville ha information. Det jag får delta i är praktiska saker som sjukhusbesök, lägenhetsstädning och byråkratisk administration med blanketter och ansökningar.

2022-06-10

Mötte upp sommaren 15 mil söderut. En helt underbar heldags roadtrip tur och retur. Fika och mat i solsken och lugna timmar i klädbutiker. 

2022-06-09

Idag hörde jag mig själv säga att jag trivs att gå i kyrkan på söndagar. Det var förvånande. Lite chockartat. Nu när jag har tänkt på vad jag har sagt och koncentrerat mig på att känna efter så kommer jag fram till samma uttalande. Det måste ha hänt de senaste månaderna. 

Är byggnaden annorlunda? Är högmässorna/gudstjänsterna annorlunda? Är människorna annorlunda?

Nej.

Det har hänt något med mig. 

2022-06-07

Den här känslan vill jag vara i för all evighet! Den är magisk. 

Uppfylld av musik och känslor. Obeskrivligt upprymd. 

(Gospelkonsert i kyrkan. Över 70 sångare och en hel orkester.)

2022-06-05

Idag har jag invigt min nya vita käpp. Den gamla har gett upp och jag har kört med en reservkäpp i över tre veckor. Jag hade hoppats på att den gamla kunde lagas igen. Den är en god vän. Den gick tyvärr inte att fixa. Nya käppen kom i fredags. Den har fått ligga i sin förpackning till idag. Pingstdagen.  Nu börjar en ny era med en ny vän och ledsagare i livet.

2022-06-03

Livet har blivit levande. Det låter flummigt. Det är konstigt. Jag är orolig för de vanliga sakerna fortfarande. Det här med släkt, sjukdomar, funktionsnedsättningar och ekonomi. Jag blir på dåligt humör, blir sur, blir irriterad och allt sådant. Det är grunden, basplattan, av livet som har blivit levande. När jag vaknar på morgonen har jag inte lust att dra täcket över huvudet utan jag vill upp och se vad som händer. 

Jag har funderat mycket på två ord. Att tänka och att känna. Det var i samband med ett samtal som jag använde ordet tänka och den som lyssnade bytte ut det till att känna. För mig är det en slags motsats. 

Uppfostran, både från familj och samhälle, har varit att inte känna. Du ska vara stark, tuff och tålig. Du får tänka att saker och ting är jobbiga, men du får inte känna efter. 

En upplevelse som jag hade som 16-åring kanske kan beskriva hur jag menar. Det året fick jag cellgiftsbehandling för att motverka mina ögonsjukdomar. Jag fick Methotrexate tabletter från maj till november. Det året var det fyra kirurgiska ingrepp där jag var nedsövd och fyra ingrepp med laser och lokalbedövning. Sjukvården testade med att, efter två av de kirurgiska ingreppen, ge mig cellgiftsinjektioner direkt in i ögat. 2 gånger om dagen i 14 dagar efter ingreppen. Först fick jag en injektion med bedövning och sedan cellgiftsinjektionen. Jag hade endast vänster öga kvar då och det var således det ögat under behandling.

Det var ett alldeles vanligt behandlingsrum med en brits. Normalt sett var det bara jag och professorn. Han gav mig sprutorna i ögat och sedan gick jag ut igen. Eftersom det var ett universitetssjukhus så var det många gånger läkare och läkarstuderande som såg på. Då stod de i ring kring min brits. De lyssnade på "föreläsningen" om behandlingen och fick uppleva hur det gick till. 

Vid en av dessa behandlingar med många i rummet var det en kvinnlig läkare/läkarstuderande som hukade sig ned mot mig, tog min hand och höll den under hela behandlingen. Det var konstigt att någon rörde vid mig och att jag fick en varm känsla som spred sig från armen genom hela kroppen. Jag slutade att tänka och istället kände jag. Det gjorde för första gången ont av injektionerna.

Att tänka gör inte ont - att känna gör ont. 

2022-05-26

Kombinationen att både skotta snö och att kratta gräsmattan är rolig. Omkring snöhögen är det inte läge att kratta ännu, men övriga delar av gräsmattan har faktiskt blivit grönskimrande. Jag ska fortsätta mitt snöskottande och krattande även idag. Igår fick pelargonerna komma ut för första gången för i år. Härlig känsla att sommaren snart är här. Förhoppningsvis kring midsommar. Kanske en resa till Kaitum på midsommardagen. 

2022-05-24

Igår hade jag en intressant upplevelse. Det var ett grupparbete där jag fick erfara en gruppdynamik som inte var god. Jag tog inte skada, utan såg på händelserna utifrån. De här olika metoderna att utesluta eller att inte inkludera alla i gruppen. De roliga i kråksången är att jag har träffat nästan alla deltagare tidigare i olika grupperingar men att jag inte har uppfattat deras "rollspel" på så sätt tidigare. Var det den nya personen, som inte varit med oss tidigare, som startade den här reaktionen? Fanns det ett behov att framstå som mer prestigefylld, mer framstående och mer lyckad än tidigare? 

Metoderna som användes var att inte ta ögonkontakt med alla vid samtal. När en person uttalades sig ignoreras det ungefär som om inget sades. Tomrum. Någon annan tar upp exakt samma sak och då håller alla andra med och spinner vidare. Att göra sig lustig över ett uttalande en person har gjort - men inte direkt till den personen. Både att ignorera och att förminska. Att inte bry sig om att en person till slut inte deltar i grupparbetet. 

Alltså det här är vuxna personer. Dessutom, enligt samhällets normer, mycket framgångsrika människor. 

Jag kan inte låta bli att undra om jag gör så här mot någon  annan? Är jag en mobbare i vissa situationer? Om jag kan vinna på det gör jag mig då lustig på någon annans bekostnad? Kliver jag på andra? Har jag självinsikten att upptäcka det? 

2022-05-19

Det har varit en återhämtningsdag. En lugn och fin dag. En energiboost med Alphagruppen. Det var ett mycket intressant ämne om att göra det bästa med resten av livet. 

2022-05-18

Oj vad trött jag är nu. Det känns att jag har varit igång på övertid i alldeles för många dagar i sträck. Inte ens kaffe hjälper.... med andra ord... för lite sömn! 

2022-05-15

Vilken fantastisk vecka jag har haft. Höjdpunkterna är Alphakursen på torsdagen och heldagen på lördag. Tänk att det finns så många mysiga människor som söker svar på livets händelser och erfarenheter.  Och alla har otroligt mycket funderingar och frågor. Gruppen har sådan respekt för varandras åsikter. Jag har aldrig varit med om det tidigare. Att andra människor har intresse för varandra utan att känna behov av att tillrättavisa någon. Du milde tid vad det är underbart. Och underligt. Spretigheten i gruppen är enormt uppfriskande. Vi är så olika som det möjligen går att vara. 

Vilka långa promenader jag har hunnit med i veckan. Fyra dagar med utomhusvistelse i 6-7 kilometer.  Bäst är promenaderna i lugna områden med mindre trafik. Allra bäst är stigarna vid älven. 

De senaste månaderna har jag valt bort människor och miljöer där jag har känt mig osynliggjord och förminskad. På något vis har jag kommit fram till att det inte finns någon annan eller annat som har rätten att förminska mitt liv, min person, min hälsa, min erfarenhet eller min kunskap. Så klart kommer jag att råka ut för sådana människor och miljöer i framtiden - men på något vis tror jag att jag äntligen har fått ett larmsystem som varnar mig att dra mig tillbaka i tid. Jag räknar med framtida skador men jag hoppas att de blir ytliga. 

Nå, i alla fall. Jag känner att jag växer. En del av känslan är definitivt vårkänslor och dagsljus. Jag växer. Mitt liv blir rikare. Jag känner mig fri. 

2022-05-11

Pelargonerna som övervintrat ser riktigt fina ut. Det är fyra stycken och alla har börjat blomma.  Trädgårdsmästaren i mig är nöjd. De är inomhus ännu. Såklart. Kanske kan de få gå ut vid midsommarhelgen? 

Den här nyvunna friheten att promenera utomhus är överväldigande. Nu börjar jag känna av energin som kommer av bättre kondition. Sömnen är mycket bättre. Jag känner mig utvilad när jag vaknar. 

2022-05-10

Det är helt enkelt underbart med dagsljuset på kvällarna. Det är att njuta i fulla drag av de långa dagarna. Snön är borta från vägar och stigar. Det är fritt fram att röra sig utomhus igen. Frihetskänslan är enorm. Lätt kommer jag upp i mer än 10 000 steg per dag. Det är direkt olämpligt att gå ensam för jag hänger inte med i trafiken något mer - men ibland kan jag inte låta bli. De närmaste kvarteren känns som "hemma". Det är en falsk trygghet. Det gäller att vara extra försiktig,  lugn till sinnet och logisk vid utgång på egen hand. De långa promenaderna är jag aldrig ensam. 

Vikten står still. -11,9. Det verkar omöjligt att nå till -12,5 kg. Promenaderna verkar inte hjälpa hittills. Mer än att jag får bättre kondition förstås. 

2022-05-05

Skratt är mirakulöst i sig själv. Idag har jag varit orolig. Inte ångest. Jag har endast känt en oro som jag inte riktigt kan placera. Jag tror att jag vet vad det är... men jag är inte säker på att det är det. All oro släppte efter att jag har fått lyssna, prata och skratta med andra. Det där djupa skrattet som kommer långt inifrån. Det skratt som glidflyger ut ur kroppen när du är i en trygg situation. Skrattet som reparerar själen och löser upp knutarna i magen. 

Jag gillar verkligen Alpha träffarna. God mat och filmvisning. Sedan, med mättnadskänsla och hemmakänsla från soffhörnet, kommer vi in på de djupa och svåra funderingarna. Det har blivit en sjusärdeles viktig ventil i livet. Pandemins framfart med social distans har gett mig sådana insikter om hur viktigt det är med relationer med andra. Inte bara familj, släkt och "gamla" vänner. Utan möten med nya bekantskaper, nya tankar och nya synvinklar. Jag har tagit för lätt på möjligheten att träffa andra människor förut.

Det finns andra grupper som jag är med i. Den jag tänker på nu är en grupp som jag kommit in i via mitt arbete. En grupp som går en kurs tillsammans. Kursen är intressant och inspirerande. Vi lär oss om hållbarhet. Om FN:s 17 mål och 167 delmål för år 2030. Vi skrattar där också. Jag känner det som om jag befinner mig i konstant fara och när jag skrattar är det för att jag borde det. Det är ytligt och för social anpassning. 

Jag är på helspänn över att jag ska göra bort mig. 100% av tiden. Snubbla, tappa kaffet/maten/fikat, gå in i någon eller något, gå fel, ramla i en trappa, ramla ned i en pool, slå ut en skål med godis/äpplen/muffins, inte hitta till toaletten, rycka i toalettdörren när den är låst (och vänta och be om ursäkt för att jag inte såg att det var "rött"), dricka ur någon annans vattenglas/kaffekopp, sätta mig på fel stol och/eller vid fel bord, glömma handväskan, råka gå före i/bryta en kö, inte hitta besticken som man tar mat med i buffén, av misstag hälsa på samma person flera gånger, glömma slå av ljudet på mobilerna, tappa bort någon av mina glasögonpar, råka slå ned någon annan när jag tar på mig jackan, vifta med vita käppen så att någon snubblar och bryter något, tappa ut protesögat,.... Det är faror överallt! När jag är rädd fungerar inte min förmåga till vanligt förnuft och logik och därmed ökar de pinsamma inslagen. Jag blir som en felprogrammerad robot med incidenter av kortslutning.

Det skulle absolut vara pinsamt att göra bort mig på Alpha gruppen också. Såklart. Men jag är inte rädd för det. Jag har inte ens de tankarna i huvudet. Över alla faror menar jag. Jag känner mig inte heller i underläge. Jag är precis som vem som helst. Jämlik.

2022-04-30

Det var fint att få fira Valborgsmässoafton igen. Senaste firandet var år 2019. Det har blivit sådant mervärde i att träffas gemensamt till traditioner. När stora brasan tändes kändes det som att tidens hjul klickades på plats igen. Många hade samlats för att fira vårens ankomst. Kanske någon skänkte en tanke till Sankta Walpurgis. 

Det är två månader kvar på kvartalet och jag har nästan inte läst/lyssnat på en enda bok. Varken skönlitteratur eller historisk facklitteratur. Mitt historiska tema har jag bestämt mig för att det blir om Romarriket. En översiktlig inblick  borde jag nog hinna med på dessa två månader. Tänkte börja med Eva Queckfeldts "Kampen om Romarriket". 

2022-04-29

Jag är glad. Det tog ett tag att inse att det är vad jag är. Glad. Livet känns mindre kontrollerat men ändå har jag koll. Jag känner mig fri. 

2022-04-21

Det är mitt i natten och jag har inte kunnat somna ännu. Det händer mycket i livet. Positiva saker. Det känns lite läskigt. Jag har snart haft två månader med ovanligt mycket energigivande människor och händelser kring mig. Livet har blivit mystiskt trevligt även om det är som vanligt. 

2022-04-12

Det har varit riktigt hemska reumatiska dagar från i fredags. Det är ett sådant tryck inne i skelettet att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det är den tiden på året. Värst är det på våren men ibland kan jag ha riktiga omgångar även på hösten. Normalt sett har jag alltid ont. Det är en dov smärta som bara finns där. Den har funnits sedan jag var liten. Då kallade vi det växtvärk - till den medicinska expertisen meddelade att det var barnreumatism. Vanliga dagar har jag alltså "växtvärk" i stora delar av kroppen och den är mer eller mindre ont i olika delar. Det klarar jag av. Mer av vana tror jag. Jag koncentrerar mig på det som händer och på vad jag gör och då glömmer jag bort kroppens existens. Till natten är det ibland svårt att somna om jag inte är nog trött. Då har jag svårt att ignorera att det gör ont. Kombinationen ångest och värk är inte att leka med. De här senaste fyra dagarna har jag först och främst inte fått någon vettig sömn på grund av den enormt förkrossande/splittrande/utpressande värken och sedan fungerar inte fingrarna som de ska. Ytterst irriterande. Lägg till att jag är grinig till humöret. Det är bra att jag endast har de närmaste släktingarna kring mig. Nuförtiden är jag bättre på att säga till när jag har extra ont och det hjälper mycket i relation till andra människor. Det är bra att skovet kom i samband med en helg. Då kan jag lättare gömma mig från världen. Idag känns det lite bättre. 

2022-04-11

Snart är påsken här. 

2022-04-06

Poff! Onsdag helt plötsligt. Var tog de senaste dagarna vägen? Det verkar som om jag får saker och ting gjorda för jag bockar av mina listor och jag skriver upp nya punkter. Känslan är att det går bra. Inte lysande - men bra. Både livet och arbetslivet. 

Det är en spretighet av händelser under varje dag och det är kanske det som får det att kännas bra. Alla ägg ligger inte i en korg. Det blir en balans i det hela. 

2022-03-31

Det här med att delta i en Alphakurs ger mer frågor än svar och ändå känns det välgörande för själen. Det är många av de frågor jag har ställt mig under jul och nyår som jag både får svar på och ännu fler funderingar kring. Vi är lagom många i gruppen. Det är en bekväm och trygg miljö med öppna sinnen. Just det här, du vet, att det inte känns tokigt att säga vad du tänker. Filmerna som inleder Alpha träffarna är pedagogiskt upplagda. Kvällens film hade jag dock velat ha uppdelad i två. Det blev för mycket intryck för mig. Det går dock att se den och de tidigare avsnitten igen. Perfekt!

Jag har obeskrivligt svårt att tänka mig att jag skulle kunna vara älskad för den jag är. En villkorslös kärlek. Världen känns uppbyggd kring det vi har/äger, det vi gör och det andra anser om oss. Dessutom har jag byggt upp skal om mig själv, lager på lager av skal. Det är svårt att släppa in andra på djupet. Ja, ens på ytan. Jag har ändå som känslan av att jag vill bryta mig igenom ett eller två skyddande skal. Titta ut i världen och säga "Hej! Här är jag". Ännu bättre hade varit att kunna säga "Hej! Här är jag. Jag är älskad som jag är" och faktiskt tro på det. Inuti.  

Hej...

2022-03-29

Nu är jag inne på ett historiskt tema om ekonomisk historia. Det är massor med år sedan jag specifikt koncentrerade mig på det. Kanske översiktligt först. Och en specifik period sedan? 

2022-03-28

Det har blivit vinter. Igen. Det kändes skönt. Det här är mer normalt för året. Snart är det påsk och då ska det finnas snö för skidåkning och skoterkörning. Inte för att jag är en skidåkare eller förtjust i skotrar. Men det finns massor med andra som är det. Barnen till exempel.

I fredags var jag på min första Näringslivsfrukost. Det var underhållning av musik, information om samhällsomvandlingen och sedan var det tre personer som berättade om vätgas. Först hade jag lite svårt att hänga med hur det fungerar men till slut fick jag ett slags hum om hur det framställs. Jag önskar att jag hade varit med intresserad av naturvetenskapliga ämnena i skolan. 

Mitt historiska tema för april-juni är inte bestämt ännu. Jag har funderat på Vasaätten, Napoleon eller medeltida borgar. 

2022-03-24

Det har gått en vecka sedan sist jag skrev något. Jag har varit helt inne i att lära mig mitt byrå- och ekonomiprogram. Det känns som om jag känner mig grundligt hemma i det nu. Men jag har suttit för många timmar och för långt in på natten med att lära mig detaljerna. Det har påverkat mig till slut.  Igår kände jag mig ytlig och korkad på kvällen. En varningssignal. Lösningen idag var att jag har jag vilat mitt på dagen för att vara lite mer medveten till ikväll. Det var till hjälp. Jag var lite mer på hugget på djupet på Alpha kursen. Och jag gillar verkligen kursen. Den ger många svar på frågor som jag funderar på. De andra i gruppen ger många olika vinklar och många fler funderingar. 

Under veckan som har gått har jag också hunnit med att gå på konsert för att samla in medel till Ukraina. Det kändes bra att samlas och kunna ge pengar. Vilket otroligt ideellt arbete som låg bakom konserten och vilka musikaliska talanger som finns på orten. 

Snart är mars slut. Mina P3 historia avsnitt om kvinnor kommer jag att hinna avsluta. Det har varit ett berikande tema att lyssna/läsa om kvinnors liv genom historien. 

2022-03-17

Tydligen lärde jag mig inte av mitt misstag sist att boka för tidig hämtning från ett möte... Suck! Jag fick lämna ett fint gruppsamtal precis när det började värmas upp till livliga och engagerade diskussioner. Den första "vi känner inte varandra" fasen hade gått över till något annat. Jag har varit på en Alpha kurs med middag och efterrätt. Supergott! Lasagne och sallad. Glass med chokladsås. Vadå fastetid? Eller viktnedgång? I alla fall. Notering till mitt förstånd: boka taxin en kvart senare än sluttiden på möten. Eller varför inte en halvtimme? Jag dör inte av att stå ute och vänta på bilen om alla har dragit.

Igår kväll letade jag ordet "insikt". Jag höll på att förstå något viktigt och värdefullt. Komma till en insikt. Fortfarande är den insikten inte fångad ännu. Frustrerande.

Hela den här veckan och två dagar i nästa vecka går jag digitala kurser i ett (för mig) nytt webbaserat system för byråer. Programmet heter Visma. I den finns allt! Allt är ihopkopplat med allt. Det finns otroligt mycket tidsbesparingar på det här systemet. Det kan jag se redan nu, även om jag inte kan det till perfektion. Jag ville ha ett system som jag kan arbeta i från dator, platta och telefon var jag än är i Sverige. Jag ska inte bli fast på ett kontor med en specifik dator och vara rädd för att den ska krascha. Min slutsats, efter fyra dagars kurs, är att jag valde rätt system.

Idag har jag gjort mitt bästa för att hälsa på människor jag möter. Det var svårare än jag hade tänkt mig. Övning ger färdighet sägs det - det är med andra ord vettigt att fortsätta med projektet. 

Min viktnedgång står still på 11, 3 kg. Det hjälpte ju knappast med lasagne och glass avvikelsen idag. Inga smörgåsar har inhalerats under veckan och motion har jag fått varje dag. Jag känner mig mindre stressad i alla fall. Det är positivt. Sömnen är regelbunden. Det är positivt. Jag har nästan ingen eksem. Det är positivt. Inga sura uppstötningar. Det är positivt. Jag kan andas genom näsan igen (den har varit täppt i flera år). Det är positivt. Jag är mestadels glad och positiv. Det är positivt. Slutsats: det gör inget om viktnedgången står still just nu. 

2022-03-16

Jag har funderat mycket på det här med att säga "hej". Senast idag sa jag inte hej när jag mötte ett par på trottoaren. Vi tittade på varandra men ingen sa något. Varför inte? Det kan ju vara trevligt på många sätt. Både för mig och för den person jag möter om jag klämmer fram ett "hej". I över två veckor har jag varit ute och rört på mig efter lunch och det finns alltid människor därute. Från och med nu ska jag testa att säga "hej" till andra. Får jag respons kan jag ju alltid slänga till ett "vilket fint väder vi har" eller något liknande. 

Nu när jag är inne på kommunikation. Varför säger de yngre generationerna "ingen fara"? Exempelvis när jag kliver ur taxin och tackar för skjutsen blir svaret: "Ingen fara." Eller i butiker. Där får jag många "ingen fara". Eller senast jag ringde Telia sa handläggaren "ingen fara" när jag tackade för hjälpen. Helt klart börjar jag bli gammal, seg och hänger inte med i den moderna utvecklingen av svenska språket. Om någon tackar mig för något så finns det ofantligt många versioner av svar jag kan komma på. Det beror självklart på situationen och personen, men inget svar på ett tack kommer dock i närheten av "ingen fara". 

Ikväll har jag varit på boksamtal kring Henri Nouwens "Att komma hem". Precis som alltid med böcker och samtal gav det ofantliga mängder av energi upp till hjärnan. Dessutom var det något värdefullt som jag nästan förstod. Med risk för att låta överdriven - en aha-upplevelse som kan vara livsavgörande. Det har med brister, svagheter och styrkor att göra. Jag hoppas att jag greppar tanken som gled förbi i all hast innan våra boksamtal är slut. Oj vad jag ser fram emot nästa vecka. 

2022-03-11

En föreningsvecka. En sportlovsvecka. En ny vecka. En spännande vecka. 

Idag är det fredag. Jag har just kommit hem från ett samkväm med politiska förtecken. Varifrån kommer ordet samkväm? Det är tungt på något vis. "Sam" fattar jag men "kväm"? Det är ett ord som har gått mig förbi i alla mina levnadsår. Nå i alla fall... jag har kvämat ikväll. Jag hade bokat hämtning hem vid den bestämda sluttiden och alla satt kvar när jag gick. Trist att gå. En miss. Jag började precis känna mig bekväm med dessa personer som jag inte direkt känner.

Ha!! Där kom "kväm" igen. Bekväm. Samkväm. Intressant!

 Ja, i alla fall. Jag är medlem i Socialdemokraterna, sedan år 2018 eller år 2019, men jag har aldrig gått på något möte eller något sådant. När jag blev medlem fick jag ett meddelande om att någon skulle höra av sig till mig. Det hände inte. I början väntade jag på att telefonen skulle ringa och jag tappade farten i det lilla engagemang som möjligen fanns då. Annat kom sedan emellan. Det hade varit smartare om jag inte hade fått meddelandet att någon skulle ringa. Då hade jag kanske gått. Jag vet inte. Det blev att vänta på en form av inbjudan. Ja, ja... vad var det jag skulle komma fram till. Jo. Nu i denna tidpunkt i min historia, när jag ändå vänder upp och ned på livet och lär känna nya vägar och nya människor, tänkte jag att jag skulle våga mig iväg på egen hand. Utan att någon sagt att det var okej att komma. Tränga mig på litegrann. Sagt och gjort. Bokade färdtjänst/ledsagning till årsmötet och till samkvämet dagen därpå. 

Tydligen är det underförstått att det är farligt att gå på årsmöte för du kan bli invald i något. Hade jag vetat det hade jag inte dykt upp. Det hände turligt nog inte mig. Puh! Jag satte mig dessutom längst bak i lokalen och hamnade bredvid en trevlig kvinna som pratade med mig efter att jag hade presenterat mig. Hon frågade om jag var släkt med en person och jag sa ja och jag förklarade släktskapet. Jag fick uppfattningen att det var något negativt - inbillning eller intuition? Framtiden får utvisa. Jag pratade också med en annan person på årsmötet. Annars blev jag mest ignorerad. Så här i efterhand vet jag inte om det var ett bra eller dåligt tecken. 

På samkvämet ikväll blev jag först stressad, rädd och orolig när jag hörde att valberedningen jagar medlemmar för att fylla stolar. Det var faktiskt ordet "jagar" som skrämde mig. Jag såg buren falla ned och fånga mig. I den står jag och ropar "Nej, nej... jag har mycket annat som jag vill göra. Släpp ut mig! Jag kan inget om det här!" Jag säger bara det. Mitt blodtryck var nära bristningsgränsen på en gång. Jag kan för bövelen inget om politik eller vad man nu behöver veta. Totalt novis. Grön. Nykomling. Stoppa tåget! Dra i bromsen! Det visade sig efter 1,5 timmars samkväm att det går bra att vara medlem och man får säga nej till uppdrag. Det kändes lugnande. Tyvärr gick jag precis när jag började känna mig aningen tryggare. Vågskålen för mitt politiska vara eller icke vara har inte slagit över på någon sida ännu. Det är att avvakta. Jag känner starkt för vissa frågor. Både lokala, regionala och på riksnivå. Jag tänker så här; att istället för att enbart vara irriterad, less och klaga, så kanske jag kan hitta vägar att påverka? Fortfarande tänker jag vara irriterad, less och klaga. Jag pratar inte om en omstörtande personlighetsförändring av mig själv.

I tisdags var det internationella kvinnodagen. Den dagen var riktigt lyckad i mitt liv. Först fick jag träffa en banktjänsteman som var en kvinna. Hon löste alla mina funderingar. Sedan mötte jag flera kvinnliga bekanta på lilla Konsum. Efter det fick jag träffa vår fina och mysiga syförening. Flera olika generationer av intressanta kvinnoöden i min närhet. Verkligen olika bakgrundshistorier för oss alla. Ett samkväm med högt nöjesvärde. Jag hade både ont i käkarna och i magen efter alla skratt. Vi fick besök i hemmet på eftermiddagen av en kvinnlig bekant och det var grädden på moset. På kvällen kände jag mig glad rakt igenom. En trevligare kvinnodag hade jag inte kunnat önska mig. Tack! 

2022-03-06

En ny favorit är att lyssna på radiokanalen P2 under förmiddagen. Lagom mycket sällskap med vacker musik. Varvat med nyheter om läget. Det har blivit mer balanserat intag för mig med nyheter nu och det går att koncentrera mig på det omedelbara livet samtidigt som svåra känsloyttringar för alla de barn och vuxna som just nu far illa får komma upp till ytan lite då och då. Acceptans för att jag inte kan göra något mer handfast än att ge gåvor. 

Igår tog jag tag i att rengöra ståmattan som har varit på gamla kontorets heltäckningsmatta i nästan 9 år. Först har den fått vara utomhus i kylan i 8 dagar och igår fick den flera omgångar av kokhett vatten och grönsåpa. Sedan en rejäl omgång av ytdesinfektionsmedel. Nu luktar den inte hundkiss något mer. Wihooo!! Jag känner mig väldans nöjd. Till veckan har jag möjlighet att stå vid skrivbordet igen. Perfekt. 

Jag har stannat i viktnedgång just nu. Misstanken är att det är smörgåsarna.... I samband med min kostförändring har jag bara ätit smörgåsar på surdegsbröd på lördag och söndag. Men nu senaste veckorna har jag brutit mot den regeln. Det är dags att återgå till första planen och se om det är smörgåsarna. Sedan kan det ju vara att jag kan njuta av att äta lunch nu och det påverkar hur mycket jag äter.  Jag har knappt fått i mig lunchen under en längre period. Stressen har dessutom minskat drastiskt och stress påverkar ämnesomsättningen. Det kan alltså vara en kombination av allt som gör att jag står still i viktnedgång. Nåväl,... det viktiga är att jag inte går upp i alla fall. 

Den här veckan som har gått har jag fått vara social och haft möjlighet att återknyta kontakter. Det har känts vardagligt och tryggt att få njuta av sällskap. Nu är jag ju en person som behöver mycket avskildhet för att fungera maximalt bäst. Jag trivs oerhört bra i mitt eget sällskap. Men även här är balansen viktig. Alla människor behöver sociala kontakter oavsett personlighet. Sociala kontakter som inte har med arbetet att göra. Relationer som har med din inre person att göra - inte den yttre personen. Relationer där du kan slappna av och vara trygg. Och glad inifrån och ut. 

2022-03-02

Oj vad lättad jag kände mig efter att ha fått höra statsministerns tal till nationen igår kväll. Det är lika allvarligt som jag har trott och förmodligen värre. Det är alltså sant. Inte inbillning eller överdriven oro. Och det finns människor i Sverige som har koll och leder vårt land efter bästa förmåga. Vi, vanliga medborgare, får ta en dag i sänder och anpassa oss efter det. Bidra med det vi kan för att hjälpa andra och förbereda oss så gott det går med beredskap hemma. 

Min andra arbetsdag hemma gick bättre än igår. Fikarast, lunch och friskluft. Yes! Kan bocka av alla tre "må-bra" rutor. Jag älskar att kunna sitta och äta lunch utan att den är på väg upp i matstrupen på grund av någon som vill mig något vid lunchbordet. En hel timmes frid. Det är ofattbart skönt. 

Till sällskap idag har jag haft P2 klassisk musik. Kanske har det påverkat min effektivitet idag? 

2022-03-01

Det har varit en fokuserad dag. En annorlunda dag. Fri som en fågel. Planen att hålla mig till sansad tidsåtgång för nyheter har fungerat. Ångest och oro finns i bakgrunden men det är mer inkapslat. Det har varit möjligt att koncentrera mig på det som behöver göras. Min första fikarast på sju år var underbart livgivande. Satt vid ett köksbord och drack kaffe och bläddrade i en "Leva & Bo" tidning. Det var skönt att inte stirra in i en skärm och slappna av en stund. Promenaden efter lunchen var både uttröttande och upplivande. Jag hoppas att det ska inverka på sömnen till natten. 

I P3 Historia podcast har jag hunnit till "Wu Zetian - Kinas enda kvinnliga kejsare". Det är 40:e avsnittet om kvinnor i historien. Berättelsen före handlade om "Amelia Earhart - flygpionjären som försvann spårlöst". Det är nervkittlande att i ena minuten befinna sig i luften på 1930-talet och sedan i kejserliga palats i Kina under åren 624-705. 

2022-02-28

Det här med krig - och oro för alla dessa människor som far illa därute - överskuggar allt. Det är frustrerande att inte kunna göra något mer än att skicka pengar. Det här intensiva nyhetsflödet har på något vis tagit över mitt liv. Jag sover alldeles för lite och är rädd för att missa viktiga nyhetshändelser. 

Idag insåg jag att jag måste minska ned på att se, lyssna och läsa nyheter. Det har blivit för höga nivåer av ångest. Min psykiska hälsa är i farozonen. Planen är nu ett minimum av att se och lyssna på nyhetsinslag och istället koncentrera mig på att läsa nyheter vid specifika, avgränsade tidpunkter. Dessutom att gå ut och hämta friskluft efter lunch. Inget kaffe på eftermiddagen. 

Imorgon är det första mars och jag har inget arbete att åka till. Mitt arbete är då i min egen firma, i kontoret hemmavid. Läskigt värre. I gåva till mig själv ska jag från och med imorgon alltid ha en fikarast. 9:30. Paus. Kaffe och kokta ägg. Bra plan. Dags att försöka sova. 

2022-02-25

Det är för svårt att beskriva  känslor och tänka tankar kring allt som händer i Ukraina och världen just nu. Allt är för verkligt och för farligt och för nära. 

2022-02-23

På eftermiddagen fick jag biverkningar av vaccinet - men bara för några timmar. Svullen arm och hjärtklappning. Det sistnämnda påminde mig om första gången jag smakade kaffe. Jag var på fika hos bekanta från Eritrea  och jag visste inte hur jag skulle kunna tacka nej till kaffe och drack tre koppar i snabb följd... Du milde tid... 

De nya verksamhetslokalerna i Prästgården är helt underbart fina. Det kändes som hemma på en gång. Historiskt och hemtrevligt. Vi vill ha många föreningsmöten där. Och tänk till sommaren med altan och enorm gräsmatta. Och om det blir sommarcafé! 

2022-02-22

Tredje Covid-vaccinering idag. Skönt att det är klart. Lite seg i huvudet nu och trött. Kanske biverkning?

2022-02-21

Vi , mamma och jag, fick äntligen besöka Syncentralen idag. Jag har tappat kontrollen på hur många år sedan vi var där sist. Besöket, inklusive resan, tog tre timmar. Vi delade på en vanlig taxi så istället för sjukresa för 800 kr gemensamt tog vi oss t o r till sjukhuset för 386 kr. Och då började jag med taxiresan från jobbet, svängde förbi hem för att plocka upp mamma och sedan vidare till sjukhuset. 

På eftermiddagen behövde jag vila. Det var tydligen för mycket spänning med dagens sjukhusbesök. Nu är det gjort i alla fall. Imorgon är det dags för tredje vaccindosen. 

Det har varit intressant att lyssna om filosofi. Jag har glömt bort hur roligt det kan vara. 

2022-02-20

Idag firar jag 10 kg viktnedgång! 

Snacka om att det är en nöjd och stolt dam som skriver det här. Det har tagit 5 månader att ta mig hit. Det var tungt att kånka iväg 10 kg böcker till min sekretär och ta det här fotot. Det förklarar sannerligen varför det känns lättare att gå i trappor nu. Tydligen hörs det på mina steg att jag är lättare. Det är häftigt!! 

Det är bara kosten som är ändrad. Inget annat. Jag är lika lat med motion som tidigare. Ingen alls alltså. Nu har jag bevisat för mig själv hur viktigt det är att äta rätt. 

De sista veckorna har jag varit väldigt stressad och det har säkerligen påverkat viktnedgången också. Det är så viktigt för mig att lämna ifrån allting så perfekt det går på min snart gamla arbetsplats. Det ska vara struktur och kvalitet. Sedan är det så mycket annat som snurrar i huvudet också kring allt det nya som börjar med mars månad - starta eget och allt nytt som kommer min väg. 

Mitt tema kring kvinnor i historien har varit mycket inspirerande och precis perfekt inför att starta eget. Jag har det lätt i jämförelse med kvinnor förr i tiden. Och ändå lever jag inte i jämlikt samhälle. Varken som kvinna eller som person med en funktionsnedsättning. Nog är det kamp om tillvaron som gäller men jag har rösträtt och kan försöka göra mig hörd utan att det strider mot lagar och konventioner. 

Nu har jag hunnit lyssna 33 avsnitt på P3 Historias podcast som handlar om kvinnor. De har nästan alla gemensamt den svårigheten att de var kvinnor. De utförde trots det otroliga handlingar. Vilken själslig styrka de måste ha haft att kunna gå emot sin tids samhällen. De kvinnliga filosofer jag läser om har samma upplevelse i sina liv. Den senaste jag har läst om är Catharine Macaulay Graham. Nästa del är om Mary Wollstonecraft. Om den senare har jag redan lyssnat ett avsnitt på P3 Historia och hon levde helt tvärtemot sitt samhälles ideal och värderingar. 

I fredags hade jag en otroligt fin eftermiddag med mamma och en nära släkting. Vi åt middag tillsammans och var ute på stan och gjorde ärenden tillsammans. Just det här att vara ute bland folk och göra saker tillsammans. Det kändes ovant och roligt. 

I helgen har jag fått nästan alla hemmaprojekt genomförda. Det som inte är klart är att hitta och få upp en spetsgardin. Den verkar ha gått och gömt sig någonstans. Den är inte där den borde vara. Skumt. Nu när solen är framme och visar hur smutsiga fönster jag har så kan jag dra ned persiennerna på alla fönster utom ett (där det inte finns någon persienn). Och på det enda fönstret brukar jag under dagen ha spetsgardiner som skydd för att solen inte ska lysa för starkt in i rummet. Det blir enormt hett eftersom det är söderläge. Och lägg till att jag med spetsgardinen då inte ser hur smutsigt fönstret är. Jag måste hitta gardinen! Den kan inte ha vandrat iväg på egen hand. 

Det är en trygghet att bo nära järnvägen och höra tåg tuffa förbi. Och det är en trygghet att bo nära en väg med mycket trafik. Det är ett tecken på att samhället fungerar och att det finns andra människor där ute. Men... det blir snabbt dammigt. Du hinner knappt tvätta ett fönster så är det smutsigt igen. 

Inse vad kul att alla verksamheter startar upp igen. Jag längtar till att se de nya lokalerna Svenska Kyrkan har i den gamla Prästgården. Spännande!

2022-02-17

I morse förberedde jag med att ta upp hallon och saffransostkaka ur frysen. Det var himmelens gott att ha till kvällsfikat. Nu längtar jag till helgen för att fixa mina roliga hemmaprojekt. 

2022-02-15

Det första jag gjorde när jag kom hem idag var att skutta runt och tända doftljus i alla rum. Yankee Candle Lavender & Lemon. Startade tevattnet och nu sitter jag här med en het tekopp i allsköns ro. Andas. Ingen musik. Ingen ljud- eller talbok. 

Jag har verkligen fastnat i P3 Historia och har hittills lyssnat på 20 avsnitt om olika kvinnoöden. Det är verkligen en bra podcast. 45 minuter med både dramatiska inslag och historiska fakta. Underhållande som bara den. Eftersom jag har mitt bestämda historiska kvartalstema så koncentrerar jag mig på de avsnitt som finns om kvinnor. Mitt favoritavsnitt så här långt är det om Sophie Scholl. 

Facebook och Instagram är fortfarande lite främmande för mig. Jag fastnar inte riktigt för det. Idag förstod jag i alla fall ytterligare en fördel med att ha sociala medier. Det kom en inbjudan till ett evenemang för samtal om en bok. Jag vågade mig på att klicka att jag kommer. Klickade på alla datum jag hittade. Kanske skulle jag bara ha klickat på ett datum? Nåväl.... Direkt känner jag att det finns en värld där ute som är inspirerande, framåt, upplyftande och social. 

Äntligen har färdtjänst börjat fungera lite bättre. Jag kommer inte försent varje dag och jag har börjat känna igen nästan alla chaufförers röster och samtalen flyter på som om vi alltid har känt varandra. 

Jo förresten. Jag har hunnit lyssna klart Catharine Trotter Cockburn i boken om "Kvinnliga filosofer". Verkligen intressanta tankar om det mänskliga förståndet och moral. 

2022-02-14

Min första ensamma eftermiddag och kväll på en vecka och det har varit helt underbart. Lite lustigt att det är Alla Hjärtans dag. Det var en konsert som jag tänkt gå till men kände att jag behövde få vara i tysthet. 

Det har varit roligt att vara barnvakt förra veckan och den här helgen. Jag måste säga att jag föredrar de lugna lekarna. Å andra sidan blir det massor med motion... 

2022-02-11

Igår var jag barnvakt efter arbetet och efter det somnade jag redan klockan sju. Sov hela natten och vaknade utan väckarklocka i god tid till frukost. 

Det har varit en lugn fredag och efter arbetet har jag varit barnvakt i några timmar. Nu känner jag mig rätt seg och fattar trögt. Sömn, sömn, sömn.... 

2022-02-09

Ända sedan lunch idag har jag känt mig seg och tom i huvudet. Jag hoppas att det inte är på gång någon förkylning eller något sådant. Kanske håller jag på att utvecklas till en zombie? Det misstänker jag ofta. Det kan ju i och för sig vara en spännande upplevelse. Hittills har det då inte hänt. Vad jag vet i alla fall. 

Jag hittade den där boken som jag skrev om igår, "Bädda din säng". Den är väldigt patriotiskt amerikansk, men har sina guldkorn. Vettiga råd på vägen för att överleva i vår värld. Kapitel två handlar om att ingen klarar sig på egen hand. Det håller jag med om. Författaren skriver: "Du behöver ett team av bra människor för att nå dina mål i tillvaron." En av de tankar jag får är hur man ska kunna välja just "bra" människor. Om man till exempel inte känner sig själv, är i psykisk obalans eller befinner sig i en ohälsosam miljö lär man ju knappast dra till sig "bra" människor. Det lär ju gå åt pipsvängen på en gång. Och hur väljer man sina mål? Är de mål man väljer bra för ens tillvaro?

Nu håller jag på att gäspa käkarna ur led. Godnatt!

2022-02-08

För några år sedan läste jag en bok som heter "Bädda din säng". Den handlade om små saker som vi kan ändra på i livet som gör skillnad. Att bädda sin säng på morgonen ska till exempel ge en känsla av att du har slutfört en uppgift och därför kommer du att få en bättre start på dagen. Jag har faktiskt testat det nu ett tag. Att bädda sängen på morgonen. Med allt vad det innebär. Överkast och prydnadskuddar. Det tar mig endast några minuter att slutföra uppgiften och det ger faktiskt en känsla av nöjdhet. Och det är roligare att komma hem på eftermiddagen. Jag ska leta upp boken och bläddra och se om det var något annat "enkelt" råd som går att  följa. 

2022-02-07

Efter jobbet idag, när jag hade ordnat med allt som stod på min att göra lista på köksbordet, har jag glidit omkring med en tekopp i handen och satt mig ned på lika olika ställen i lägenheten och bara njutit av att det är mitt eget hem. Det ger så mycket att sitta ned, andas och ta in rummet. Få njuta av ensamheten, lugnet och att tänka på precis vad som helst som dyker upp. 

Efter jul har jag bytt te. Från kanel till citron/ingefära/manuka honung. Mycket gott te. Doftar himmelskt. Jag unnar mig några surdegskex till det. Jag ligger fortfarande på en jämn viktnedgång. -8,5 kg hittills. Det är fyra månader. Otroligt bra. (Jag tycker mig höra applåder...)

Nu är jag helt uppslukad av "Jane Eyre". Det har inte varit möjligt att lyssna speciellt mycket under helgen - det skulle ha varit en aning asocialt - och jag har inte suttit med bokföring på arbetet. Det är annars perfekt med att ha en bok igång samtidigt vid bokföring. Nåväl, jag är 5 timmar in i boken och har 14 timmar kvar. Wihooo! Jag har två olika DVD versioner av boken. Jag ska kolla om mamma vill att vi ser båda eller en av dem någon kväll. Vi har sett filmerna så många gånger att det räcker med ljudet för att bilderna ska dyka upp inne i hjärnan. Samma är det med de äldre versionerna av Pride & Prejudice, Sense & Sensibility, Emma och Persuasion. Mmmmm...vilken lyx!

2022-02-06

Först hade jag tänkt skriva att februari är min favoritmånad... men så började jag tänka igenom alla månader och kom på att jag nog gillar alla lika mycket. Varje månad har sin charm. Färgen för februari är vinröd och olika varianter av råsa/rosa. (Vilken stavning är rätt?) Symbolerna för februari är hjärtan och rosor. Min bullet journal för februari blev fin. Jag har den uppslagen på köksbordet på en röd duk. Hemtrevligt och inspirerande. 

Vi hade en konstig händelse på fredag. Mamma var ute och promenerade och gick vilse. Hon förstod inte var hon var. Tack och lov hade hon telefonen med sig och ringde efter hjälp. En nära anhörig fick lämna sitt arbete och åka ut och leta efter henne. Hon hittades fem minuters väg från var vi bor. Det var ett obehagligt drama även om vi sedan skojade om det. Humor kan vara bra när livet blir för läskigt. Nu är min telefon länkad med hennes via en app. Då kan jag hitta hennes telefons position och hon kan hitta min. Jag föredrar förstås att hon använder färdtjänst hädanefter - men det är inte samma sak som att promenera någonstans på egen hand. Det förstår jag verkligen. Jag är oerhört tacksam för att vi har människor att ringa och att det finns hjälp att få när det krisar. 

På lördag påbörjades storstädning inför våren och efter två dagar är det riktigt fint inne i skåp, lådor och garderober. Och lägenheterna är skimrande rena och fräscha. På tisdag får vi hjälp med transport av saker till Alltinget, Röda Korset och återvinningscentral. Det har varit en skön helg med mycket vardagsmotion. 

Pelargonerna har flyttat upp i min lägenhet. Den första som jag tog upp ser fortfarande risig ut - men den är inte död än. De andra fem ser helt ok ut med tanke på deras källarförvaring i ett halvår. Jag hoppas att de inte blir alltför chockade av flytten upp. 

2022-02-03

Den här kvällen har varit mysig. Jag har hittat massor av pappersark med olika citat, dikter och sångtexter. Sådant som jag har skrivit ut och samlat under mina studentdagar. Jag hade flera tavelramar uppsatta med dessa utskrifter. Jag bytte ut innehållet lite då och då. Det var ombonat att vara omgiven av vackra och förståndiga ord. 

När jag flyttade tillbaka till min hemort så satte jag först upp tavlorna i min lägenhet men det gav inte samma effekt som i mitt studentrum. Det är ett annorlunda liv, att leva som student. Allt är intensivt, mycket fakta som ska in på kort tid. Stress till tentorna. Och omtentorna. Språkstudierna gav så mycket inblickar i litteratur som jag annars aldrig skulle ha läst och diskuterat. Grammatiken tyckte jag var fruktansvärt tråkigt. Nu fattar jag hur viktig det är och att jag borde ha studerat det mer. Speciellt nu, eftersom jag tycker att jag har tappat skriftspråket på grund av ljudböckerna. Fonetik hade jag jättesvårt för. Språkhistoria var det bästa ämnet inom kurserna. Ordens historia. Hur språk har utvecklats. Jag kommer ihåg hur roligt vi hade, två språkhistoriska nördar, som pluggade engelsk språkhistoria tillsammans. Vi klarade tentorna med högsta betyg. Annars var jag mest en medelmåtta i betyg. Jag klarade mina tentor med att gå på föreläsningarna och seminarierna. Jag hann aldrig lyssna igenom all kurslitteratur - det fanns inte tid - även fastän jag ökade farten på kassettbandspelaren så att böckerna lät som en speedad Kalle Anka. Jag är nöjd med betygen och min fil mag.  

Mitt studentrum var bara lokaliserat fem minuter från Humanisthuset. Å vad jag älskade att gå in genom dörrarna till Humanisthuset. Den fina kaféterian och alla övriga utrymmen för samtal och studier. Det var som ett enormt stort hem med människor som liknade mig i tanke och intresse. Jag undrar hur jag skulle känna nu... att besöka mitt gamla alma mater menar jag. Kanske en idé för framtiden.

När jag inte var i Humanisthuset var jag på biblioteken, antingen universitetsbiblioteket eller stadsbiblioteket. Eller på någon av bokhandlarna. Det var ett sannerligen ett "bokligt" liv jag levde. 

Vilka härliga minnesbilder jag har fått idag. Stärkande och upplyftande. 

2022-02-02

Efter att ha bläddrat igenom min gamla läsdagbok, som påbörjades 2013, slog det mig att jag inte har läst mina favoritklassiker på ett bra tag. Det blir alltså lite extra lyxig läsning nu. Jag börjar med "Jane Eyre" av Charlotte Brontë på Storytel. Det är Amanda Root som läser in den och hon är enastående. Det är definitivt min favoritversion av berättelsen. Klassiker är som godis för hjärnan. 

2022-02-01

Snacka om kallt på morgonen! -29. Brrrr! Det kändes varmt ute med -16 nu på kvällen. Då stod jag och väntade på färdtjänst. Jag har varit på middag och det var skönt att komma hemifrån en stund. Miljöombyte för några timmar gjorde susen för humöret. Jag har känt mig grinig/sur. Det är kanske läge att somna lite tidigare på kvällarna och definitivt mindre koffein under dagarna.

Igår var Lönekonsulternas dag enligt branschens kalender. Jag glömde då helt att fira den. Det är skönt att vi inte längre har årsrapportering av kontrolluppgifter för KU10 till Skatteverket. Det var en stressande deadline som skapade mycket ovälkommen övertid. Sista året för det var januari 2019. Det är visserligen årliga rapporteringar som ska göras ännu - men det är nästan rena barnleken. 

Nu har jag 27 minuter kvar av ”Läk dig själv”. Jag fick en rekommendation om boken ”Konsten att städa” av Marie Kondo. Kanske nästa bok? 

2022-01-31

Sista januari. Tiden bara forsar fram. Jag har lyssnat på ”Läk dig djälv” av psykologen Nicole LePera under dagen. Det är inte någon bok jag klarar av att sträckläsa för det är så mycket att fundera på. Idag har det varit kapitel om bland annat gränsdragning och hur svårt det kan vara. De senaste åren har jag faktiskt dragit upp gränser mot andra för att kunna hantera mitt välmående och så här i efterhand, när det har gått några år, så kan jag säga att det fungerar. Det är med andra ord läge att fortsätta i samma anda. 
 
Det har blivit kallt ute igen. -21. Ögonprotesen sitter sämre i ögonhålan när det är så kallt. Samma sak om det skulle vara hett. Det kliar och skaver och är allmänt enerverande. 

2022-01-30

Både i fredags, igår och nu på dagen hade jag massor med idéer om vad jag skulle skriva här i bloggen. Och nu... inte ett smack. Helt otroligt. Jag har gått från en kreativ hjärna till en tom hjärna på en halv dag. Verkligen störande när jag äntligen har tillåtit mig själv att sätta mig ned i lugn och ro just för den här stunden. 

Det har varit full fart med barn och hushållsprojekt hela helgen. Från fredag eftermiddag till nu. 

På fredag kväll flyttade vi runt en vit kökssoffa. Vi hann testa köket, sovrummet, vardagsrummet (!) och kontoret innan vi hittade den rätta platsen. I hallen. Det är som om den har stått där jämt. Perfekt. Jag har roat mig med att rulla ihop yogamattan och den är nu i kökssoffan tillsammans med spikmattan, ett yogablock och en vetekudde.  Out of sight - out of mind.

Pelargonerna lever än. Alla från i somras. Två är faktiskt från sommaren 2020. En verkade lite risig där nere i källaren så jag har tagit upp den för ompyssling alldeles nyss. Jag hoppas att den också överlever. Är nästan inne på att ta upp allihop redan nu. 

I helgen har jag lyssnat på en av mina favoritdeckare. Av Karin Wahlberg. Hennes senaste. "En god man". Jag försöker att inte lyssna för länge. Då räcker berättelsen längre. Författaren är bra på att beskriva människor. Jag fattar inte hur hon får till det. Det är "enkla" beskrivningar som ger mycket information om karaktären. Det är inte enkelt att beskriva en människa men hon lyckas träffa rätt ord. 

2022-01-27

Det har varit en intensiv dag igen. En rolig dag. Jag har ingen lust att sova och att dagen ska ta slut. Men hjärnan är på väg att släcka ned. Sömn. Härligt att det är fredag imorgon. Det behövs. Jag har lyssnat om två till kvinnliga filosofer idag. Marie de Gournay och Anne Conway. Verkligen fängslande kvinnor, människoliv och öden. Påbörjade att lyssna om Catharine Trotter Cockburn. 

Godnatt!

2022-01-26

”Valkyria” är färdigläst och den var otroligt bra. Nu har jag påbörjat ”Kvinnliga filosofer från medeltid till upplysning”. Jag har hört talas om Hildegard av Bingen men inte om Christine de Pizan. Den sistnämnda kan räknas som den första kvinnliga yrkesförfattaren. Det är helt fantastiskt intressant för mig att veta. Jag har aldrig ens tänkt på det. Vem som vsr den första kvinnan med det yrket. Vilken förebild! Det ska bli kul att lära känna de andra fem som finns i antologin.  

2022-01-25

På Facebook följer jag Hetals Art - en av mina favoriter. Hon har många roliga tips på pyssel och dekoration. Senaste videon jag har sparat är hur mycket pyssel det går att göra med hoprullade tidningssidor. Det var dockor, korgar, tavlor och skålar. Det är inspirerande! 

2022-01-24

Jag har fått otroligt mycket gjort idag efter jag kom hem från kontoret. Jag tror att det var för att jag fick en social fikastund som eftermiddagen och kvällen blev effektiv. Det här med pandemin har sannerligen satt fingret på hur viktigt det är med kontakter med andra människor. Att dela tankar och händelser. Även om det är för en liten stund. Det ger energi. Kaffet hjälper ju också! 

2022-01-23

Helgen har varit avslappnande och inspirerande. Vi fick ha barnen på besök i två dagar. Mitt vardagsum har en påbörjad Legostad på golvet och utspridda klosshögar. Det gäller att gå mycket försiktigt därinne. 

Tänk att det kan vara lugnande att bygga Lego. Det borde finnas med i ”må-bra” böcker. Jag har faktiskt använt min yoga matta under de här dagarna. Den har legat framme i snart i fyra månader utan användning… men i helgen har jag suttit på den i alla fall. Mitt byggområde är centraliserat kring den. Mina projekt har varit trädgårdar och att leta klossar till de andra två byggmästarna. 

 Det har inte blivit av att lyssna på några böcker i helgen. Till veckan har jag planerat att lyssna klart ”Valkyria”. Det är 8 timmar kvar. Den är mycket spännande. 

2022-01-22

Kära nå´n! Igår somnade jag vid 17-tiden. Det är lite väl mycket anspänning i livet för tillfället. Idag är jag pigg som en nötskrika. Är nötskrikor verkligen ovanligt pigga? 

Efter frukosten har jag letat efter dammsugaren en ganska bra stund. Det var nästan så att jag hann bli irriterad. Jag har förmodligen varit helt förvirrad sist det dammsögs för jag hade satt den på det mest ovanliga stället... I städskrubben. 

Nu väntar jag på barnen. Yes! Åååå vad jag längtar. Det här blir en rolig, mysig och lyxig lördag. 

2022-01-20

Jag byter ofta bakgrundsbild på mobilen till något som passar årstiden, humöret eller vad som som pågår i livet. Just nu har jag en bild på en tavla av ett vikingatida skepp på ett stormigt hav. Den är riktigt passande. När jag tittar på den blir jag stärkt. Skeppet kommer att nå sin destination. 

2022-01-18

Det känns väldigt obehagligt med allt som händer kring Sverige nu. Jag har dubbelcheckat våra hyllor med beredskapsprylar. Det är inte perfekt. Vi skulle klara 4 vuxna personer och 48 timmar. Men det beror ju ändå lite på vad som skulle hända. Det skulle kanske vara bra att skaffa sig mer kunskaper - inte bara mat och prylar. 

2022-01-17

Det är ett nytt år och medlemsavgifter till olika föreningar börjar droppa in. Den roligaste föreningen är den lokala Syföreningen. Övriga föreningar jag är medlem i är Syskonbandet, RSMH och SRF. Medlemskapet i  RSMH (Riksförbundet för social och mental hälsa). Förbundet har en jättebra tidning; "Revansch". Det är många värdefulla historier som jag har läst genom åren om både kända och okända människor som inte mår psykiskt bra. Hur de får livet att gå ihop ändå. På något vis. Tyvärr är närmaste förening i Luleå. Hittills har jag inte deltagit i något möte. SRF (Synskadades riksförbund) har också en superbra tidning "Perspektiv". Många värdefulla tips och historier. Det finns en lokal förening men jag har inte deltagit i den heller på många år. Syskonbandet är en kristen förening för synskadade och blinda. Den föreningen har ett månadsblad,  samtalsgrupper via konferenstelefon och mycket e-postkontakt. Med tanke på att medlemmarna är spridda över hela Sverige är det en inkluderande och påhittig förening. 

"Bokspegeln" som finns för medlemmarna i Bonniers Bokklubb är inspirerande. Den är en bladvändare varje gång den kommer. Förut hade SMB (Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek) också ett inspirerande medlemsblad med artiklar och inspiration till att köpa böcker. Men nu är den digital och jag kommer inte riktigt överens med att läsa artiklarna på det viset. Å andra sidan har jag kvar alla tidigare nummer... Dammsamlare! Varje gång jag har tänkt slänga iväg dom har jag tänkt att det kanske är någon artikel jag vill spara.  Å du milde, när har jag tänkt att jag ska gå igenom alla dessa artiklar?

Idag läste jag klart "Svenska Drottningar". Den är så bra. Det är en bok som jag förr hade köpt för att ha kvar i bokhyllan. Mycket intressanta fakta och en ordentlig titt på vad drottningskap har inneburit i Sverige under 500 år. 

2022-01-16

Nu är gran och alla julsaker på plats i förrådet. Vi plockade ut julgranskulor som vi kan ha till nästa julgranslotteri på kyrkans adventsmarknad. Jag hoppas verkligen att vi kan ha marknad i år. Det blir mest troligt ingen marknad på våren men kanske till jul?! Det känns verkligen bakåtsträvande att ha ställt in verksamheter, café- och restaurangbesök och allt annat socialt igen. Jag håller på att få spunk. Det sociala livet hann komma igång. Först lite trögstartat och sedan mer aktivt än förut. Och nu tvärstopp. Det är inte bra för sinnet. Såklart måste vi hålla på restriktionerna - det är bara.... bläää. Förhoppningarna om ett lättare socialt liv får läggas på framtiden igen. Tack och lov för Facetime, sms, e-post, telefon och allt sån´t.

2022-01-15

Hur kan en enda person ha så mycket prylar? Igår började jag rensa i kartonger som stått orörda sedan jag flyttade sist (2014). Idag fortsatte jag med samma projekt och började sedan inrätta ett hörn i källaren som arbetsrum.  Det är mycket som ska organiseras. 
Det blev 6 flyttlådor till Alltinget och massor med uppsorterat skräp.
 
Till sällskap idag hade jag boken ”Valkyria”. Den är 17 timmar lång och jag har nu tagit mig 38% in i boken. Legimusappen har blivit mycket bättre sedan sist jag använde den. Eller så inbillar jag mig. 

 Imorgon blir det julgransvikning. 

2022-01-13

7,5 kg i viktnedgång nu. Det känns overkligt att vikten fortsätter att minska. Jag har vägt upp böcker igen och burit omkring på 7,5 kg en stund. Det är tungt. Nästa delmål är 10 kg... 

2022-01-12

Jag har haft gelé i knäna sedan i eftermiddags. Och lite yr. Publicerade min jobb websida idag och la upp inlägg på sociala medier. Det här känns läskigt, spännande, roligt och konstigt. Allt på en gång. Bergströms Lönebyrå är verklig. Coolt. 

"Svenska Drottningar" är fängslande. Hittills har jag kommit 4 timmar och 45 minuter in i boken. Min historiska kunskap om svenska drottningar är inte så bra som den borde vara. Jag har bättre kunskap om kunganamn än namn på drottningar. Jag tror att jag skulle kunna placera kungar rätt så bra i tiden - men inte några drottningar. Jo, förresten, Drottning Kristina. 1600-talet. 

Det är mörkt utan adventsljusstakarna. Till helgen är det dags att vika ihop julgranen, men... om 317 dagar får vi vika ut den igen med allt glitter och ljus. Wihooo!

2022-01-11

Det är något väldigt udda när jag tycker det är fantastiskt gott med naturell yoghurt och surdegskex som kvällsfika. Det är verkligen smaskigt. Har jag blivit en utomjording?
 
Jag har fått städa fram gamla kläder i mindre storlek. Det var så upplyftande att rensa ut och lägga in nygamla kläder. Humöret steg flera grader. Jag kan till och med ha en vinterkappa igen. Wow!
 
Viktnedgången är nu på -7,2 kg. Jag funderar på att lägga in träning från och med februari.  Yogamattan är fortfarande utlagd på golvet i vardagsrummet. Det är först när jag kliver på den eller det behöver dammsugas som jag kommer ihåg att den är där… 

2022-01-10

Jag blev så paff idag när jag började lyssna på "Elisabeth I" av Dick Harrison och den tog slut på en gång! Jag hade missat att den var 19 minuter lång. Istället började jag lyssna på "Svenska Drottningar".

Jag har alltid gillat slott och herrgårdar, men jag har inte besökt några i Sverige. När jag var ung hade jag drömmar på att resa runt och besöka svenska historiska platser. Det blev aldrig av. Några slott har jag varit utanför. Stockholms slott har jag till och med gått förbi några gånger. Jag har suttit i en park en bit ifrån Örebro slott, då var jag nyopererad och såg inte ett skvatt. Samma sak med Gamla Uppsala högar. Såg ingenting. Och Uppsala Slott har jag också gått förbi. Då var jag där för att ta bort mitt högeröga.

Jag var på Örebro sjukhus två gånger år 1984. Mamma var med. Vi hade rest väldigt mycket det året. Växlat mellan operationer i Gällivare, Umeå och Örebro. Hela det året hann jag med 11 ingrepp. När vi skulle åka hem från Örebros flygplats så blev det problem. Det var en person som verkligen behövde åka med planet till Stockholm Arlanda för att hinna med ett flyg till utlandet. Flyget var fullbokat. Personen hade inte bokat plats. Mamma och jag blev utvalda av flygplatspersonalen att åka taxi istället till Stockholm Arlanda. 

Jag vet fortfarande inte varför just vi valdes? Var det för att det syntes att vi var från "landet"? Var det för att vi var synskadade? Såg vi ut som lätta offer? Förmodligen. Jag var nyopererad med en lapp över höger öga. Det var landstinget som hade betalat vår biljett. Syntes det?  Vi var i alla fall inte viktiga nog att få följa med flyget.

Vi sattes i en taxi och lämnades vid fel terminal på Arlanda. Vi sprang och sprang och sprang. Jag minns fortfarande den där rusningen. Jag hade mardrömmar i flera år. Jag mådde illa, svettades, grät och sprang. Mitt huvud och mitt nyopererade öga sprängde i huvudet. Min väska och mitt mjukdjur var jättetunga att bära. Min kondition har aldrig varit bra. Inte då heller. 

Vi missade flyget hem.

Vi grät och grät och grät på en toalett. Vad skulle vi göra nu? Var skulle vi sova? Hur skulle vi ta oss hem? Vi hade inga pengar. Vi var helt utlämnade. Vi hade ingen som kunde hjälpa oss. Till slut var det en flygplatspersonal som uppmärksammade oss. Vi fick hjälp. 

Det som hade hänt i Örebro hade varit felaktigt. Platserna på flyget var våra och personalen på flygplatsen hade ingen rätt att byta ut oss två mot en annan person. Vi fick presentkort, matbiljetter och flyg hem. Så vi kom hem. Till slut. 

2022-01-09

Äntligen har jag fått tillbaka strukturen och rutinerna i mitt liv igen. Det är fantastiskt skönt. Hela den här helgen har rullat på med många genomförda och avslutade projekt. Känslan att vada i segt klister är borta. 

Jag har lyssnat klart "Häxprocesserna" och i slutet av boken blev jag helt förskräckt över att det finns häxprocesser än idag i Asien, Afrika och Sydamerika. 

Fortsatte med "Valkyria". Den är välskriven och lätt att lyssna på. Först började jag lyssna på den på engelska på Storytel,  men så hittade jag den på svenska  på MTM:s Legimus app och då bytte jag direkt. De nordiska namnen blir väldigt konstiga med en engelsk brytning. Jag har lyssnat 11% av boken och är enormt nöjd. Den är lika bra som "Boken om vikingarna". De är sådana här författare som jag bara älskar. Vilken gåva de har. 

Det är vanlig vardag från och med imorgon. Inga extra helgdagar förrän till påsk. Solen har börjat synas lite i horisonten. Ljuset är på ingång. 

2022-01-07

"Häxprocesserna" är mycket bra. Det är väldigt mycket information som jag inte hade en aning om. Boken är både otäck och intressant. Verkligen läsvärd.

Det är helg igen. Jag skulle ha behövt en fyradagars helg med den lista jag nyss har skapat... Så jag får skala ned den till en mer realistisk "att göra" lista. Det viktigaste är att börja förbereda att plocka bort julen. Det är tjugondag Knut på torsdag den 13:e. 

Om jag förstår det här rätt så avslutades julfirandet den 7:e januari ända fram till 1600-talet. Av någon anledning förlängdes julfirandet i Sverige en hel vecka. Undrar varför? Och vem var Knut? 

2022-01-06

En lugn, avslappnad och ledig dag. 

2022-01-05

Så här långt fungerar inte det nya taxiföretaget som färdtjänst. Bilarna är hela tiden försenade - tre dagar och tre dagar med förseningar. 

Idag har jag lyssnat på "Kleopatra" av Dick Harrison. Den var inte lika fängslande som "Heliga Birgitta". Det är inte författarens fel utan att det inte finns så mycket information därute om Kleopatra. Det var intressant att höra om Egypten och hennes släkt, men det var inget nytt jag lärde mig. Upprepning är bra. Till slut fastnar informationen. Någonstans där i minnet. 

2022-01-04

Det har varit en trött dag idag. Sömnen ville inte infinna sig. Kanske för mycket koffein? Somnade vid 2-tiden på natten. Eller så har jag svängt lite för mycket på dygnet? Ja, okej då, det är vettigare att hålla samma rutiner helger som vardagar. Någotsånär i alla fall. Nå men dagen har ändå gått bra och jag har varit effektiv och organiserad. Det är mycket som ska hinnas med och göras riktigt bra. Mitt hemmakontor behöver jag också förbereda. Så spännande. Lite för spännande kanske? Så här långt  gillar jag år 2022. 

2022-01-03

Jag sträcklyssnade klart ”Löpa varg” idag. Den var bara 5 timmar lång. Jag trodde inte att jag skulle gilla den men det gjorde jag. Inläsaren, Lennart Jähkel, var perfekt. 

Vikten har börjat minska igen. Tack för det. Det har stått still under några veckor. Jag skulle tro att det beror på förvirrad kostrutin. Nu är jag tillbaka på banan med måltider och mellanmål vid fasta tider. 

 Det har varit skönt med fyra dagars arbetsveckor. Livet har återvänt med förnyad kraft. Många sovmorgnar och myskvällar. 

Jag har läst någonstans att det är smartare att hålla samma rutiner under helg och ledighet som vardag… men bara tanken att skutta upp kl 5:00 på en lördag eller söndag känns enormt konstigt. 

 Snart är det dags att plocka bort julen. Det gäller att ta vara på och njuta av ljuset och glittret den tid som är kvar. Solen är dock snart tillbaka! 

2022-01-02

Det har varit en sådan där omhuldad dag. Då allt känns inbäddat, ljust och tryggt. Allt har glidit förbi med lugn och rutin. Det har varit en hemmadag kryddad med barn. Lek och pyssel. Hushållssysslor och besök i en dramaserie. Tacksamhet för familj och hem. Ett sinne i balans.

2022-01-01

Gott Nytt År!

Nyårsafton och Nyårsdagen har varit avslappnade och sköna. Jag känner mig glad och kreativ. Det har varit mycket pyssel. Speciellt med min Bullet Journal. Det är ett nytt år och det har varit roligt att skapa en inspirerande start på året. 

Min boklista för januari till mars är påbörjad. Först ut är "Löpa varg" av Kerstin Ekman och en bok om vikingatida kvinnor som på svenska heter "Valkyria" av Jóhanna Katrín Fridriksdóttir. 

2021-12-30

Det kändes roligt att arbeta idag. En gnista har tänts. Jag har fått göra sådant som jag gillar bäst. Organisera. Jag vill att det ska vara lätt att ta över efter mig på arbetsplatsen så jag planerar, skriver listor och sorterar. Jag får ta med mig några kunder till mitt företag och det är så coolt.

Det känns lugnare i huvudet nu. De här sista dagarna har varit stressande. Jag började varva ned igår kväll med att fortsätta se "Mr Selfridge" med mamma. Det är roligt att se på TV med någon annan som har dålig syn. För en del av charmen blir att vi försöker lista ut vad som händer och vem/vilka som är med i scenerna. Vid morgonkaffet reder vi ut funderingar vi har kring serien. Nu, i serien, har vi nått till början av första världskriget. 

Tänk att det snart är ett nytt år. Igen. Det var alldeles nyss år 2000.... 

2021-12-29

Att vara i valet eller kvalet. Valet mellan förnuft och känsla. De sista två dagarna har varit nervigt intensiva och kryddade med beslutsångest. Känslan vann till slut. Jag har sagt upp mig från mitt arbete idag. Det kändes både bra och inte bra. Jag har förhoppningsvis 20 år kvar av mitt arbetsliv. Om jag ändå arbetar utan semestrar och ledighet varför inte starta eget. Varför dra in pengar till någon annan utan att kunna njuta av förmånerna av en anställning? Hur kan jag gå från en säker till en osäker inkomst? Du milde tid. Det är både spännande och oroande. Nu är beslutet genomfört i alla fall. Jag ska hitta en deltidsjobb utanför min bransch och starta eget. Börja smått. Ett steg i taget. 

2021-12-27

Det är barnvecka så jag har hunnit leka flera timmar efter arbetet. Tänk om vuxna skulle vara lika fantasifulla som barnen är. Vilken kreativitet och glädje. Och energin verkar oändlig. När jag blir trött och behöver sitta ned och rita eller pyssla får jag höra "du behöver dricka mer kaffe". 

Det har blivit mycket lyssnande på Vetenskapsradion Historia och P3 historia. Podcasts. Det finns många intressanta avsnitt. Jag gillar speciellt mycket tipsen om författare och facklitteratur i Vetenskapsradion Historia. Senast hörde jag ett avsnitt om hur vikingen föddes. Hur Götiska förbundet under 1800-talet skapade en bild av hur de tyckte att en viking skulle vara. Författarna som intervjuades var Anna Lihammer och Ted Hesselbom. 

Jag är stolt över mig själv som har kunnat hålla mig till mina sockerfria godisalternativ under jul. Däremot har jag ätit lite mer mat och därför blev jag otroligt lättad när jag såg att jag inte har gått upp i vikt i alla fall. Det var en bekant som tyckte att jag skulle göra uppehåll under julhelgen med min nya kosthållning, att jag förtjänade julmust, godis, tårta, bakelser, kakor och allt sån't. Jag försökte förklara hur jag tänkte om att helt ändra beteende och fick till svar "att det är alldeles för svårt". Och det är det kanske, men jag fortsätter min vandring oavsett vad andra tycker. 

Jag ser fram emot helgen att få se några fler avsnitt av "Mr Selfridge". Det är roligt att ha ett drama att följa. 

2021-12-26

Idag har jag varit utanför dörren för att besöka vänner. Det var skönt att komma ut och andas frisk luft. Det kändes ljusare redan idag. Snart kommer vi att få se solen igen. Jag längtar. 

 Vi, mamma och jag, har börjat se en serie på julafton. "Mr Selfridge". Om ett varuhus i London i början av 1900 talet. Det är en mycket bra dramaserie. Ända fram till idag trodde jag att det var ett fiktivt varuhus - men det finns ju ett Selfridges. Jag googlade och där var det!! Så häftigt. Nu blir ju serien ännu bättre. 
Vi har sett tre avsnitt varje kväll sedan julafton. Det är spännande att se hur varuhus utvecklas i en period där mycket annat händer. 1900-talet är dramatiskt. 

2021-12-25

Hur vet man att man är kristen? Är jag det egentligen? Ingen i min släkt är troende, vad jag vet i alla fall. De flesta har gått ur Svenska Kyrkan. De i den äldre generationen är med i kyrkan för att få sin begravningsgudstjänst där. Det är av tradition mer än av tro. Ingen av mina föräldrar eller mor-och farföräldrar har varit engagerad i kyrkliga aktiviteter. Jag är döpt och konfirmerad. Jag har gått ur Svenska Kyrkan som ung vuxen och gått in igen som vuxen. Jag kan inte bibeln, psalmboken, församlingsliv och sån´t utan och innan. Jag har koll på de stora dragen... tror jag. Så när jag tror på Gud men inte har koll på detaljerna - är jag då kristen? Och vilken form av kristen? Jag gillar mycket av det som finns i katolska kyrkan och i den grekisk & rysk ortodoxa kyrkan. Ikoner är så vackra och de har vackra utsmyckningarna i kyrkorna. Är det fel att tycka det? Helgon är så fascinerande och jag skulle vilja veta mer. Får jag tycka det? Får jag egentligen lära mig mer? Jungfru Maria är min favorit. Är det fel att ha en favorit? Jag vill veta mer om kvinnor i bibeln och i den kristna historien. Är det fel? Borde jag vara med i den Svenska Kyrkan eller någon annan kyrka eller ingen alls? Allt är bara så oklart. 

Min dagmamma tog med alla barnen på Kyrkans barntimme. Tyvärr hann jag inte vara med på så många barntimmar för jag var på sjukhus eller hemma i återhämtningsfasen efter operationer. Men jag hann få grepp om Jesus i alla fall. Han älskade barn. Och om barn hade problem så fanns Han där. När jag låg i sjukhussängen på väg mot operation och fick lämna mamma och Hunden (mitt mjukisdjur) vid hissarna så var jag helt säker på att Jesus var med mig. Jag hade inga linser, de togs bort när jag var 6 år, och utan starrglasögon såg jag bara skuggor, stora färgklickar, ljus och mörker. Det frasade kring sjukhussängen, det var vitklädda människor runtomkring mig. Så varför kunde inte en av dom vara Jesus? Det är ett barns fantasi. Som i Alfons Åberg och Mållgan. När sängen kom fram till operationsavdelningen lämnade avdelningspersonalen mig till (för mig) okänd personal och jag flyttades från en säng till en smal brits. När jag låg där omgiven av okända människor var känslan av Jesus superstark. Jag bad alltid att jag inte skulle behöva vakna upp igen. Men... det örat lyssnade Han inte på. Varken till barnet eller till den vuxna. När jag vaknade upp igen var den där intensiva känslan att ha "bevakning" borta. Jag vaknade upp i smärta och illamående. Men mamma var där med Hunden. 

Mina namn är riktigt bra. De är jag stolta över. Eva Ann Kristin. De valde mamma. De är vackra och tillsammans utgör det hela min personlighet. Normalt sett kallas jag för Anki. Det är lättare och enklare inom arbetet. Privat är det många som respekterar min önskan att få kallas Ann-Kristin. Då känner jag mig tacksam. Betydelsen för mina tre namn är fina. Levande, nåd och den kristna. 

2021-12-24

Igår stressade jag mig igenom en 10 timmars dag på kontoret och försökte hinna ikapp det som jag borde ha hunnit gjort när jag var sjuk. Det mesta hann jag med. Nu går det att slappna av under juldagarna. Det finns mycket att göra i nästa vecka också - men inget krisartat i alla fall. 

Idag har jag sovit tills jag har vaknat, alltså utan larm. Jag missade Julkrubban i kyrkan som var kl 11. Det kändes trist men jag tror att jag valde rätt att sova istället. Hittills känns det som en lugn och sömnig dag. Jag ser fram emot räksoppan med vitlöksbröd till middag. Efter det kvällsmys framför tvn. Det finns torkat renkött, sockerfria muffins och sockerfri saffransostkaka.

God Jul! 🎄🌟❤

2021-12-22

Extremt orolig natt, vaknade flera gånger. -28,7 på morgonen. Jag har frusit under natten och hela förmiddagen på kontoret. Den där hemska julångesten - över att inte hinna allt i tid och att firandet inte blir bra - har gjort att jag har mått illa. Det var lite missar med maten - vi hade glömt att ta upp den gravade laxen från frysen och köpt en rökt & kokt skinka istället för en kokt skinka. Så det blev irritation, stress och snabbköp. När släkten kom blev det roligt. Vi kunde slappna av och allt blev ok. 

Nu är vårt julfirande över och det är bara att njuta av sköna och lugna juldagar i ensamhet från och med julafton. 

2021-12-21

Ytterligare en hektisk dag på arbetet. Men... sedan mys på eftermiddagen med cafébesök och efter det inbjuden på middag på kvällen. Vilket lyx. Livet kan vara rätt bra ibland. 

Julstressen är här och det märks på många i min omgivning (inklusive mig). Det är som ett minfält med irritation, ilska och surhet. Varför blir det så här? Varje år. Jag tror att vi avskaffar själva julen. 

Jag ser fram emot att få vara ensam. 

2021-12-20

Det har varit en hektisk arbetsdag idag. Det var en typisk måndag med den ena extra uppgiften efter det andra. Nästan allt blev gjort och det jag inte hann hinner jag imorgon. Det pratades om försäkringar idag på arbetet. 

Mitt hem är försäkrat men jag, min person/kropp, är oförsäkrad sedan 18 års ålder. Det går inte att skaffa försäkringar med funktionsnedsättningar den dag barnförsäkringen går ut. Jag hann få två delbetalningar på min barnförsäkring. Vi hade en orolig klass på högstadiet och en dag när det var stökigt slängdes det böcker i klassrummet och jag fick en i huvudet. Min näthinna lossnade och den kunde aldrig "fästas" igen. Den dagen blev jag helt blind på höger öga. Då hade höger öga gått igenom 21 operationer. Jag tar för givet att ögat var rejält skadat före smällen. Min mamma sökte ersättning för ögat via min barnförsäkring och efter några år fick jag 40 000 kr. En av mammas bekanta tyckte att det var för lite så han började brevväxla med försäkringsbolaget. Den första utbetalningen försvann när jag blev myndig. Det var en nära släkting som behövde låna pengar och eftersom det sades att det var mitt fel att ekonomin var dålig så tyckte jag att det var rätt att låna ut pengarna. Pengarna gick tyvärr aldrig till mat, husräkningar eller andra levnadskostnader som jag trodde då. Och lånet betalades aldrig tillbaka. Men det är en annan historia. Den andra delen av utbetalningen kom nästan ett decennium efter bokincidenten. Den fick jag när jag läste på universitetet. Och det blev en underbar sommar. Min första och enda lediga sommar i mitt liv. Jag låg inte på sjukhus och jag arbetade inte. Jag läste sommarkurser. Det var en fantastisk upplevelse att ha tid att njuta och läsa under hela sommaren. Den upplevelsen kan jag fortfarande leva på än idag. Försäkringar är bra att ha. 

Från det ena till det tolfte. Jag har lyssnat på julmusik i flera timmar på dagen och jag hittade en, för mig, ny version av "Hallelujah" med Pentatonix. Den är så vacker. Sedan fastnade jag för "Mary, did you know" med Zara Larsson. Riktigt bra text. Musik är en av de bästa verktygen för att börja må bättre eller stressa ned med. Vilken lycka att ha bra hörsel. Det är en gåva att vara tacksam för. 

2021-12-19

Fjärde advent idag. Fjärde ljuset. 

"Det fjärde ska lysa 

för marken och skogen

för luft och för hav

och vår framtid på jorden"

-- Ur Bönboken, tradition och liv, sid 415

Det har varit en intensiv söndag och jag hann allt som var planerat. Det bästa var att jag hann gå på högmässa på en av mina favoritdagar på året. Dagen handlar om Herrens moder Maria. Jag älskar den kvinnliga aspekten och predikan brukar vara riktigt bra. Idag var en sådan predikan.

Efter mitt vikingatema så har jag hittat en intressant tanke från en religionshistoriker, professor Britt-Marie Näsström. I den fornnordiska mytologin fanns gudinnor. Den största gudinnan var Freja. Tanken är att det kanske kan vara så att orsaken till att svenskarna till slut lät sig kristnas berodde på Jungfru Maria. Hon liknade nämligen deras Freja. Det var något de kände igen och kunde förstå. 

2021-12-18

En rolig lördag. Det har varit många positiva upplevelser under dagen. Roligaste var så klart att få vara barnvakt fram till lunch. Sedan har vi varit och handlat julmat. Nu är allt inhandlat för julbordet. Vi har dragit ned på utbudet de senaste åren. Förra året planerade vi rätt och maten gick åt och var slut redan på juldagen. Vi kör samma koncept i år och hoppas på samma resultat. 

2021-12-17

Det är fredag kväll, jag slutade tidigare för att vara barnvakt. Nu sover barnet och jag behöver börja jobba ikapp den tid jag har varit sjuk. Det blir helgarbete för att alla ska få sina löner före julafton.

Eftersom det har varit mycket stödansökningar för företag har jag inte haft semester i år. Det börjar kännas. Jag är mer slut än jag ens har erkänt för mig själv. Det är inte bra att arbeta utan perioder av sammanhållande ledighet. Normalt sett kan jag ta 1-2 veckor ledigt mellan lönekörningar under sommarmånaderna, men i år har det hela tiden funnits arbete som måste göras. Det har varit moms, löner och stödansökningar i ett evigt flöde. Dessutom är det alla dessa extra uppgifter och rapporteringar som måste göras löpande under året. Pandemin har verkligen krävt mer tid än vad som egentligen har funnits. 

Jag har inte påbörjat någon ny bok ännu. Den som ligger på tur är "Vikingarnas krigskonst" och så vill jag läsa klart "Läk dig själv". Jag har vimsat iväg listan för nästa års bokkafé. Snyggt! Jag får kolla pastoratets webkalender för nästa år och kolla vilka böcker som skulle läsas till vilket datum. Det är ett projekt till juldagarna. 

Mamma och jag firar jul med släktingar några dagar före julafton och sedan är vi för oss själva under den korta men intensiva julhelgen. Min plan är att titta på massor med dokumentärer och lyssna podcasts. 

Nu ska jag in i lönevärlden i några timmar. To di lo!

2021-12-16

Det var underbart att få arbeta idag!
Lönearbete är roligt och tankekrävande. Jag blev som uppslukad i flera timmar. Resten av livet försvinner ut i periferin. 

 Min viktnedgång har nått 5 kg. Mu ha ha ha! Jag är nöjd över mig själv. Jag har vägt böcker på vågen och hittat två som tillsammans vägde 5 kg. Det är tungt att gå och bära på dem en längre tid.

2021-12-15

Igår glömde jag att skriva. Allt är bättre med förkylningen. Idag känner jag mig helt ok och jag räknar med att kunna jobba antingen hemma eller på kontoret. 

2021-12-13

Luciadagen. En favoritdag. Vacker musik, mystik och tända ljus. Min favorit under Lucia är, den traditionella Luciasången, men också "Sankta Lucia bed för oss". Jag hörde den sistnämnda sången första gången till Lucia år 2013. Helt fantastisk text. Den går rätt in i hjärtat.

Förkylningen är fortfarande mest snor och nysningar. Idag har jag petat in den där läskiga pinnen i näsan och i halsen. Fy sjutton vad det är obehagligt. Jag höll på att få upp lunchen. Sedan är jag inte så där haj på att spotta. Nå men det gick bra i alla fall. Jag är oerhört tacksam att det går att få hemleverans av test. Tack Region Nord. Det är tredje gången som jag har fått beställa hemprovtagning. Negativ båda gångerna. Nu är det bara att vänta på tredje svaret. Gärna negativt. Tack.

Boken "Idun" är klar. I slutet av ljudboken fanns först ett intressant efterord, precis som i första boken. Sedan är det inlagt en intervju med författaren Johanne Hildebrandt. Det var riktigt spännande att höra hur författaren har tänkt kring att skapa berättelsen. Vilken skaparmagi hon har. Jag gillar att det handlar om vilka mönster som föräldrar för över till sina barn. Att generation efter generation gör samma sak, följer samma beteende, om inte någon vågar och kan bryta det. 

Bronsåldern är verkligen fängslande.

2021-12-12

Gårdagen gick åt att sova, äta och somna om. Min feber är borta. Jag är snorig och jag är redan less att snyta mig. Det går åt rätt håll i alla fall.

Det lutar mot historisk litteratur om kvinnoöden. Det känns inspirerande. Jag försökte koncentrera mig på att komma fram till något vettigt igår mellan sovstunderna och lite mysko feberdrömmar. Eftersom jag har haft vikingatiden som tema hittade jag lite litteratur, en dokumentär och en podcast om vikingakvinnor. Det blir en logisk övergång mellan mina kvartalsteman. 

Det är Luciadagen imorgon. Den traditionen gillar jag. Så ljus och vacker. 

Idag är det tredje advent och vi har tänt tredje ljuset. 

"Det tredje skall lysa

för alla som lider

som kämpar och drömmer

om lyckliga tider". 

-- Ur Bönboken, tradition och liv, sid 415

2021-12-11

Idag har jag varit allmän krasslig med feber. Så jag har beställt ett test på hemleverans. 

2021-12-10

Hela dagen har jag velat ha ischoklad. 

Om jag minns rätt så är det många år sedan sist jag ens smakade en ischoklad. Det är mystiskt. Kommer jag verkligen ihåg hur det smakar eller spelar hjärnan mig ett spratt? Om jag hade varit sugen på en Marabou mjölkchoklad eller en Paradis ask hade det varit mer förståeligt. 

Vilket historiskt tema ska jag ha för januari - mars? I mina bokhyllor finns mestadels militärhistorisk och historisk facklitteratur. Jag har gått omkring och känt på böckerna. Det hade varit bra om de hade kunnat prata med mig och sagt vilken period, vilken person, vilket slagfält, vilken översikt eller vilken detaljstudie jag ska lägga min tid på. Nåväl. Mitt undermedvetna får sortera fram något vettigt.

2021-12-09

Fylld med mer energi i sinnet har jag haft en rätt bra dag. Jag känner mig slutkörd i kroppen, lite darrig och svag. Jag har slutat tidigare från arbetet idag för att få lite lugn och ro. Återhämtning är nödvändig för kroppen när själen har fått sig en smäll. 

En rolig nyhet. Mamma har fått en ny hörapparat som hon kan parkoppla till mobilen med Bluetooth. Det är läskigt modernt. Hon kommer att kunna svara och prata i mobilen via "örat". 

Jag lyssnade klart "Shuggie Bain". Den är en av det jobbigaste berättelser jag någonsin har lyssnat på. Välskriven. Underbar inläsare. 18 timmar lång. Det var en lisa för själen att få fortsätta med "Idun" nu på kvällen. Från en (alldeles för) realistisk sorglig skildring till fantasivärlden. Författaren till "Idun" har verkligen lyckats väva in den nordiska mytologin i en spännande miljö. Jag gillar hur hon har vridit och vänt på de mytologiska karaktärerna. Inläsaren, Thomas Bolme, är suverän. Han är en av mina favoriter som uppläsare. 

2021-12-08

Min överlevnadsinstinkt har slagit till. Igen. Så idéerna flödar. Igen. Min energinivå började stiga efter ett långt telefonsamtal. Tack gode Gud för att jag har fina människor i mitt liv. Kom an världen. Vi går mot nya tider.

2021-12-07

Den bästa dagen normalt sett. Jag har sovit dåligt och har grym ångest. Eller tvärtom. Det blev pannkaka av en rolig tisdag. Jag borde ha sjukskrivit mig och varit hemma istället. Eftertankens kranka blekhet. 

Jag fick en Amaryllis idag. Det är julkänsla. Och jag fick den för att jag är värdefull. Coolt!

2021-12-06

Mitt skrivbord är tillbaka. Jaaaaa! Nu kan jag belamra den med saker igen. Eller faktiskt sitta vid det. En god idé. Det är det varmaste rummet i lägenheten. Den bästa belysningen finns här. Och väggklockan tickar taktfast. Det finns en hel vägg med bokhyllor, fyllda med böcker, och det är det vackraste som finns.

Det var meningen att mamma och jag skulle få besöka Syncentralen idag. Tyvärr blev personalen sjuka så allt blev inställt. Förr var vi tvungna att resa 25 mil enkel väg för några timmars besök, men nu kommer de hit istället. Perfekt!! Eftersom vi kan boka tid i anslutning till varandra kan vi dessutom spara in kostnader för resan. Vi åker gemensamt "vanlig" taxi till och från sjukhuset. Det kostar ca 300 kr tur och retur. Före vi kom på det här betalade vi 400 kr per person för ett besök med sjukresa. Istället för att betala 800 kr totalt för samma sträcka betalar vi nu endast 300 kr. Genialt!!

Arbetsdagen blev lite mysko. Vi fick meddelandena om avbokningarna till Syncentralen vid 8-tiden och jag hade redan avbokat färdtjänsten i fredags så jag kom iväg på jobbet först vid 10-tiden. Det kändes som om halva dagen hade försvunnit och mina rutiner för mat halkade lite snett. Dessutom tog det flera timmar innan jag insåg att jag hade glömt starta arbetsmobilen. Det blev en konstig måndag. 

2021-12-05

Andra i advent. En fin dag. Jag har fått leka och måla i flera timmar. Dessutom byggt med Lego. Före det var det en lång söndagsfrukost. Nuförtiden vaknar jag tidigt även på helger. Efter frukost så drog jag till kyrkan. Snacka om dålig kondition. Jag stod stilla flera minuter utanför kyrkan för att  hämta andan efter promenaden uppför kyrkbacken. Det var -22 grader. När jag inte lät som en blåsbälg gick jag in genom kyrkporten. 

Den här söndagen hängde jag med i liturgin och hörde vad som sas i predikan. Tack vare ordentlig frukost. Vi har många utmärkta kyrkvärdar i vår församling. Jag gillar dessutom att de är vardagligt klädda. Min korta tid som kyrkvärd var väldigt förvirrad. Nu kan jag faktiskt ha roligt åt det, men då var jag förtvivlad över att jag alltid fick negativ kritik om min klädsel. Det var fel att ha byxor, för kort/för lång/för vid/för slimmad kjol, för ljusa/för mörka/för färgglada/för starka/för tajta/för vida överdelar, för... ja, ni förstår. 

Det här med kläder har alltid varit ett mysterium för mig. Såklart gillar jag att ha kläder på mig för att känna mig fin. Problemet är att det som jag tycker är fint oftast inte är på modet. Jag har kommit fram till att det allra bästa är att ha flera par av exakt likadana byxor och växla mellan olika toppar i den ordning de dyker upp på galgen i garderoben. Dessutom har jag endast ett par vinterskor och ett par sommarskor. På det här sättet behöver det inte gå åt någon energi till att försöka knäcka klädkoden. Jag får ofta toppar av släktingar och vänner så jag förstår mycket väl att min klädstil inte är bra. Hur mycket de än försöker ge mig tips så fastnar inte reglerna i mitt huvud. Jag tänker att det viktigaste är att jag är hel och ren. Och varmt klädd på vintern.

När jag gick på högstadiet var det en tio år äldre släktning kom hem till mig och berättade hur viktigt det var med personlig hygien. Jag är än idag oerhört tacksam för att hon förstod det ingen annan förstod. Hon tog sig tid och mod att hjälpa. Hon hade många viktiga kunskaper kring deo, dusch, byte av underkläder och kläder, bh storlekar, intimhygien och hur jag skulle hantera mina mensperioder. Med hennes hjälp fick jag det lättare på skolan. Jag visste nämligen inte att det var ett problem. Ingen hade sagt något och jag hade ingen vän som jag kunde plocka upp färdigheterna av. Det är bara att inse vad många fina människor som finns därute som går emot strömmen och kan ta sig an udda människor. 

Idag när jag skulle iväg till kyrkan behövde jag min psalmbok. Spårlöst försvunnen. Aha! Måste vara någonstans där på skrivbordet. Efter en stunds letande hittade jag den. Jag har med andra ord koll på vad jag har på det överbelagda stökiga skrivbordet. Nä, allvarligt talat. Nu måste jag starta  "Shuggie Bain" och börja reda ut skrivbordshärvan. 

Andra adventsljuset:

" Det andra ska lysa

för alla jag känner

att alla får plats

och kan leva som vänner". 

-- Ur Bönboken, tradition och liv, sid 415

2021-12-04

Havregrynsgröt till frukost har nu intagits i över en månad. Jag började med det den 21:a oktober. Det har påverkat min mage till det bättre. Jag har mindre sura uppstötningar. Positivt! Jag har varit utan godis, läsk och choklad i sedan den 14:e oktober. Jag har minskat ned på allt som börjar på P. Pasta, potatis, paj, pizza,... kommer inte på något mer på P. Nu blir det endast någon enstaka paj och potatisrätter. Pasta och pizza har jag helt lagt bort. Jag har hittills gått ned 4,3 kg. 

I veckan testade jag flera toppar och upptäckte att jag kunde ha några av dem. De har suttit för tajt över magen, men nu sitter de riktigt bra. Jag tror att jag behöver leta i mina klädlådor i förrådet och se om jag har några nygamla toppar som jag kan ha. Nästa helgs projekt kanske. 

Idag har jag öppnat julklappsinslagningsverkstaden. Jag har en del släktingar som inte är förtjusta i att slå in julklappar och då är det ju bra att jag gillar det. Det är hemtrevligt att slå in julklappar i olika fina julpapper och samtidigt lyssna på musik. Julmusik.

Mitt skrivbord är fortfarande osynligt. Det har däremot tillkommit en hel del extra prylar på det.

2021-12-03

Idag fick jag det roliga uppdraget att laga en adventsljusstake (ett ljus hade lossnat) och att lägga till magneter. Nu är den redo att placeras på ett kylskåp. Vilken härlig julkänsla. Barn och jul hör ihop. 

2021-12-02

Dagen har gått i trötthetens tecken. Jag skyller på vintermörkret och det griniga vädret. Jag var visserligen på julkonsert igår kväll. Med andra ord somnade jag lite för sent. Det är säkert en kombination av allt. 

Julkonserten var underbar. Det finns så många begåvade barn och ungdomar i kommunens kulturskola. Det är en riktig ära att få vara med på deras tillställningar. Släktingar till mig ordnade med biljetter, skjuts och ledsagning. Jag fick tårar i ögonen av stolthet att få höra "mitt" barn spela. Helt otroligt att våga gå fram sådär och spela inför publik. Allihopa var duktiga. En del var nybörjare och andra kändes som proffs. Det är extra roligt att barn och ungdomar deltar tillsammans. Olika åldrar som samsas på scenen. 

Tydligen ska det vara avgiftsfritt att delta i kulturskolans aktiviteter nästa år. Det är ju jättebra att vi har råd med det. 

Nu har jag kommit in i boken "Shuggie Bain". Jag kan inte sluta lyssna. Jag blir arg och upprörd när jag lyssnar. Den är kanske lite för "nära" egna upplevelser i vissa aspekter. Författaren är fantastiskt duktig att skriva. Jag förstår inte hur det kan vara hans debutroman. Den är träffsäker. Grymt bra. 

En dag kvar på arbetet sedan helg. Det största projektet för helgen är att hitta skrivbordet. Jag vet var det är. Skrivbordet alltså. Däremot så syns inte en uns av ytan. Fullbelamrad med prylar. Det blir att plocka och sortera. Ibland när det är tidsbrist brukar antingen skrivbordet eller köksbordet försvinna. Det är mycket smartare att plocka undan pysselgrejerna eller leksakerna direkt, men nääääää, så organiserad är jag tydligen inte. Jag hoppas hitta igen en mapp med virkmönster som inte är där den borde vara. Vi får se. Jag hittar kanske massor med borttappade saker i helgen. 

2021-11-30

Det verkade som om det skulle bli lite varmare idag, men nu är det tillbaka på -25. Det är lite väl häftigt för min smak. Kanske är det kylan som har påverkat mitt humör. Jag började gråta på morgonen och kände mig nedstämd och ledsen fram till lunch. Då fick jag ett telefonsamtal som fick mig att skratta och sedan kände jag mig gladare igen. Efter det har det gått lite bättre. Det är sådan lycka att ha fina människor i sitt liv. 

Jag har avslutat "Katharinakoden" och jag ser fram emot att läsa nästa del i Wisting serien. Fast den får komma senare. Nu har jag påbörjat "Shuggie Bain" för bokkaféet. Det är inte en bok jag skulle ha valt att läsa. Douglas Stuart är en utmärkt författare, jag gillar hans detaljerade och målande beskrivningar. Berättelsen utspelar sig i en (för mig) intressant tidsperiod i Storbritanniens historia. Den eran med Margaret Thatcher. Hon blev landets första kvinnliga premiärminister 1979. Inläsaren är förresten riktigt bra. Angus King - en skådespelare. Hans inlevelse och den skotska dialekten gör skildringen mycket mer verklig. 

Det är en månad kvar på mitt historiska kvartal med tema vikingar. Som vanligt när jag koncentrerar mitt intresse inom ett område fastnar så mycket mer. Jag är glad att jag började med den här inlärningsmetoden. Fortfarande har jag en hel del podcasts och tv dokumentärer i ämnet som är ohörda och osedda men som sagt... det är en månad kvar. 

2021-11-29

Det här med kost och vikt är ett känsligt ämne för många. Även för mig. 

Ett och ett halvt år efter min 30 års dag vägde jag 46 kg. Eftersom jag är 1,58 handlade det om undervikt. Det var oktober 2005. Och jag sökte inte sjukvård på egen hand utan det var en släkting som följde mig till vårdcentralen för att jag inte kunde sluta gråta. Jag fick hjälp på en gång. Jag blev heltidssjukskriven igen och fick antidepressiva. 

Jag slutade helt enkelt att äta. Dels var det för att jag hade starka trycksänkande och vätskedrivande mediciner som gav diarré, men dels också för att jag faktiskt inte var hungrig.

Snabbt gick jag upp i vikt igen men då kunde jag istället inte sluta äta. Snurrigt! Jag var konstant hungrig och sugen. Idag befinner jag mig långt över BMI gränsen för fetma. Först nu har jag börjat känna mig redo att ta itu med det - men det är inte lätt. 

Jag blev diagnostiserad med ätstörningar år 2005. Jag tyckte att det var heltokigt och att det inte stämde. Det gör det naturligtvis. Ända sedan jag var barn har jag haft problem med mat. Från det jag var 6 år har jag inte varit hungrig i perioder. Dessa perioder sammanföll alltid med sjukhusvistelser. Det var inget fel med sjukhusmaten. Jag var bara inte hungrig. Vi åt alltid i matsalen med de andra och mamma fick också mat samtidigt. Det fungerade inte. Ett år låg vi nästan 9 månader på sjukhus och då förskrevs det specialkost till mig. Det hjälpte inte. 

Sidospår. När jag var 9 år var jag inlagd min första och enda gång på ett stort privatsjukhus i Stockholm. Det var en skräckupplevelse som jag hade mardrömmar om i flera år efteråt och som jag fortfarande minns. Efter alla dessa år! Sjukhuset och rummet var stort, kallt och kalt. Personalen var hårdhänta, obehagliga och pratade inte med mig. Vi, mamma och jag, fick inte träffa andra patienter och var ensamma på rummet hela vistelsen. Mamma fick inte äta med mig och vi hade inte pengar då. Så hon fick äta det som jag inte orkade äta upp. Min operationsdag och dagen som följde då jag hade dropp fick mamma inte i sig något annat än vatten. Det var oerhört stressande. När vi äntligen skulle åka hem, efter sju dagar, kom morfar förbi. Han lånade oss pengar till mat. 

Andra perioder där jag inte har haft någon hungerkänsla är när jag har haft mediciner i tablettform. Under delar av barndomen åt jag mycket starka trycksänkande och vätskedrivande medel. De gav diarré och utslag. Andra perioder åt jag kortisonmediciner på grund av ögoninflammation. Då svällde jag upp och fick höra att jag hade "lagt på mig". En period som tonåring fick jag cellgiftsbehandling för att dämpa inflammationen i ögat. Då fick jag inte behålla maten och då var det enklast att inte äta. Under gymnasie- och universitetstiden hade jag en reumatiskt medicin som gav obehagliga effekter och den slutade jag med genom eget beslut. 

Kroppen och själen tål inte vad som helst. Den indikerar på många sätt när saker och ting inte står rätt till. Det gäller att ha kunskapen om det och ha energin att ta itu med det. 

2021-11-28

Vår insamling till ACT Svenska Kyrkan och Abrigo har gått av stapeln idag. Mot alla odds blev det lyckat. Dels har vi ont om lokaler så vi var 4 km från centrum och det var -28 grader ute. Om människor ska ta sig upp hit måste det bli med bil. Sedan har vi ju pandemin. Annonsen var liten och vi tog försäljningen i samband med kyrkkaffet. Det var alltså inte en egen Adventsmarknad med musik och hembakat fika. Det blev ändå lyckat. Vi har fått in lite pengar som vi kan skicka både till Abrigo och till Julkampanjen som handlar om flickors rätt till ett värdigt liv. 

Det blev lite snurrigt med maten idag. Jag steg upp 5:30 för att förbereda allt som skulle med. Vi kom upp till församlingsgården vid 9. Full fart efter det. Jag åt alldeles för lite, varken mellanmål eller lunch. Vid 16 tiden åt jag resterna av räksoppan. Inte vet jag hur jag tänkte. Det hade varit superenkelt att ta med mig mellanmål och lunch. Bättre planering behövs. När vi kom till högmässan hade jag sådana svårigheter att hålla mig vaken. Det är tursamt att vi ställer oss upp lite då och då. Och jag var helt bortkopplad vad det gällde psalmerna och förstod inte vilken psalm vi var på. Och fråga mig inte vad predikan handlade om. Nu förstår jag hur viktigt det är att hålla blodsockret balanserat. 

En kul grej. Jag tycker att avokado smakar något. Det har jag aldrig upplevt tidigare. Det har varit mest.... blaaaa.... ingen smak alls. En annan kul grej är att jag har gått ned 3,6 kg sedan den 14:e oktober. Applåder till mig. Tack tack! 

Det blir skönt med måndag igen. Vanliga rutiner. Det är dessutom barnvecka och då blir det extra fartfyllt. Jag har fått en biljett i present till musikskolans konsert och ska då få höra ett av barnen uppträda. Det ska bli ytterst spännande. 

2021-11-27

Hela dagen har jag fått påminna mig själv om att det inte är söndag. Det är lördag. Det är för att jag var ledig igår. Förvirrat. Idag har det i alla fall varit lördag och det har varit en effektiv dag. Både på hemmaplan och på besök hos en släkting. 

Lördag är vår lyxmatdag. Och idag åt vi en fantastiskt god räksoppa med vitlöksbröd. Mmmmm.... Jag hann inte läsa klart "Katharinakoden" idag. Kanske imorgon kväll? Jag kom på att jag måste påbörja "Shuggie Bain" också. Den är till bokcirkeln. Som borde vara snart. Måste kolla datumet. 

Imorgon är det fika- och lotteriförsäljning på församlingsgården. Det är nervöst. Två år sedan sist. Tänk om det inte kommer någon alls och tänk om det kommer för mycket folk?

Det är en ren fröjd att ha jul i husen igen. Den senaste timmen har jag glidit omkring och myst över att det är mysigt. Imorgon är det 1:a advent och vi får tända första ljuset:

"Det första ska lysa i mig

djupt härinne

bevara mitt hjärta

och värma mitt sinne"

-- Ur Bönboken, tradition och liv, sid 415

2021-11-26

Det är märkligt att upptäcka när en ny tradition börjar växa fram. En av dessa är inför jul. Fredag före 1:a advent är jag ledig och börjar pynta för julen. Det har jag nu gjort i 5 år. Det borde väl räknas som en tradition? Något som återkommer vid en fast tidpunkt varje år. Idag har i alla fall julgran och hälften av julpyntet nått sin destination.

Det har varit spellistor med julmusik under dagen - men imorgon blir det att fortsätta med "Katharinakoden". Det är 2:17 timmar kvar. Jag ser fram emot att få lyssna klart den. 

Min kosthållning ger resultat. Jag är nu helt säker på att den bidragit till att jag har mer energi. Det är så häftigt. Tyvärr har min morgontrötthet inte påverkats nämnvärt. Jag är hungrig och därför är det lättare att stiga upp, men det behövs fortfarande massor med kaffe för att väcka upp hjärnan. 

2021-11-25

Det börjar närma sig jul och snart är det dags för det årliga julbordet med kollegor. Efter en artikel jag läste i DN igår har minnen om händelser kring inbjudan till en julmiddag på en arbetsplats kommit upp. 

Du vet kanske den där känslan när det är något underligt i luften. Jag var på en arbetsplats och hade en längre tid förstått att det var något på gång. Dels var det de här subtila händelserna: samtal tystnar, skratt när du går ifrån en grupp, ignorerandet när du pratar, blickar i samförstånd mellan kollegor, höjda ögonbryn och handrörelser (typ att skjuta sig i huvudet eller visa att du är tokig). Dels var det mer tydliga signaler: kollegor som byter plats om du sätter dig bredvid dem, alla går ifrån det bord där du sätter dig för att fika, ingen väntar in dig till gemensamma luncher eller kurser och att du missar viktig information som någon har "glömt" att meddela dig. 

För min del i den här härvan tillkom det lite udda beteenden. Ett exempel var när en kollega demonstrativt vände bort ett nyfött barn från mig när jag kom för att se på underverket där de andra kollegorna stod. De bytte blickar och alla gick en bit ifrån mig. Det var oerhört obehagligt. 

Men nu var det den udda händelsen kring det årets julmiddag jag skulle berätta om. Vi fick på en APT reda på när den skulle vara och att vi fick ta med oss sällskap. Efteråt kallades jag speciellt in för att få reda på att även jag fick bjuda in någon vän. Men det skulle vara en manlig vän. Inte en kvinnlig vän. Det upprepades så att jag skulle förstå. 

Den här händelsen var udda redan när den hände. Jag hade bara kvinnliga vänner vid den här tiden. Jag hade ju ingen jag kunde bjuda. Jag gick ensam på den middagen. Middagen var en katastrof. Det är dock en annan historia. Först flera månader efteråt kom en kollega, som jag fortfarande känner stor tacksamhet till, och frågade mig rakt ut om jag "verkligen var lesbisk". Det är jag inte, så allt det här som hade hänt var totalt bortkastat från deras sida. 

Jag är idag medveten om att kollegorna som grupp förmodligen hade hittat någon annat att haka upp sig på hos mig. 

Artikeln jag läste i DN handlade om unga kvinnor i Skurup som möter ett oerhört hat och hot för att de gått ut med att de är lesbiska. Efter min erfarenhet i livet kan jag ha en liten förståelse för hur det möjligen kan kännas att bli hatad för den du är.  

Jag blir själv irriterad när någon säger att de "förstår mig precis" att "de också har dålig syn" eller "kan känna sig ledsen". 

Det som skrämmer mig är att det finns sådant hat ute i vårt samhälle. Har det alltid varit så? I all evighet? Förmodligen. Vad behövs för att vi inte ska hata? För min egen del verkar religion spä på hatet i samhället. Det borde vara tvärtom. Oavsett trosinriktning borde vi väl leva för att värna om varandra? Naiv tanke. Absolut. 

2021-11-24

Det har varit spännande hela dagen. En kvinna kunde bli vald till statsminister även om det nu blev ovanligt kortlivat och hon aldrig tillträdde. Det var 100 år sedan kvinnor fick rösträtt. Undrar vad som har hänt om 100 år? Är kvinnor mer jämställda männen eller har vi tappat vår rösträtt? Hur ser det ut med jämlikhet? Har vi tappat det vi har byggt upp hittills?

Det är kallare. 

-18 grader. Fluffiga tofflor på fötterna, en poncho och en kopp kanelte är receptet på att värma upp en frusen och trött själ. 10 timmar på kontoret och en hektisk dag. Jag hann allt och lite till. Ett gott dagsverke som ger god sömn. 

2021-11-23

En rolig tisdag igen. Föreningsmöte och alldeles förträffligt sällskap. Vackra adventspsalmer och pyntat med juldukar och levande ljus. Och en sprakande brasa i en öppen spis i bakgrunden. Hög mysfaktor. 

Lite nervöst är det inför lotteriförsäljningen på söndag. Det är länge sedan vi har haft någon insamling till ACT och Abrigo. Det lär gå bra. Det brukar det göra. Vi blir ändå rätt så många som kommer att finnas på plats. Lotteri- och försäljningsstolar är tillsatta. Från första januari nästa år är vi en församling istället för två. Det är nog himmelens vettigt. 

Jag är mitt uppe i boken "Katharinakoden" just nu och den är otroligt spännande. 

2021-11-22

Jag har tjuvöppnat Friends adventskalender eller "Snällkalendern" som den heter. Det är en totalt perfekt kalender att ge bort. Både till vuxna och barn. Tänk att göra de små men värdefulla fina handlingarna. Varje dag fram till julafton. Jag ska definitivt följa Snällkalendern i 24 dagar! Oj så kul med något annorlunda i år. För mig alltså. Kalendern har funnits rätt länge som jag förstår det. 

Ända sedan Allhelgonahelgen har jag tänkt mycket på de som har gått före oss. Det konstiga är att det är först när de har försvunnit ur mitt liv som jag på allvar har börjat tänka på de råd de gav mig när de levde. De olika råden blir personliga. Det finns en människa med ett livsöde bakom varje råd. Något de har ångrat att de själva inte gjorde eller något de gjorde som blev lyckat. Något livsavgörande. 

Vad kommer jag att ge för råd till andra, yngre människor, när jag är mogen n0g att ge råd? Det jag menar är vid nära relationer och vid ett djupt samtal få ett råd man vill ha och som fastnar för evigt. Det är superviktigt att aldrig ge råd utan att ha blivit tillfrågad. Det är störande att få höra "om jag får ge dig ett råd" och innan man har hunnit tacka nej så har man fått rådet. 

Mitt liv har börjat röra på sig. Jag menar inte att jag har börjat träna. Du milde tid! Torsdagens upplevelse var alldeles för splittrande. Å andra sidan kanske jag kan hitta en lösning att promenera på löpband mitt på dagen. Eller åtminstone tidigare på kvällen. Nattsömnen är alldeles för viktig. Nåväl. Åter tillbaka till vad jag skulle skriva om... 

Jo... 

Mitt liv har börjat röra på sig. Jag har börjat agera på ett annat sätt. Lite tuffare. Lite mer vågat. Jag tror att den energi jag har fått i och med kostbytet har startat den här processen. Även att börja skriva min egen blogg har påverkat mitt humör. När jag såg bättre skrev jag alltid dagbok - men det har jag fått lägga åt sidan eftersom det blev så krävande rent synmässigt. Jag hade en fin och nätt handstil förr. Nu skriver jag med svart tuschpenna och det är klumpigt och stort. Och det går åt alldeles för många sidor i en anteckningsbok till det. Och jag blir ledsen att läsa i sådana dagböcker. De är fula. Det närmaste jag kommer som dagbok för närvarande är Bujon och den är mer en kalender och anteckningsbok. Att göra listor, inbokningar och så vidare. Vanliga dagböcker är för småttiga i text. Jaha och nu har jag tappat bort mig igen... 

Jo... 

Mitt liv har börjat röra på sig. Jag är tuffare, vågar mer och det beror säkerligen på kostbytet och att skriva blogg. Jag vill utvecklas, uppleva nya saker och få en extrainkomst av något slag. Jag är lika socialt intresserad som tidigare. Det är som vanligt. Möjligen är jag lite mer öppen.

2021-11-21

Domsöndagen. 

Jag var helt säker på att det skulle vara ett fåtal besökare i kyrkan idag. Dels just för att det är domsöndagen. Predikan, evangelium och texter om jordens undergång och tunga psalmer. Dessutom var det skidåkning här på orten. Tji fick jag. Det var ovanligt mycket besökare. Predikan är den bästa jag hört på en domsöndag. Jag blev paff igen. Stannade efteråt för kyrkkaffe (utan dopp) och pratade ihop mig med andra kring nästa söndags julinsamling. 

Det har varit mycket lek med barnen i helgen, både lördag och söndag. Vi hann också med fika på café och en matshoppingtur på Ica. En släkting kom med ingredienser och lagade till en riktig lyxmiddag på lördagskvällen. Vi fick en riktig god stek och vitlökspotatis. Mmmmm så gott!! Det var alltså en bra helg vad det gäller sociala aktiviteter. 

2021-11-20

Det är ju det jag alltid har fått höra. Träning är farligt. 

På torsdag var jag så speedad att jag inte kunde somna förrän efter två på natten. Eftersom jag stiger upp fem blev det inte särdeles mycket sömn. Jag klarade mig ändå igenom fredagen rätt bra. Lite förvirrad var jag nog och en aning fnittrig. På kvällen somnade jag och sov som en björn i dvala till på lördag. 

Det jag inte förstår nu är hur jag under många år klarade mig utan ordentlig sömn. Under flera perioder, den längsta var sju år,  arbetade jag enbart. Sov fyra-fem timmar per natt och hade ingen semester. Jag hade nästan inga sociala kontakter förutom på jobbet och hade inga egna intressen. Det fanns inte tid. 

Fast det är ju fel att säga att jag klarade mig. Det gjorde jag inte. För varje dag i det här livet så bröts jag ned. Till slut fanns jag inte. Min kropp fungerade inte och min hjärna blev knäpp. 

När jag befann mig i den här fasen (det gick bara några år för att bli utmattad) så uppfattade jag allt negativt. Det fanns ingen glädje i mitt liv. När mobbningen kom igång på en av dessa ställen spelade jag dom rakt i händerna. Jag gjorde det värre för mig själv genom att reagera som de hade planerat. Det var många småsaker, små subtila handlingar och manipulationer som jag först senare förstod ingick. Jag kunde inte tänka klart och jag kunde inte räkna ut något alls. Å andra sidan kanske man inte kan det. Jag vet inte. 

Då hade jag inga verktyg att hantera det här och idag känner jag mig fortfarande alldeles för lite inläst på området. Jag skulle behöva läsa om tekniker för att klara sådana här situationer. Det gör dock för ont att läsa om olika situationer för att det gör ont i själen. Jag känner igen mig i alla möjliga exempel som tas upp och det är inte lätt att helt plötslig uppleva de känslor som direkt kommer upp till ytan. Ibland kommer minnena upp när som helst av andra orsaker än böcker. Helt nyligen mötte jag en kvinna som jag först trodde var någon annan och hjärtat började slå fortare och jag kände både flyktresponsen och rädslan slå till med full kraft. Det visade sig turligt nog att det inte var hon. 

Den kvinna jag tänkte på är ett bra exempel. Hon började på en av mina arbetsplatser efter mig. Hon hade inte varit på företaget länge förrän hon bjöd hem mig på fika. Jag var så glad. Jag minns att jag blev uppspelt. Vad såg hon hos mig som ingen annan såg? Wow! Vad kul! När jag kom dit på utsatt tid, bestämd av henne, blev jag visad till vardagsrummet. Det var ett fint upplägg med fika och massor med godsaker. Hon sa till mig att jag fick ursäkta men hon behövde prata med en väninna om viktiga papper. Hon och den väninnan satt vid köksbordet och pratade. TV.n var på i vardagsrummet. På en sportkanal. Jag blev mer och mer stressad. "Ska jag stanna en stund till?", "ska jag gå och sätta mig vid köksbordet men det är ju viktiga papper de håller på med?" eller "ska jag gå?". Jag var där in nästan 3 timmar. Ensam i hennes vardagsrum. När jag till slut klädde på mig i hallen kom hon och frågade varför jag skulle gå redan. När jag kom på jobbet, dagen därpå, hade jag fått öknamnet "isdrottningen" för att jag tydligen var stel och kall. Jag hade med andra ord varit oförskämd med en fin människa som bjudit hem mig. Senare visade det dig att jag hade berättat mycket om mitt liv till henne. Vilket var underligt eftersom jag aldrig hade något samtal med henne överhuvudtaget. Kvinnan blev direkt populär hos den inre kretsen på arbetsplatsen. Och hon ignorerade mig totalt efter det. 

Det kanske vore på sin plats att jag snart på allvar läser böcker om härskartekniker, mobbning, kontrollmänniskor. psykopater, flying monkeys och allt sådant. Det är viktigt att ha bra verktyg. Om inte annat för att kunna lära ut vad jag lär mig till de barn jag känner. 

2021-11-18

Applåder till mig! Jag har rört på mig på ett löpband i 30 minuter. Wihooooooooooooooo! Snacka om att jag är speedad nu. Det är som att ha druckit flera koppar kaffe i snabb följd. 

Boken "Läk dig själv" är helt otroligt inspirerande och Nicole LePera förklarar allt förträffligt bra. Jag får ena aha upplevelsen efter den andra. Den rekommenderas varmt. Den allra första självhjälpsboken som jag läste som var till någon nytta var Lucinda Bassetts "Befriad från ångest". Den här boken "Läk dig själv" och "Hjärnkoll på vikten" är i samma klass. 

Nu ska speedade jag försöka varva ned.

2021-11-17

En halvt förvirrad dag idag. En del dagar blir bara kaos. Jag känner mig lite nedstämd och frusen. Slutade tidigare och sov flera timmar på dagen. Sömn brukar hjälpa vid dippar i humöret. Det som kan vara lite farligt är att det kan störa nattsömnen. Jag är fortfarande trött så det lär inte bli problem att sova.

På morgonen läser jag nyheterna på SVT Nyheter appen, DN, CNN, BBC och på Readly. Min favorit är förstås de lokala nyheterna på SVT Nyheter appen. 

Jag höll på att sätta gröten i luftstrupen när jag läste rubriken om att vårt nyaste ambulansflyg inte kunde landa på grund av vinterväglag. Det fungerar tydligen utmärkt i Australien. De nya ambulansflygen har kostat 700 miljoner av våra skattepengar. Kunde de inte ha undersökt om flygplanen kunde landa i vårt klimat först innan de köpte dem. Det är ju pinsamt med att det behöver bli rubriker. 

Ambulansflygen står parkerade 50 mil bort. Förut hade vi ambulansflyg lokalt. Jag förstår inte hur det kan vara mer värdefullt att ha flyget längre bort, patienterna får vänta längre på hjälp. Å andra sidan kanske vi inte längre har kompetent sjukvårdspersonal. Det kan ju vara en orsak. Förut hade vi också ambulanshelikopter, men jag vet inte om den finns kvar. Vi har som övriga inlandskommuner brist på all möjlig personal inom sjukvård. Det är till och med svårt att få hjälp vid det närmaste större sjukhuset som är 25 mil bort. 

När jag flyttade hemåt för snart 22 år sedan skulle jag skriva upp mig som patient hos Folktandvården. Då fick jag besked att de har 8 års väntetid och jag bör söka plats hos en privat tandläkare. Jag ringde runt och fick inte skriva in mig någonstans. Vi hade alltså tandläkarbrist redan då. Nu är tandläkarbristen än värre. Om någon behöver tandvård idag är det närmaste lediga tid hos någon tandläkare 20-25 mil bort. Enkel väg. En hel ledig dag och en resa på 50 mil för tandvård. Det är rejäla avstånd. Jag är fortfarande inte inskriven hos någon tandläkare. Sista gången jag var hos en tandläkare var år 1996. 

Vi har sådan enorm tur att vi i alla fall har kvar förlossningsavdelning på orten.

2021-11-16

Vi roade oss med strömavbrott idag. 

Det var tydligen en ekorre som förvirrat in sig i transformatorstationen och därmed släcktes halva samhället ned. Vi och grannarna fick tillbaka elen i halva husen så det var någon fas från Vattenfall som inte fungerade efter incidenten. Snacka om att jag var stressad där på eftermiddagen när min tidsplanering var lika död som den stackars ekorren. Nåväl. Det kommer fler arbetsdagar. På något vis lär jag tråckla ihop alla lönekörningar. 

"Nattfalkarna" blev klar idag. Nu känner jag mig lite övergiven. Att den är slut, klar, färdigläst menar jag. Å andra sidan är jag inne på deckarfronten igen. Det blir att fortsätta lyssna på "Katharinakoden". Nästa fackbok inom vikingatid är inte bestämd ännu. Det finns ett flertal. Imorgon ska jag välja ut någon. Nästa bokcirkelbok blir i alla fall "Shuggie Bain" av Douglas Stuart. Undrar vilket datum vi hade nästa träff? Det var då före jul. 

Äh, nu har jag glömt att dricka teet igen. Det doftar så gott men det är ju himmelens mycket smartare att dricka upp det när det är varmt. För några år sedan fick jag en julkalender med olika tesorter av märket "Pukka". Sedan dess är jag fast i deras teer. Fantastiska smaker. Just nu är favoriten "Three cinnamon". 

Jo innan jag släcker. Jag har gått ned 2,4 kg på en månad. Och det enda jag gör är att äta. Känns det som. Nu går jag och värmer teet. 

2021-11-15

Många uppfattar mig som en tystlåten person. Okej, inte här. Men här pratar jag inte. Här skriver jag. Direkt ur huvudet. Ingen stoppar mig. Tack och lov. Och det är rätt skönt. Nå, i alla fall... Jag är en tystlåten person i många miljöer. Jag ser inte mig själv som hemlighetsfull. Jag har fått höra att jag är det. Jag känner bara inte någon orsak att tvinga människor att veta vem jag är, vad jag gillar, vad jag gör och vem jag umgås med. Speciellt om de helt klart inte är intresserade. Det måste finnas ett intresse från den andra partens sida i så fall. Några gånger om året händer det att någon blir alldeles förvånad över något jag kan, vet eller gillar. Det blir som en chockartad upplevelse och det syns att de funderar på hur de kan ha missat det här?! 

De få nära vänner jag har och har haft i mitt liv lär känna mig. Både de bra och dåliga sidorna. Sedan finns det många bekanta som ligger i början av "vänzonen" som jag jättegärna pratar hur mycket som helst med. 

Nu är det  1:18 timmar kvar på "Nattfalkarna". Slutklämmen blir imorgon. Jag slog av när det var riktigt superspännande. Tänker starta den direkt på morgonen till frukost. Hi hi hi hi! 

2021-11-14

En riktigt angenäm söndag. Det passade perfekt att lyssna på "Nattfalkarna" och pyssla med lite av varje. Efter lunch var jag social i flera timmar och det var både roligt och uppiggande att komma ut på stan. Det blev en ostburgare på Frasses. Jag har fått i mig vitt bröd idag. När jag ändå var på fel linje åt jag en fantastisk god paj med bacon när jag kom hem. Dagen fortsatte med att lyssna på bok och pyssla. 

Helt plötsligt är det kväll. Jag blev faktiskt lite förvånad över att dagen gick fort. Helgen är slut och imorgon är det en ny arbetsdag. 

Att få gå till ett arbete är bland det bästa som finns. Jag tycker så mycket om att få växla mellan olika uppgifter under en dag. Det är dessutom oerhört socialt att arbeta med löne- och personalfrågor. Just att växla mellan olika avtal är också spännande. De avtal som tillhör mansdominerade yrken är mer välbetalda. Det finns bättre arbetstidsförkortning, bättre övertid, bättre ob och så vidare. Tänk om jag hade varit man. Vilken ekonomisk fördel. 

Om jag hade fått gör om mitt liv (utan funktionsnedsättningar) hade jag blivit lastbilschaufför i gruvan och arbetat 7 dagar och varit ledig 7 dagar och fått ut en nettolön på 30-32 tusen. Wihoooo! Andra välbetalda yrken, som ligger på högre lönenivå är elektriker, målare, VVS tekniker, truckförare, maskinförare och så vidare. 

Nä nu behöver jag stänga datorn, kliva över den icke använda yogamattan och börja varva ned. Nästa vecka ska jag börja träna. Men, vänta nu,... det är ju barnvaktsvecka. Å så synd, då hinner jag inte träna.... Attans... 

2021-11-13

Jag känner mig mer orolig för Covid-19. Igen. Ungefär som i början av pandemin. Det är såklart efterdyningar av att min vän som har avlidit av det. Att hon blev smittad vid ett kyrkkaffe känns också läskigt. Jag saknar henne. Just de här samtalen om församlingsliv och kyrka var fina. Hon hade alltid exempel att ge kring händelser som hon hade upplevt i sitt liv. Det var mycket tråkigheter hon hann med. Livserfarenheter som nu har gått förlorade. Det känns bra att veta att hon hade ett lugnt och tryggt liv de sista åren av sitt liv. Förutom Covid-19 då. 

Advent närmar sig med stormsteg och det känns positivt att få in lite ljus i hemmen. De där ljuspunkterna i alla fönster ger sådan livsglädje. Dels för att jag tror på Gud, men dels för att det faktiskt blir ljust. En av mina verktyg för att må bättre i min psykiska ohälsa är att vid nedstämdhet tända all belysning i lägenheten (vintertid alltså) för att ge hjärnan en ljusbehandling. Det plus glad musik hjälper ganska fort. 

Nu går jag och väntar på den perfekta tiden att börja lyssna på senaste delen av Elly Griffiths serie om Ruth Galloway. Jag trodde att det skulle bli idag. Planen var att försöka plocka lite i lägenheten och lyssna bok samtidigt. Det blev istället att baka sockerfria scones och sockerfri saffranskaka. Det blev ohyggligt krångligt med oss två blindstyren. Vi höll på i timmar. Normalt sett brukar min mammas barndomsvän komma och hjälpa oss med bakning. Hon är en fena på allt hushållsarbete. Idag fick vi dock för oss att vi skulle testa gemensamt. Det blev chockerande nog resultat i slutändan. Inget behövde slängas. Vi blev nöjda över saffransostkakan - den var jättegod. Scones. Nja. De får duga som mellanmål. Nästa projekt blir sockerfria muffins. Fast inte snart. Vi måste återhämta oss. 

Till lördagsmorgon brukar vi alltid ha Expressens "Leva & Bo". Det är en mysig tidning med inredningstips. Det finns tips för de människor som har mindre i plånboken. Tidningen brukar det bläddras i under flera dagar. Och det blir mycket samtal kring inredning och prylar. Det är lycka att ha ett hem. 

2021-11-12

Det här med att planera mellanmål är fantasikrävande och en aning tjorvigt. Det gäller att ha matlådor som passar att ta med sig på arbetet. Just nu känns det som om jag ska flytta varje dag när jag släpar med mig väskor med mat tur och retur till arbetet. Dessutom är jag normalt sett precis i tid till färdtjänsten - nästan exakt på minuten som de glider fram är jag redo att skutta ut. Jag måste nog ta mig upp tidigare på morgonen för att hinna packa allt. Alternativt effektivisera morgonen bättre. Dessutom måste jag avsluta mina arbeten exakt vid arbetstidens slut och inte när föraren messar att bilen är på väg. 

Jag blev klar med "Vikingarnas historia" av Dick Harrisson idag. Den var mycket bra och givande. Inläsaren, Per Juhlin, var som vanligt helt enkelt underbar. 

2021-11-11

Det är riktigt läskigt. Jag vaknar av mig själv på morgonen. Nästan hela den här veckan. Jag är dessutom hungrig till frukost. Gröt är gott!? Du milde tid... 

Senaste veckohandlingen köpte vi ingredienser till sockerfri mat. Det var mandelmjöl, kokosmjöl, sötmandel, vaniljpulver, kvarg, keso, kokosolja och andra underliga saker. Och frukt. Det sistnämnda känns dock inte underligt - men lite mer ovanligt. Grönsaker har vi alltid massor av men nu blev också inköp av frysta grönsaker som broccoli, blomkål, herrgårdsgrönsaker och morötter. Vår gemensamma plan är att så ofta som möjligt byta ut pasta, ris och potatis mot grönsaker. 

Att börja skriva så här har gett mig inspiration för annat. Tankar på den psykiska hälsan har varit närvarande i 16 år, då var jag första gången hos en psykolog. Kroppens fysiska hälsa däremot har inte tagit upp mycket plats. Ja ja, förutom ögonsjukdomar och reumatismen förstås. Och efter min uppgång i vikt så har jag försökt banta ett flertal gånger med olika dieter. Nu känns tankarna annorlunda. Mer som när jag började reda ut min psykiska hälsa och skaffade mig verktyg till det. Börjar min färd mot bättre fysiskt hälsa nu? Kommer jag att hitta verktyg till det också? Jag hoppas innerligt det. 

2021-11-10

Vi pratade om olika kvinnoöden igår på föreningsmötet och jag har under dagen tänkt på min mormor. Hon var så smart och älskade att läsa. När man än kom hem till henne hade hon alltid en bok påbörjad. Hon var en fena på matematik. Mormors högsta önskan var att bli lärarinna. Men så blev hon med barn på 30-talet, ingick äktenskap och blev hemmafru. Av det lilla jag förstod trivdes hon inte riktigt i sitt liv. Hon födde åtta barn. Tänk om hon hade kunnat bli lärarinna som hon ville? Vad hade hänt i hennes liv då? Som mormor till mig var hon en mysig och fin person. Hon hade en viktig roll. Och hon gav ett mycket värdefullt råd som har väglett mig. 

Jag hade förmånen att växa upp med och kring äldre människor. De barn jag står nära har också - tack och lov - äldre personer i sin närhet. Jag är helt säker på att det är viktigt att lära känna och umgås i olika åldrar. Om du inte dör ung så blir du gammal. Ibland får jag känslan av att många barn och ungdomar inte förstår att de själva blir gamla en dag. Den delen av utvecklingen finns inte på deras radar. Den äldre generationen är i princip utomjordisk för dem.

2021-11-09

Två favoritaktiviteter idag. Föreningsmöte och bokcirkel. Jag har åkt färdtjänst som en tätting. Fick ihop 2 mil. Oj vad det är rogivande att umgås med andra människor. Det har varit en så rolig dag. Jag njöt flera gånger av att bara få sitta tyst, med en kaffe/te kopp kupad i händerna och lyssnade till sorlet. 

Det var mycket intressanta ämnen på föreningsmötet på eftermiddagen. Lokala nyheter, livsöden, samtal om Allhelgonahelgen. Vi planerade också för en liten insamlingsdag till förmån för ACT och årets julkampanj. Vi vågar inte gå ut stort med marknadsdag eller så - det får bli försäljning av lotter. Pandemin är ju fortfarande närvarande. 

Bokcirkeln på kvällen var inte lika givande som förra gången. Dels var det för att jag inte riktigt fastnade för boken och dels var det för att de andra i gruppen inte heller hade kommit in i den riktigt. Fast det var en härlig kväll med gott te och en livlig samtalsgrupp. Jag känner mig så glad att ha hittat till den här gruppen. Hjärnan får liv. 

Det blev lite si och så med maten idag. Det var för mycket på arbetet så jag missade lunchen. Åt smörgås (Rieska - mmmmm!! så gott) på mötet och åt lunchen som försenad middag när jag kom hem. På bokcirkeln drack jag te och avstod från helt underbart söta små hallongrottor som var toppade med vit choklad. 

Jag har gått ned 1 kg på tre veckor. Det kan ju tyvärr vara felmarginal - men jag har en förhoppning om framtiden i alla fall. 

Det var flera böcker som jag fick tips om ikväll bara genom att lyssna på de andra i cirkeln. Tyvärr arbetar minnet emot mig så jag har glöm vad böckerna hette. Och författarna. Det kommer nog fram när jag har varvat ned lite. Det kändes bara så asocialt att ta upp telefonen för att anteckna titlarna på böckerna. Det hade ju varit enkelt att leta och spara på Storytel eller Legimus. Jag bara måste komma ihåg att ta med ett anteckningsblock till nästa gång. Det är nog mer acceptabelt tror jag. 

Det är tio dagar kvar till första advent. Å så kul! 

2021-11-08

Det verkar som om jag har mer energi. Blev överraskad idag när jag orkade göra så mycket pyssel och plock hemmavid med gott humör. Normalt sett är jag som en zombie. Eller något liknande. Beror denna energiboost på ändrad kosthållning eller var det bara en tursam kväll?

Jag har varit utan godis, läsk och choklad i 25 dagar. Pasta, potatis och ris har jag minskat ned på den senaste veckan. Blodsockernivån hålls i schack med mellanmål: fil, keso, kokta ägg och någon enstaka frukt. Mitt rörelsemönster har inte förändrats. 

Yogamattan ligger vackert kvar på golvet och samlar damm. 

Jo. Idag har "Nattfalkarna" av Elly Griffits släppts. Wihooo! Jag bara älskar serien om Ruth Galloway. 

2021-11-07

Allhelgonahelgen har gått förbi med nedstämdhet och ledsamhet. Tack och lov var jag barnvakt lördag och idag så det piggade upp. Dessutom visade sig solen idag och det var sagolikt vackert ute med kyla och gnistrande snö. 

Boken "Hjärnkoll på vikten" har verkligen stannat i mitt huvud. Det är mycket idéer som snurrar i huvudet. Boken "Tystnaden" kommer jag inte in i. Fastän jag har lyssnat på den nästan tre gånger. Det kan bero på mitt humör förstås. Boken "Nordiska Gudar" var riktigt rolig. Underhållande. Normalt sett brukar jag inte gilla författaruppläsningar men det fungerade hur bra som helst. En ny bok som jag har fått tips på är "Läk dig själv" av Nicole Le Pera. Den är nu uppe på boklistan. 

Min Bujo har inte kommit igång i november. Jag hoppas att jag hinner fixa den imorgon kväll så att jag får lite kontroll över kalenderbokningarna och att-göra-listan. Det märks att den fungerar eftersom jag inte riktigt har koll på livet utan den. 

2021-11-04

Idag fick jag besked om att en vän har avlidit i Covid-19. Det har gått fort. Från första symptom till intensivvård. Hon var över 70 år och hade flera riskfaktorer. Hon var trippelt vaccinerad. 

Vi har haft en tät kontakt även om det var över 100 mil mellan oss. För länge sedan bodde hon i min kommun och det var där vi lärde känna varandra. Det är en av de första vettiga kyrkliga personer jag har träffat. Aldrig påstridig eller förminskande. Hon hade en trygg och djup tro och dessutom en god kännedom om hur den kyrkliga världen fungerade i vårt område. Vi hade liknande intressen i litteratur, konst och musik och det var aldrig problem med samtalsämnen. Tankarna fick sväva fritt i våra samtal. Vi hade också liknande upplevelser med ångest och depression. Det har varit en sådan lycka att ha någon som förstår vad som händer och hur det kan kännas i dessa perioder utan att bli dömd.

Jag var helt ny i kyrkligt hänseenden när jag träffade på henne första gången. Det var i samband med en gudstjänst som jag hade varit på med en vän och vi åkte till henne för att beklaga sorgen för att hennes make hade gått bort. Jag var nyopererad på vänster öga (således i totalt mörker eftersom jag redan var blind på höger) och blev stående i hennes hall där min gudstjänstvän hade lämnat mig. Jag hade på mig mörka glasögon och höll i en vit käpp. Det lät som om det var mycket människor i hennes bostad, det var ett mummel av röster och jag hörde enstaka ord och meningar. Då, när jag står där i min ensamhet, hör jag hur någon börjar springa mot mig. Jag hade ryggen mot väggen så jag stod still där jag var. Personen tvärstannade framför mig, tog tag i mitt huvud med båda sina händer över mina öron och skakar mitt huvud fram och tillbaka. Samtidigt skriker personen, en helt okänd kvinna: "Tror du på Jesus får du synen åter!". Hon skriker det flera gånger och skakar samtidigt mitt huvud. Jag fick slå mig lös. Den nyblivna änkan och min gudstjänstvän kom rusande och jag fick fort skjuts hem. Två veckor senare fick jag gå igenom en ny operation för att den första inte lyckades. Eller blev den saboterad?

Nå, i alla fall, det var vårt första möte. Hon försökte rädda mig undan en handpåläggning. 

Vi har hållit kontakten efter den händelsen. Jag kommer att sakna henne obeskrivligt mycket. Och jag känner djup tacksamhet för att vi lärde känna varandra och att vi har fått ta del av varandras liv i upp- och nedgång. Tack min vän. Vila i frid. 

2021-11-03

Det skulle vara fiffigt att kunna frysa tiden eller förlänga dygnet. Det finns mycket som jag skulle vilja uppleva och göra. 8 timmars sömn, 8 timmars arbete och 8 timmars fritid per vardag är inte riktigt vad jag kommer upp i. Sömnen är alldeles för viktig att ta av och jag har mestadels omkring 7 timmars sömn. Det svåraste är att varva ned. 

Nu när jag sitter och räknar så borde jag ju kunna effektivisera morgontimmarna, lunchen och hemkomsttimmarna med något vettigt. Sedan har jag friskvårdstimmar att använda på arbetet. Problemet är att jag är infernaliskt trött på morgonen och på kvällen. Halvdöd på morgonen och tom i huvudet på kvällen. Lösningen är tydligen att äta bättre och röra mig mer. Enligt de lärda skulle det innebära en förändring i humör och energi. Snart är jag uppe i 21 dagar utan läsk, godis och choklad. 

Min självdisciplin att röra mig mer lyser starkt med sin frånvaro.

Jag är på kapitel 14 i "Hjärnkoll på vikten". Hela boken hittills är mycket bra. Eftersom det är fyra kapitel kvar tror jag knappast att jag hinner ändra synpunkt kring den. Jag har lyssnat om flera kapitel efter vägen för att de var intressanta. Det var lätt att läsa den som ljudbok, men det är säkert en stor fördel att ha den i tryck eller e-bok också. Faktarutorna är perfekta. 

Det är dags att börja lyssna  på "Tystnaden" av Don DeLillo. Bokcirkelträffen är om en vecka. Ooops! Var tog tiden vägen? Den fanns tyvärr inte som ljudbok på Storytel utan jag får lyssna på den via MTM (Myndigheten för tillgängliga medier) som talbok. Vem som helst kan läsa in litteratur där. Ibland är det inte en lyckad inläsning och det kan finnas störningsmoment i ljudfilerna. Jag är tacksam att MTM finns. Utan den myndigheten hade jag aldrig klarat av att läsa på universitet. På den tiden var litteraturen på kassettband. Snacka om att jag känner mig gammal som en dinosaurie. 

När jag skulle börja i lågstadiet reste vi 50 mil t o r för att träffa synpedagoger och prova ut tekniska hjälpmedel. Vid fikapausen berättade de för mina föräldrar att de skulle vara glada om jag klarade mig genom mellanstadiet och att det var troligt att jag inte skulle klara av högstadiet. När jag var barn trodde jag att de sa så för att jag var korkad. Som vuxen förstår jag att det handlade om tekniska hjälpmedel och annat stöd i undervisningen. 

Min mamma fick kämpa mot kommunen för att jag skulle få gå förskola. I slutändan, innan alla instanser hade sagt sitt och de hade kommit fram till att svensk lagstiftning gav mig rätten att gå i förskola, var läsåret nästan slut. Från 1:a klass fick jag alltid sitta med en flicka som hade inlärningsproblem och någon form av utvecklingsproblematik. Det var lättare för lärarna att ha oss på samma ställe i klassrummet.  När jag hade tillbringat två-tre veckor på sjukhus fick jag inte sitta i klassrummet vid hemkomsten. Jag fick sitta ute i korridoren med de "jobbiga" barnen till dess att jag hade hunnit ikapp det jag hade missat. 

Jag kan inte låta bli att undra om mina sociala förmågor hade blivit mer utvecklade om jag hade fått umgås med "normala" barn. Å andra sidan var jag rätt udda redan då och de andra barnen hade kanske inte velat vara med mig. Då hade kanske mobbning uppstått. Det var kanske det bästa alternativet. Jag var ändå borta mycket. 

Min första vän fick jag som 20 åring. Det var en underbar upplevelse. 

2021-11-02

Jag fick en present idag. En poncho i solnedgångens färger med samiska symboler på. Den är både skön och vacker. Testkörde den på en gång med att sitta i läsfåtöljen, dricka en kopp te och mysa. 

Yogamattan är overksam där på golvet. Jag har klivit på den några gånger och klivit över den. Det räknas nog kanske inte. Nä. Jahapp. Imorgon då?

2021-11-01

Yogamattan ligger så snällt och säger inte ett skvatt där på golvet. Vilket är bra förstås på så många nivåer. Men... imorgon... övningar.... på mattan... 

Det har varit en fummeldag idag. Fingrarna har inte riktigt haft kontakt med hjärnan. Jag har tappat pennor, glas, vantar, vita käppen och stött till saker och ting. 

Det är säkert vädret. Det regnar på isen. Var är vintern? 

Det blir bara snömodd av allting. Tänk när det fryser på och vägarna inte har blivit skrapade. Snacka om hemskt. Den chaufför jag åkte med i morse säger att vår kommun har den sämsta snöröjningen i hela Norrbotten. Det syns tydligen exakt var kommungränsen går.

Vi samlade ihop oss idag och hälsade på en äldre släkting. Hon har flyttat till en ny bostadsrätt efter att hon har sålt sitt hus. Det var en mysig lägenhet. Vilken utsikt. Tänk att sitta på den inglasade balkongen på vår, sommar och höst. Vi hade med oss leksaker och pyssel till barn så att vi kunde vara i flera timmar och prata. Nu tror jag att jag hittar dit på egen hand om jag får färdtjänst till dörren. Det är möjligen koden till dörren som blir problem - men då får hon komma ned och öppna till mig. Det finns lösningar på nästan alla problem.

2021-10-31

Tänk om det är sista året vi ställer om klockan? 

Det hade varit skönt. Jag förstår inte vitsen med att ändra fram och tillbaka. 

Jag har rullat ut en yogamatta på vardagsrumsgolvet. Sedan har jag hittat övningar på Pinterest. Det ser ut som yoga/stretch rörelser. Det övningarna har gemensamt är att de ska motverka smärta i ischiasnerven. Jag tänkte att jag börjar där. Ett pyttelitet steg. Om jag börjar med de här övningarna kanske jag kommer att vilja fortsätta. 

Vi får se. 

2021-10-30

Det blev en rätt nyligen hittad favoriträtt till middag idag. Filégratäng med mango. 

Det har regnat och är ishalka. Eftersom det är lördag fick vi skjuts på stan men jag valde att stanna hemma. Det räckte med att av oss behöver fysiskt stöd för att ta sig mellan butiker, café och bibliotek. Det hjälpte inte ens att ha Icebugs idag. 

Inga sociala aktiviteter överhuvudtaget. Jag engagerade mig inte ens i att ringa till någon. Gled omkring med myskläder och lyssnade på musik hela dagen. Om det är lika halt imorgon lär det inte bli högmässa för mig. 

Varannan vecka är högmässan i kyrkan som ligger i mitt kvarter och varannan är den fyra kilometer bort. Såklart gillar jag bäst när det är gratis och lätt att ta sig till kyrkan. Fast kyrkorna har olika själar så jag kan inte välja vilken kyrkobyggnad jag tycker bäst om. Det är värt kostnaden att åka till den andra kyrkan ändå. 

2021-10-29

Paperblanks har börjat med skissböcker! Det är mitt favoritmärke för anteckningsböcker. De har fina pennfodral, bokmärken och väskor. Poetry in Bloom, Azure, Old Leather Handtooled, Lindau,... det finns så många. Till min Bujo (Bullet Journal) använder jag en som heter Maya Blue som jag har fått i present för många år sedan. Den ger mig känsla av Sagan om Ringen världen - något som alverna skulle kunna ha i sina bokhyllor. 

I min handväska har jag ett litet anteckningsblock i storlek A5 och den i sin tur finns i ett skinnomslag som min morfar har haft sina anteckningsböcker i. Han har haft med sig den på arbetet och det fanns en anteckningsbok i den då jag hittade den. Det fanns beräkningar och teckningar. Jag tror att det måste vara till hans jobb som elektriker i SJ. Morfars gamla anteckningsbok har jag lagt i släktforskarlådan. Skinnomslaget bär jag med mig i min handväska nu. Det är en underbar känsla att bära med sig något som morfar har burit med sig i många år. Han gick i pension i början av 70-talet. 

Min morfar spelade violin. Han satt ofta i vardagsrummet, lyssnade på klassisk musik på "grammofonen" och spelade samtidigt själv på sin violin. Han var i en helt annan värld sådana gånger. Han var någon annanstans i tid och rum. 

2021-10-28

Fjorton dagar utan läsk, godis och choklad. Känner mig faktiskt rätt nöjd med mig själv. Jag kan inte låta bli att fundera om min ångestattack som hände över en vecka sedan hade med abstinens av socker att göra. I och för sig får jag ju i mig socker i allt möjligt annat ändå. Sockret har i alla fall minskats rätt rejält. Mina frukostval har varit annorlunda i en vecka - havregrynsgröt. Till arbetet har jag haft med mig kokta ägg som mellanmål och en drickyoghurt. Nästa steg är att börja röra på mig. Det finns massor med övningar som kan göras hemma på golvet. Det är endast självdisciplinen som saknas....

2021-10-27

Precis som boken "Senseis portfölj" dröjer sig stråkkonserten kvar i mitt medvetande. Det är en bra känsla. Mycket funderingar har dykt upp i tankarna de senaste dagarna. Konserten var i kyrkan (Svenska Kyrkan) och den byggnaden har alltid varit en trygg plats för mig. Ett tag testade jag att vara kyrkvärd men jag är alldeles för opraktiskt lagd för att passa in som det. Och jag lyckade aldrig klä mig rätt heller. Eller röra mig rätt eller göra något rätt. Det var ändå riktigt häftigt att få läsa upp bibeltext inför publik. Det gav en sådan kick att få läsa högt och höra sin egen röst ur högtalarna. Om det hade varit mycket folk i byggnaden så vette sjutton om jag hade vågat gå fram. Nu är inte högmässorna speciellt välbesökta så det var då inga problem. Under pandemin var det inga gudstjänster och inga högmässor. Det fick mig att inse hur värdefull den miljön är. Det är ombonat att få stiga in i kyrkobyggnaden och sätta sig i en bänk. Förbereda psalmboken och sitta där och fundera. Att få sitta ifred och slappna av i över en timme. Att få vila. Det är nästan samma känsla att åka buss eller tåg ensam. Det är en tidsrymd där jag inte behöver göra något. Bara finnas. I kyrkan är det en starkare känsla än vid resor, för det är vacker musik, det är varmt och det är ljust. 

När jag började gå i kyrkan så var det med den enda väninna som orkade med mig efter mitt 30:e år. Det totala katastrofåret. Det år som skiljde mig för evigt från ett bra liv. Fram till dess hade jag en liten chans att det hade kunnat gå bra. Nå, men i alla fall, min väninna, tog med mig ut på allt möjligt. Hon var kyrkligt engagerad och det är på den vägen jag kom med i de kyrkliga kretsarna. 

Det är stor skillnad på att delta i en gudstjänst & högmässa och att delta i församlingslivet. Det sistnämnda kan vara farligt. Många människor som dras till kyrkan mår psykiskt dåligt, som jag, och det finns faror med församlingsliv. Oavsett om du mår psykiskt dåligt eller inte. Efter snart 20 år i nära relation till församlingsliv håller jag mig ifrån det så långt det bara går. Kyrkkaffe, bokcirklar, insamlingsevenemang och hantverksträffar är min gräns. Bibelstudier och alla former av böneandakter har jag upplevt som farofyllda tillfällen. Ledaren och andra deltagare kan vara extrema i sin tro. Om de är karismatiska kan de få dig att må dåligt för att du inte är nog god som människa. De är perfekta, de gör allt rätt i sitt liv, kan allt och vet allt. Det är infernaliskt läskigt. Å jag får rysningar bara av att tänka på det. 

Från det ena till det tolfte. 

"Vikingatidens härskare" är nu läst. Det fanns mycket intressant i boken och den är att rekommendera, fast i tryckt format, där du kan blunda för ordet aristokrati som fanns i var och varannan mening. Nästa bok i temat om vikingar är "Nordiska gudar" av Johan Egerkrans. 

"Dalskuggan" läste jag klart igår. Den berättelsen gick under skinnet på mig. Riktigt, riktigt superbra bok. Nästa deckare är en för mig ny författare, Jorn Lier Horst. Den jag ska läsa heter Katharinakoden. 

Snart är det dags för den 13:e delen i Ruth Galloway serien av Elly Griffiths. Oj vad jag längtar. Ljudboken släpps den 8:e november. 

2021-10-26

Vilken härlig dag. Mitt på dagen var det ett föreningsmöte och på kvällen en konsert. Jag älskar musik med stråkar. Musiken omsluter mig, går igenom mig och får hela själen att vibrera. Det är en obeskrivlig känsla. En gång om året får jag uppleva det live. 24-25 stråkar samtidigt. Det är nästan som att vara i en dröm som jag vill ska fortsätta i all evighet. 

2021-10-25

Boken "Vikingatidens härskare" bör nog helst läsas i text. Tryckt form alltså. Även om uppläsaren är utmärkt så tappar jag bort mig hela tiden. Det är som att vandra i träskmarker och hitta massor med vackra växter, men att glömma bort att de finns i samma sekund som du hittar dem för att myggen håller på att äta upp dig. Nåväl. Jag ska kämpa mig igenom den. 

Just nu läser jag Ryder Carrolls "Bullet Journal Metoden" i text. Hittills har jag hunnit till sidan 112. Den finns nu på ljudbok på Storytel och det är helt suveränt. Jag försöker ändå ha igång en "riktig" bok för att inte tappa för mycket stavningskunskap. Min svenska i skrift har blivit mycket sämre sedan jag började lyssna på böcker. 

Tillbaka till "Bullet Journal". Det är en kalender, anteckningsbok och dagbok i ett. Förkortat kallas den Bujo. Före jag ens har läst klart boken har jag påbörjat min egen. Det är riktigt underhållande och avslappnande att pyssla med den. Ju längre jag kommer i boken desto mer idéer får jag. Ett av mina intressen är vackra anteckningsböcker som jag skriver, klistrar in saker i och sparar. 

På arbetet har jag redan haft ett liknande upplägg som "Bullet Journal". Varje vecka har sitt uppslag och är uppgifterna inte slutförda förs de över till nästa vecka. Det är färgmarkeringar för olika områden och symboler för prioriteringar och kom ihåg. Det finns sidor för återkommande uppgifter, rutiner och viktiga datum. Alla arbeten är ju projekt som påbörjas och avslutas och återkommer. Det som skiljer dem åt är tidsaspekten. 

Finns det något bättre än att få roa sig med än att organisera?

2021-10-24

Söndagen blev inte som jag hade tänkt mig. Den försvann och det som var planerat blev inte gjort. För det första sov jag för länge. På lördag var jag uppe alldeles för sent och såg dokumentärer. Jag borde verkligen ha lagt mig tidigare. Men....

Det var en intressant dokumentärserie på Disney+ om Japan som heter "Japan Mellan himmel och jord". Vilken fantastisk miljö och vad mycket vulkaner de har. Det var spännande och vackert. Det finns en ursprungsbefolkning i Japan som kallar sig Ainu. Det visste jag inte. Ainu. Det betyder människa på deras språk. Nu har jag skrivit upp det på min lista för framtida läsning och faktahämtande.

Direkt efter min sena frukost blev jag barnvakt och sedan var dagen slut. Vi försökte starta ett gammalt Playstation. Men den "tuggade" mest. Den fastnade i rörelserna eller var helt knäpp. 

Mitt Playstation fick jag i födelsedagspresent för 17 år sedan. Det år jag fyllde trettio. Det var roligt att spela. Jag skaffade mig flera spel och hade roligt. Två månader senare föll mitt liv i spillror. En slang i vänster öga lossnade och stack ut via hornhinnan. Ögontrycket steg och det var början på flera ögonoperationer för att rädda synen. Eftersom jag redan var blind på höger så levde jag i totalt mörker från slutet av augusti till slutet av december det året. 

I samband med att det här hände sa min arbetsgivare upp min anställning. 

Det var tufft att vara blind, det var tufft att vara arbetslös (för första gången i mitt liv) och det var tufft att vara sjukskriven. Eftersom jag var ensamstående hade jag ingen att luta mig på när privatekonomin kollapsade. Dessutom blev det tokigt med ersättningen eftersom Försäkringskassan ansåg att jag kunde arbeta och A-kassan ansåg att jag inte kunde arbeta. Jag föll djupt ned i depression. Det går inte att förklara hur jag överlevde men det gjorde jag. 

Glädjen för livet, att vilja leva, kom tillbaka för cirka fem år sedan. Före det har jag i vuxen ålder alltid haft tankar att avsluta mitt liv. Nu uppkommer de enbart i samband med stress om privatekonomin.

Imorgon måndag är det tack och lov arbete som gäller. Det känns skönt att avsluta helgen och få en nystart. Dessutom är det föreningsmöte, det är en musiktillställning, lunch och fika inplanerat under veckan. Det blir nog bra det här. 

2021-10-23

Lördagar är den stora fikadagen och den goda middagsdagen. Lång frukost, fika på stan, fika hos vänner, släktingskjuts till att veckohandla på Coop eller Ica. Kanske en sväng förbi Dollarstore om det finns tid. Sedan en riktigt god middag på kvällen. Idag blev det fläskkarré och hasselbackspotatis. 

I och med pandemin har jag förstått hur viktigt det är med att träffa andra i verkliga livet. Före pandemin var det självklart och enkelt. Under pandemin blev det isolerat och ensamt. Jag kunde inte arbeta hemifrån eftersom mina tekniska hjälpmedel är fast på kontoret. Jag fick i alla fall begränsad och social kontakt med kollegor. En positiv del av pandemin (om man verkligen kan kalla det så) var att de närmaste släktingarna kom närmare varandra. Och kontakten per telefon och sms ökade med andra. Efter andra vaccinationen var det första café- och restaurangbesöken helt fantastiska - det kändes som första gången på en hel livstid. Allt kändes färgglatt och skarpt. Första föreningsmötena i september var vi som surrande bikupor. 

Jag saknar verkligen att inte kunna handhälsa. Det känns som att inte hälsa ordentligt på folk. Det är som en automatisk rörelse, djupt inrotad och inövad sedan barnsben. Och på något vis blir mötet mindre uppriktigt. Genom att känna en annan persons hand kan jag utläsa mycket. Det är lättare att vara social med rätt underlag. Förhoppningsvis blir jag bättre på att utläsa andra signaler istället. 

För att inte tala om att få kramas. Alltså det saknar jag oerhört mycket. När jag träffar goda vänner och goda släktingar är det en naturlig del av livet. Det lät konstigt med "goda" släktingar. Det låter som att de är ätbara... Fina släktingar är kanske bättre formulerat.

I fredags hoppade jag in i taxin i passagerarsätet fram. Totalt kortslutning alltså. Och det saknar jag också. Att få sitta fram till och från arbetet. Framför allt vill jag ju höra bättre vid våra samtal. Men också för att få se utomhus och inomhusbelysningar av olika slag glida förbi mig genom vindrutan. Vintertid känns det som att det alltid är jul med alla ljus som finns i fönster och efter vägarna. Det är en stund av total mysfaktor och lugn. 

Om en månad är det dags att börja förbereda för första advent. 

Söndag 28:e november tänder vi första ljuset. 

2021-10-22

Det finns ställen som ger mig riktig obehagskänsla. Sparbanken Nord och vallokaler. Känslan att jag har gått fel och stigit in i en surrealistisk värld. Ingen ser en, ingen hälsar och ingen är någonsin glad.

Tack och lov är det bara enstaka gånger jag behöver ta mig till denna bank och långt emellan gångerna till val.  

Min mamma tillhör en jättemysig och fin bank. Personalen är trevlig, omtänksam och det känns som att vara hemma när man kommit in dit. De ser glada ut och hälsar på alla oavsett om de känner en eller inte. Den banken fanns förut i vårt samhälle. Två banker har stängt de senaste åren. De gånger mamma behöver träffa en banktjänsteman åker vi 50 mil t o r med buss. Om vi har råd kan vi sova över på hotell. Förut kunde vi åka tåg. Det gick lite fortare. Nuförtiden är det tyvärr inte säkert att tåget kommer fram i tid eller överhuvudtaget. Och om det finns en tid att passa är det bättre att åka bil eller buss. Om det är vinter och du blir stående mitt ute i skogen i ett trasigt tåg i flera timmar blir det fruktansvärt kallt. Det är inte värt risken. 

Helgen startar idag. Det finns många planer för dessa två dagar. En hel del nödvändiga hushållsbestyr, men även inbokade sociala event och tid för läsning. Och god mat. 

2021-10-21

Sömnen har varit lite si och så med i natt. Omställning till vinter och kyla, reumatisk värk och ett element som inte är riktigt varmt. Det måste nog luftas. 

Jag lyssnade klart "Freja" idag. Eftertexten till boken var mycket givande. Jag fortsatte inte med någon ny bok utan lät äventyret sjunka in i medvetandet. Att fundera på bokens uppbyggnad, språket och berättelsen är mysigt. Det är också roligt att läsa kommentarerna på Storytel. Tänk vad vi upplever böckerna olika. 

En annan intressant upplevelse idag - dock inte i samma klass - var att jag testkörde att äta havregrynsgröt med äppelskivor till frukost. Det höll mig mätt ända till kl 9. I tre timmar. Det trodde jag verkligen inte på. 

Jag firar förresten sju dagar utan läsk, godis och choklad när denna dag är slut. Stor guldstjärna till mig! Nog förtjänar jag en Coca-Cola, lösgodis och en extra stor Marabou mjölkchoklad. Eller hur?!? 

Hi hi hi hi! 

2021-10-20

Det har varit en udda dag idag. 

Imorgon är det en ny dag.

2021-10-19

En bra dag idag. Dagen efter en ångestdag brukar det kännas som att ha varit riktigt sjuk och att vara i första återhämtningsstadiet. Svag i kroppen, lugn i sinnet och lite frusen. Det har dessutom varit lite kallt både hemma och på kontoret. Det är fjärrvärmen som inte har kommit igång ännu. Det har varit -9 grader utomhus. Imorgon kommer det mer snö. 

Jag fortsatte att lyssna på "Hjärnkoll på vikten".  Som vanligt blir jag inspirerad. Och samtidigt orolig över hälsan. Priset för att må bättre, med hjälp av antidepressiva, var att gå upp 20 kg i vikt på ett år och sedan öka med 2 kg per år. Ibland vet jag inte om det hade varit bättre att ha varit en normalviktig, elak, sur, bitter och grinig tant än att leva med fetma.

Hur tänker jag nu? 

Det är bättre att vara vid liv. Att jag faktiskt kan vara glad och nöjd ibland. Att i stunder kunna skratta och njuta av livet. Att orka vara med andra människor. Om livet blev lite mer balanserat tror jag att jag skulle kunna klara av att hålla mig i bättre form under längre tider. Kanske till och med gå ned i vikt. 

Nu till något annat. Snart har jag lyssnat klart på 1:a delen i Sagan om Valhalla. "Freja" är bra. Spännande. Boken om runor har gett mig värdefull bakgrund till berättelsen. Det ger en speciell känsla att känna till och känna igen både namn, lite mytologi och lite spådom.  

2021-10-18

Det förflutna och framtiden har kolliderat och skapat oväder under dagen. Tankarna snurrar och blockerar hjärnan. Min glädje och mitt viktigaste verktyg är min hjärna. Jag tar för givet att det är så för alla medmänniskor. Jag har dock inte samtalat med någon om det.

När jag arbetar kan jag koppla bort mitt liv utan problem. Jag kan vara i lönearbete eller redovisningsärenden i timmar utan att någonsin få en tanke om livet. Mitt liv. Endast kunder och arbetet finns. Det finns rutiner, det finns prioriteringslistor och det finns deadlines. 

Nuförtiden är det mitt hemmaliv som ångesten visar sig. 

Det första tecknen på allvarlig nedstämdhet är att jag inte kan koncentrera mig på arbetet. Då är det riktigt farligt. Vid sådana tillfällen har jag oftast arbetat för mycket och inte haft nog med fritid. För det är på fritiden jag tar itu med att förebygga psykisk ohälsa. Finns det inte nog med tid till det. Då faller livet. 

Ett av mina knep för att koppla om, få tankarna att sluta snurra och att hjärnan kommer igång igen, är att lyssna på litteratur. Förr, när jag lätt kunde glida fram med blicken i tryckt format med en bok i handen, kunde jag bryta ångesten och koppla om till friska tankar fortare. Nu, när jag lyssnar med öronen, tar det lite längre tid innan bokens ord och meningar bryter tankebanorna. Efteråt kan min hjärna vara hur klar som helst i flera dagar. Om det är en riktigt bra bok vill säga.

Och det finns tack och lov så mycket fantastisk litteratur därute. Min senaste bok som jag lyssnade klart var Hiromi Kawakamis "Senseis Portfölj". Den har gett mig flera veckors glädje. Alla kugghjul knackade igång. Fönster slogs upp och släppte in dagsljus. Vilken författare, vilken teknik och vilken berättelse. Så fascinerande läsning och det mesta har jag förmodligen inte ens förstått. Undermeningar kopplade till tradition och kultur. Jag blev otroligt nyfiken på Japan efter den här boken. På Disney+ hittade jag direkt en dokumentär om de japanska öarna och jag började också leta facklitteratur om Japan på Storytel.

Mitt historiska tema för i höst är Vikingatiden. Jag lyssnar just nu på en roman av Johanne Hildebrandt som heter "Freja". Hittills tycker jag att den är bra. Jag vill fortsätta lyssna klart och ser fram emot nästa del i serien. En annan bok som är läst är "Boken om Vikingarna" av Catharina Ingelman-Sundberg och den var riktigt suveränt bra. Passade min smak perfekt. Riktigt välskriven och spännande. Jag har påbörjat "Vikingatidens härskare" av Anna Lihammer. Den klarar jag inte av att sträckläsa. Det är en helt perfekt röst på uppläsaren (Per Juhlin). Boken är för tung för mig i språket. Det finns mycket intressant information och intressanta synpunkter så jag ska kämpa mig igenom den ändå.

I min bokhylla har jag alltid en deckare på gång. Och just nu är det Dalskuggan. Huvaligen vad den är bra. Och jag älskar miljön. Inlandet. Snö. Behöver jag säga något mer.